• mallanis

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Finns det fler som är över 30 som försöker få ert första barn?
    Här kan vi som längtar efter att få pluss på stickan och äntligen få en knodd och titeln förälder prata!

    Kanske har ni precis upptäckt att den berömda klockan gör sig påmind eller så har ni försökt ett tag och vägen dit kanske inte var så spikrak som man hade hoppats på.

    Vill ni göra sällskap? Diskutera smått som stort och peppa varandra tills vi förhoppningsvis sitter där med en liten i famnen!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-04 12:31
    Fortsättningstråd för oss 30+ are som plussat, här kan vi fortsätta babbla:

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56466903.html

  • Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet
  • mallanis
    Kattflickan skrev 2010-12-18 23:00:03 följande:
    Jag var förlossningsrädd innan aborten. Iofs vet jag att den nog fysiskt var betydligt mindre smärtsam än en riktig förlossning, men jag vet på ett ungefär hur det kan kännas. Jag fick morfin lite för sent, för jag fick värkar på en gång, typ var 30e sekund, så jag hann inte slappna av emellan. Men fast det gjorde riktigt ont så var det uthärdligt. Sen fick jag iofs. morfin vilket man inte kan vid en riktig förlossning. Sen tog hela aborten ca 8-9 timmar, ungefär som en förlossning kan ta. Nu känner jag mig faktiskt mindre rädd för en förlossning, men blir jag gravid så ska jag förbereda mig väl inför den. Den stora fördelen med en riktig förlossning som jag antar gör att man klarar av den är att man får med sig något väldigt fint hem! Efter aborten kände jag mig bara tom. 

    Jättebra att du fick hjälp av överkomma din rädsla Kaprifolen. Det kommer att gå bra!

    Hur mår du Mellanis?

    Millan

     
    Uch Millan - vilken jobbigt erfarenhet du har.... gör ont i hjärtat att läsa! 8-9 timmar =/  Men skönt iaf att den minskat din förlossningsrädsla....
    Ja hur jag mår...varierar kan jag ärligt säga....hahha  Ena dagen lycklig för att vara gravid med min underbare man, andra fortfarande skraj för att bebis ska sluta finnas eller att det visar sig konstigheter på RUL och andra dagar  känner jag mig tjock, rädd för för vad som ska hända med min kropp och oälskad......
    Hormoner , hormoner?
    Tredje gången gillt!?
  • Jojjo77

    Hjälp vad ni skriver!

    Pingla - usch och fy och blä vad tråkigt att tanten kom!

    Irmelie - tack för jätteintressant info.

    Välkomna alla nya!

    Förlossningar har jag faktiskt inte ens tänkt på... Känner ingen panik över det heller, trots att ni nu fått mig att tänka på det Tänker väl mest att har kvinnor klarat det i alla tider utan hjälp och bedövning av olika slag så ska man väl fixa det idag på 2000-talet också. Kvinnor kan!

    EGO: bara några dagar kvar till BIM och känner inte ett enda mensymptom, brösten visar inte tillstymmelse till att ömma. Mina bröst brukar sätta igång exakt en vecka innan mens och bara bli värre och värre ända fram till dag röd. Bra eller dåligt att det är annorlunda??? Känner inte igen min kropp alls denna gång, för det känns som sagt nada...

  • Kattflickan

    Mellanis: Ja, det var en jobbig upplevelse men kanske har jag kommit starkare ut ur upplevelsen.

    Jojjo: Faktum är att de flesta inte har några symptom före BIM. Det finns ju de som går in i 5e månaden utan att fatta nåt Det enda jag kände var lite förstoppning och håll förra gången, vilket jag inte kopplade ihop med graviditet. Så det är väl bra att du inte känner nåt.

    Själv är jag skenis så det skriker om det. Fast jag har faktiskt varit lite yr i veckan som var och särskilt igår, Men det kan vara mitt låga blodtryck som spökar. Hade medarbetarsamtal med min chef i veckan och mitt i det kändes det som om världen svartnade och jag höll på att svimma, vilket jag som tur var inte gjorde. (Inte för att medarbetarsamtalet var hemskt på nåt vis).

