Vi över 30 som längtar efter första barnet

Irmelie, wow!! Intressant.
Pingla...åh vad trist. Jag trodde att du hade ett plus på gång.
Nya trådare - välkomna!
Jag hänger verkligen inte med i allt som skrivs längre...men gillar det. FLs bästa tråd.

det är en mysig tråd

oh my good, jag skrattade så tårarna sprutadenär jag läste den där förlossningsberättelsen. Helt fantastiskt skriven! Tänk att jag skulle kunna skratta åt (läs med) åt ngt som har med förlossningar att göra, jag som är så rädd för förlossningar att jag fått gå i terapi för att ens våga bli gravid.....!

essalady, din rädsla har aldrig begränsat dig i detta med att bli gravid?

Nu har jag surfat runt och läst om ägglossning så att jag nästintill blir ännu mer förvirrad
Dag 6, är 6 December och är igentligen 8 dagar efter BIM
Dag 18, är 20 dagar efter BIM.
Vanligtvis brukar jag ha ägglossning ung 10-14 dagar efter BIM, men nu på dag 20 det känns väldigt sent!
Är det ngn annan som har hoppat runt lite i ägglossningstid?

Irmelie: Jättebra beskrivning! Innebär det att de som kallar sig "låghormonare" kanske egentligen hade ett befruktat ägg som lallade runt länge innan det fäste?

Pingla: Jättetråkigt! Har varit i samma sits en månad förra omgången jag försökte bli gravid. Ända gången min menscykel varit 35 dagar och jag kände mig säker på att jag var gravid men det var jag inte. Jag tycker också det känns jobbigt med alla gravida runt omkring en.

Daniela: En gång var min ägglossning förskjuten till dag 15-16, det var då jag blev gravid, så det var nog inget fel på den ägglossningen. Annars verkar den ske på dag 12-13.

Nu ska jag äta frukost. Var på sambons julfest igår och kom hem vid fyratiden. (Lyckades ta mig igenom middagen med att dricka julmust utan att nån frågade).

Millan

 

Kaprifolen1979 - Ja visst var den rolig? :)) "skalp proffset" liksom haha.. Kanske inte va så kul just då men i efterhand blir det väldigt komiskt. Sitter just nu på bussen o biter mig i läppen för att inte skratta åt minnet.. Hehehe...
Ang rädslan så har den nog bidragit till att jag skjutit på bebisverkstad. Och varje gång det inte blir nåt nu så tänker jag "puh nu slipper jag föda". Fast längtan är större än rädslan nu tror jag.. Har det begränsat dig?

Daniela01 - Min äl var 5-6 dagar sen den här gången! Trodde först jag missat den eller att den inte skulle komma alls.

Jo visst har detta begränsat mig, jättemkt faktiskt. När jag var liten sa jag att jag inte ska ha några barn alls, vid 20 sa jag inga barn innan 30 och vips så var jag 30...gift, hus, stadgad....vad gör jag nu liksom? När min man till slut tog upp frågan insåg jag att det finns nog en anledning till att jag alltid sagt så . Jag kom fram till att om jag tänkte längre fram i tiden så såg jag oss som en familj...med barn alltså. Jag insåg att min begränsning låg i tanken på att föda, jag fick fullståndig panik vid tanken så jag vände mig till en BM som även var terapuet och fick till slut den hjälp jag behövde för att ens våga bli gravid. Så ja, det har verkligen begränsat mig och jag försiktigt glad för att jag är där jag är, att jag vågar försöka. Men det finns vissa dagar där jag undrar vad jag håller på med och jag känner då rädslan. Den dagen ett plus förhoppningsvis dyker upp kommer det troligen innebära blandade känslor och ett akut samtal till min underbara BM Så vägen till ett plus är inte spikrak, inte ens på ett mentalt plan för mig. Därför är det också skönt att hänga med er som ändå verkar ha en "normal" inställning till detta med att försöka bli gravida

Irmelie  superbra sammanfattning! "biblen" verkar vara en långt intressantare än de "biblar" jag lärt känna tidigare ;)
Pingla- Uch stort bläää att mensen kom !
Essalady och Karifolen- Det där med förlossningsskräck får jag nog instämma i... Har varit så focuserad att bli gravid och har inte velat tänka på förlossning. Nu tog jag och läste i en av broshyrerna jag fått från BM och började läsa om olika bedövningar vid förlossning... Slutade att jag storgrät och när mannen undrade vad som var fel så snyftade jag.....den ska ju ut också!!!! Hahha hoppas att det bara är hormoner som spökar för mig i vanliga fall är jag inte särkilt rädd för smärta...  Ska nog läsa förlossningsberättelsen i tråden om den var bra =)

KUL att fler är intresserade av tempmetoden! ME LIKE!!!!  ;)

Jag var förlossningsrädd innan aborten. Iofs vet jag att den nog fysiskt var betydligt mindre smärtsam än en riktig förlossning, men jag vet på ett ungefär hur det kan kännas. Jag fick morfin lite för sent, för jag fick värkar på en gång, typ var 30e sekund, så jag hann inte slappna av emellan. Men fast det gjorde riktigt ont så var det uthärdligt. Sen fick jag iofs. morfin vilket man inte kan vid en riktig förlossning. Sen tog hela aborten ca 8-9 timmar, ungefär som en förlossning kan ta. Nu känner jag mig faktiskt mindre rädd för en förlossning, men blir jag gravid så ska jag förbereda mig väl inför den. Den stora fördelen med en riktig förlossning som jag antar gör att man klarar av den är att man får med sig något väldigt fint hem! Efter aborten kände jag mig bara tom. 

Jättebra att du fick hjälp av överkomma din rädsla Kaprifolen. Det kommer att gå bra!

Hur mår du Mellanis?

Millan

 

O jisses.. ser att ni börjat prata förlossningar.. det är en del av den här barnbiten som jag nog inte ens har velat fundera på än. Uschaimig. Har några kollegor som pratade om sina förlossningar för ett tag sen och oooonej, det lät inte som nåt jag skulle vilja va med om.'

Vet att mamma har haft två rejält jobbiga ena och tja, har väl aldrig föreställt mig att det skulle bli enklare för mig. När hon fick brorsan fick de tom gå in o knäcka svanskotan.... oooaaaa

Nejnej, det är nåt jag inte tänker fundera på förrän det liksom är ett måste!

har en jobbarkompis som jag dock ska försöka tänka på om jag hamnar där. Hennes inställning innan va "Det här ska bli en spännande utmaning"... Den känslan ska jag försöka tänka om/när den dagen kommer. Utmaningar gillar jag... och tror jag skulle behöva tänka på nåt sånt sätt för att mäkta med...