    Jag har ett graviditetstest hemma, men tänkte köpa hem fler faktiskt. Har varit med om en gång att det inte funkade och jag skulle nog bli lite besviken på julafton om man inte fick reda på om jag är gravid eller inte.

    Nu ska här julstädas! Sambon skottar, har ni också fått mängder av snö?

     Millan

  • ceke

    Jojjo: Låter ju positivt att inte känna nåt

    Millan: Mm, jag hade nog också bunkrat på med fler. hehe, om jag nån dag plussar kommer jag nog inte kunna lita på enbart ett test, så jag skulle nog vilja göra fler på en gång bara för att kunna tro på resultatet!

    Ego: Vad håller min kropp på med??? Jag brukar ha en veckas mens. Hmm, Denna gång var det två dar och tempen sjönk bums som jag fick den. jaha.. nu, på tredje dagens mens ökar tempen igen o mensen är veck o de bruna flytningarna tillbaka, fast bara pytte pytte pytte??????? VA?? Suck. Börjar inse att min kropp är redo för återvinningen.

  • Jojjo77

    Ceke och Millan - då hoppas jag att det betyder något positivt då Millan, håller tummarna att du inte är skenis! Ceke - ja visst är det konstigt hur kroppen kan hålla på. Hoppas att du får hålla dig kry nu. Tycker inte du ska kasta dig på någon återvinningstipp.

  • Jojjo77

    Återkoppling till dem som är rädda för förlossning. Själv är jag livrädd för att (om jag får barn) få ett sjukt barn. Nästan lika livrädd som att inte kunna få barn. Någon annan som tänkt tanken på att allt kanske inte blir som det ska när det väl blir?Tyst

  • Kattflickan

    Jojjo, innan jag blev med barn förra gången så var jag inte så rädd, tänkte att för de flesta går det ju bra. Men nu är jag livrädd att även nästa barn ska ha DS, eller ryggmärgsbråck, eller någon annan sjukdom som gör att barnet får lida hela sitt liv. Mindre allvarliga sjukdomar, opererbara hjärtfel etc. kan jag hantera, det går ju att lära sig leva med, men att behöva se sitt barn lida hela tiden, skulle krossa mitt hjärta.

    Så, om jag blir med barn igen så kommer jag bli jätteglad...och jätterädd!

    Ceke: Det är inte din lunginflammation som spökar för tempen? Förresten så tror jag inte att vi kan slänga dig på återvinningen, finns ingen lämplig fraktion (dåligt skämt, jag jobbar med miljöfrågor, delvis med avfall). Jag tror att det är för att du fortfarande är sjuk som kroppen inte riktigt fungerar. Vila ut i jul ordentligt så att ditt immunförsvar blir bättre. Du kanske borde ta ett grav-test för säkerhets skull?

    Millan 

  • Irmeline
    ifyouweremine skrev 2010-12-18 01:07:36 följande:
    Tack Irmelie, vilken intressant lektion! Mer sånt! :) Det är helt sjukt vad mycket hormoner som kretsar runt i kroppen och styr saker, månad efter månad.

    Men en sak jag funderade på är detta med progesteronet. Det låter ju helt logiskt att skengraviditeterna uppstår pga progesteronet. Men gravsymtom brukar ju vara rättså lika pms-symtom. Och pms borde man väl få när progesteronet håller på att försvagas, eftersom mensen är på väg. Sen så har jag läst nånstans att de som har svagt med progesteron får mycket mer pms-besvär. Men det kanske är nåt annat hormon som kommer in i bilden när progesteronet är svagt, som ger pms-symtom..
    Jag tror pms.en kan bero på att östrogenet är lågt.
    många hormoner som samverkar :)
  • SannaK

    Jag var inte heller rädd innan jag blev gravid förra gången, flöt i en naiv "inget ont kan hända mig o mina kära" bubbla. Sen var allt bara jättefel o jag blev jättesjuk o nu är jag jätterädd trots att jag längtar jättemkt efter ny graviditet. Vet inte om jag blivit starkare av det heller, kanske har jag o mannen kommit varann närmare men det hade vi kunnat utan denna erfarenhet.

    Håller tummarna för er som närmar er BIM!

Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet