• mallanis

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Finns det fler som är över 30 som försöker få ert första barn?
    Här kan vi som längtar efter att få pluss på stickan och äntligen få en knodd och titeln förälder prata!

    Kanske har ni precis upptäckt att den berömda klockan gör sig påmind eller så har ni försökt ett tag och vägen dit kanske inte var så spikrak som man hade hoppats på.

    Vill ni göra sällskap? Diskutera smått som stort och peppa varandra tills vi förhoppningsvis sitter där med en liten i famnen!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-04 12:31
    Fortsättningstråd för oss 30+ are som plussat, här kan vi fortsätta babbla:

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56466903.html

  • Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet
  • Jojjo77
    L Maria skrev 2010-12-19 19:17:00 följande:
    Ceke, så fruktansvärt för din vänner! Tröstkit tyckte jag lät bra - sådant som man inte skulle orka att fixa själv och sen är det nog att fråga "vad kan jag göra för dig?" som gäller. Man kan ju aldrig veta hur någon som förlorat någon vill ha det - vissa vill prata om det, vissa vill att man bara är som vanligt, vissa vill bli distraherade osv...

    Jag är rädd för att få ett sjukt barn och vi kommer att göra KUB tror jag. Vill dock inte veta exakta siffror, utan bara om man har hög eller låg risk - får man hög risk så får vi diskutera om vi går vidare med fvp. Andra saker kan man ju inte förbereda sig på utan får ta OM det kommer.
    Var hos min pappa idag och fick veta att min brorson (han bor i USA) faktiskt inte utvecklas som han ska. Vi ses inte så ofta - sist jag träffade honom var på hans tvåårsdag för 1½ år sedan. Nu har det visat sig att han dels inte hörde ordentligt, vilket de löst med rör i öronen och sedan att han inte talar som en 3½-åring. Jag trodde såklart först att det i så fall berodde på att han inte hört, men det hade liksom inte förändrats något + att han hade lite annorlunda beteendemönster - det tydde eventuellt på någon form av autism. Tyvärr är det så att de nu bor i USA och min bror är lite irriterad på skillnadern - i USA fokuserar man nu på att komma åt symptomen och har tagit honom ur vanliga förskolan för att ge honom specialspråkträning. I Sverige hade man gett sig på att ta reda på VAD som är problemet, inte gett sig på symptomen... Menmen, vi får hoppas att de kommer fram till något - min bror står ju på sig också med at rätt saker måste undersökas, bara att det inte görs på automatik som det gjorts i Sverige.
    Håller alla tummar för att din brorson får den hjälp han behöver. Det är nog inte ovanligt att man i olika länder har olika syn på vad det är man ska fokusera på när det gäler utveckling och beteenden hos barn. Tror att det finns flera olika sätt att se det på och det viktiga är nog att man inte alltid tror att det svenska sättet är det enda och det rätta. USA är ju ett större land och har troligtvis bredare och större utbud av varierande kompetens. För egen del hamnar jag lätt i att vi i Sverige är de som kan och vet allt bäst, men ack vad man kan bedra sig...
  • ifyouweremine

    Jojjo - Jag har också anlag för en ärftlig sjukdom men som tur är har inte min partner det så om vi får barn kan det inte få sjukdomen. Håller med om att man gärna vill slippa ett liv fullt av medicinering och sjukhus för barnet, men samtidigt tycker jag man stärks i hur "normala" liv de ändå har, den familjen. Man kan nog anpassa sig efter det mesta.

  • Lavendia

    Oj, borta över helgen och detta är i särklass den tråd det hänt mest i. KUL! Även om det var sorgliga öden med, varma tankar till alla med sjuka barn!!
    Ceke: Skönt du mår bättre och hoppas du får klarhet i din "konstiga" månad!
    Irmeline: Bra info! Det förklarar att jag ofta får tunga, ömma bröst och sammandragningar i livmodern trots att det är mellan ÄL och BIM. Tror varje gång jag är gravid men är jag inte. Känner av det som tusan nu med och maken hoppas men jag tror inte det är något. BIM 28/12 så får ge mig till tåls.
    Våra tackkort var jättesena (gifte oss 16/1) och nu till jul får våra föräldrar förstoringar. Bättre sent än aldrig! Glad Får tänka att bröllopskänsla lever kvar lite längre..

    UppSara: Kör på! Efter vårt missfall i v. 11 så sa läkarna till oss att vänta i 1-3 menstruationer. Min man ville vänta 3 och var orolig för mig. Jag var ivrig och ville börja direkt så vi gjorde en kompromiss och testade efter 2:a menstruationen. Det har gått 6 försök och kan ångra lite att vi inte körde direkt. En del säger att man är mer fertil efter missfall, något med hinnorna, men beror ju på när det skett. Vi som fått i lite senare veckor krävs det återhämtning och det finns infektionsrisk men oj vad jobbigt att vänta! Personligen tror jag kroppen vet när den är redo och är den inte det så fäster det helt enkelt inte.

    Lycka till alla!

  • CajsaK

    Hejsan tjejer :) Ser att ni skrivit lite om förlossningsrädsla. Tror inte jag är så rädd för det, eller jag försöker inte tänka på det :) Försöker lita på att dom kan sitt jobb på förlossningen! Man har ju hört många skräckhistorier, att folk spricker eller att det tar många många timmar att föda osv.... Jag är nog mer rädd att jag inte ska få ett friskt barn än förlossningen... Vad tycker ni om all snö som kommit då!!?? Jag tycker att det gärna får sluta snöa nu! Nä nu måste jag ut och skotta, samt börja med julstädningen (Tar flera dagar att städa vårat hus!!) så bäst att börj nu :) Kram på er alla är så otroligt skönt att kunna vädra sina tankar här :)

  • Längtan81

    Väntar på bim och det känns inte som vi har lycktas denna gång heller...Rynkar på näsan Börjar lessna på att dela in livet i tvåveckors cykler - först mellan mens och äl när man sexar så mkt man hinner och sen mellan äl och bim när man hoppas hoppas....Ursäkta detta ego-deppinlägg men det känns som jag kommer få mens på julafton och kommer sitta med alla mina söta syskonbarn och tycka synd om mig själv...

  • mallanis

    Millan- Spännande med en miljönörd till! =) vi kanske kan röta ceke om hon inte får ordning på temp och mens ;)
     
     Ja man får ju hoppas att ens tråkiga erfarenheter på något sätt kan göra att man kommer ut starkare.... När jag fick mitt första pluss så tänkte jag inte på risker alls. Jag är gravid vi ska få ett barn! Så enkelt! Känns inte lika självklart längre.Som Sanna skrev så känner jag nog också att min man och jag på någotvis kommit varandra ännu närmare... på ett annat plan.  Om det (ja jag skriver fortfarande om...även om jag lovat mig själv att tro om jag kom förbi vecka 13..) blir en bebis denna gång kommer vi verkligen att uppskatta detta MIRAKEL... för det är ju faktiskt det det är när det blir en frisk bebis...

    Ursäkta mitt trista inlägg sist men humöret går verkligen upp och ner här... Jag borde vara glad för att jag är gravid och inte tänka på fjantigheter som, bristningar, röda streck, hemorojder, bli tjock och få hängpattar... hahhha! Mannen har det det bra det enda han behöver oroa sig för är att få ett grått hårstrå eller två för att hans fru nojjar!!! =)

    Ceke- så konstigt din kropp beter sig men bara avvakta och se? Uppdatera vad som händer!
    Uch så bredrövligt med din vän... vilken hemsk sjukdom! Hur orkar man hantera sånt och när det händer två gånger?

    Längtan- blläää ja det suger verkligen när det känns som hela livet kretsar kring att bli gravid...eller inte. Men tänk på jul när barnen börjar bli trötta och skrikiga då kan du tänka...Ha jag behöver inte ta hand om några jobbiga ungar och så tar du och dricker något gott alkoholhaltigt ;)

    Uppsara- Om det nu var ett missfall så var det ju tidigt och då hade jag nog försökt igen på en gång... Blödde du något mer än vid en vanlig mens (jag har missat lite i tråden angående dina tråkigheter) ? 

    Maria- Jag fixade våra inbjudningskort till bröllopet (kul men allt tar ju såååå mycket längre tid än vad man tror.....)  så när väl tackkorten skulle ut beställde vi dem helt färdiga =) jajja vi skrev ju under med våra namn men "thats it"!


    Tredje gången gillt!?
  • simtim

    Förlossningen känns lite tidig att oroa sig för för mig..nu är jag mer orolig över om vi kan få barn eller ej. Men jag är säker på att om det blir ett plus nån gång så kommer jag börja oroa mig som attan över förlossningen. Jag går inte in här och läser förlossningsberättelser, för jag vill inte stressa upp mig i onödan... Sen har jag en kompis (i vår ålder) som aldrig ens hade varit hos gynekologen när hon blev gravid förra året, för att hon var så rädd för det. Om hon kunde bita ihop och möta alla rädslor och smärtor och få barn, då ska banne mig jag också kunna...hoppas jag..Obestämd

    Längtan81, förstår dig så väl. Jag älskar mina syskonbarn, men jul med dom och deras föräldrar (båda mammorna väntar dessutom barn igen) kommer lätt att göra mig avis. Men för ett par år sen satt jag där och var lite knäckt över att dom alla hade hittat Den Rätte/a i sina liv och jag var den eviga singeln, och nu har iallafall det ändrats, och jag har världens bästa man att längta efter barn med. Så saker kan ändras. Nästa jul är det kanske vi som sitter där och bara pratar bajsblöjor och sömn...ljuva framtid!

      Flyttar fram listan lite. Tror det är den senaste men den verkar inte helt uppdaterad.  Ser att frökenellen och längtan m.fl. ligger spännande till.....hur går det?

    Tomte DECEMBER  Tomte
    X -- Saftochbulle (sjunde försöket)
    ~8 -- Irmelie Ev ÄL 21-24 nov (MA på 3:e försöket, 1:a försöket efter MA)
    12 -- Pingla77 ÄL 28 nov (7:e försöket)
    16 -- FruKM ÄL ~2 dec (tredje försöket)
    21 -- Fröken Ellen ÄL 7 dec (8:e försöket)
    22 -- Längtan81 ÄL 9-10 dec (11 försöket)
    23 -- Jojjo55 ÄL 9 dec (2:a försöket)
    24 -- Millan75 ÄL ca 7 dec (försök nr 2 )
    25 -- Gris78 ÄL 11 dec (försök nr 4)
    26 -- Essalady ÄL 12 dec (försök nr 5)
    26 -- Polarlantis ÄL 13 dec (första försöket)
    27 -- Astrogirl  ÄL 13 dec (försök nr 11) 
    27 -- emmafemma  ÄL ~ 11-12 nov (försök nr 3)
    27-28 - ernlia03 ÄL 15-16 dec? (första "försöket" efter MA i v 11)
    28 -- Lavendia ÄL 16 dec (6:e försöket efter MF i v. 11)
    30 -- Kaprifolen1979 ÄL 15 dec (försök nr 2)
    29 -- Daniela01 ÄL ~ 14 nov (massa försök)
    31 -- Bäbis201008  ÄL 14-15 dec (försök nr 5)

    {#emotions_dlg.flower} Januari Skål  
    1 -- SannaK    ÄL 18 dec (flera försök)
    1 -- Zalia ÄL 20 dec (2:a försöket)
    2 -- Sanna77  ÄL 22 dec (försök nr 4)
    2 -- Ansi30 ÄL 19-20 (9e försöket)
    2 -- änglabitch ÄL 19-20 dec (3:e försöket)
    5-6 -- MariaF79  ÄL 25 dec (försök nr 4)
    8 -- AnnJan ÄL 25 dec (2:a försöket)
    10-- Finlandssvenskan ÄL 28 dec ( 3:e försöket)
    11 -- Saftochbulle ÄL 28 dec (sjunde försöket)
    12-13 - Ceke ÄL 29-30 dec (sjunde försöket)
    Uppsara (sjätte försöket)
    15 -- simtim ÄL ~5 jan (sjätte försöket)

    PlusGRAVIDA MED FÖRSTA BARNET Gravid
    Mallanis: BF 5 juni 2011. (Försökt ca ett år ett ma och mf på vägen.) 
    Drömmen om Elin: BF 23 juni 2011
    MD77:  BF 9 juli 2011 (Bestämde mig för ca 5 månader sen, lyckades på 3:e försöket)
    Rosavit:  BF 11 juli (Tredje försöket)

  • ernlia03
    Lavendia skrev 2010-12-20 09:02:11 följande:
    UppSara: Kör på! Efter vårt missfall i v. 11 så sa läkarna till oss att vänta i 1-3 menstruationer. Min man ville vänta 3 och var orolig för mig. Jag var ivrig och ville börja direkt så vi gjorde en kompromiss och testade efter 2:a menstruationen. Det har gått 6 försök och kan ångra lite att vi inte körde direkt. En del säger att man är mer fertil efter missfall, något med hinnorna, men beror ju på när det skett. Vi som fått i lite senare veckor krävs det återhämtning och det finns infektionsrisk men oj vad jobbigt att vänta! Personligen tror jag kroppen vet när den är redo och är den inte det så fäster det helt enkelt inte.

    Lycka till alla!
    Nu blir jag lite orolig. Jag fick ju MA i vecka 11, men läkaren sa åt mig att det bara var att köra på "när det här var över". Och "över" har jag tolkat som att det ska sluta blöda och känner mig redo. Det är väl "bara" när man blöder som det finns en förhöjd infektionsrisk? Men det verkar ju inte finnas någon instruktionsbok för hur man ska fortsätta efter MF/MA...

    Vi har inte väntat utan kört på utan skydd så snart jag slutade blöda. Kan inte direkt påstå att vi har varit jätteaktiva, inte som under de perioder jag visste att jag hade ÄL.

    Men på något sätt så känns det som att jag kommer att bli gravid direkt igen. Vet inte varför och jag kommer väl antagligen att bryta ihop totalt när mensen kommer. Är bara så inställd på att vara gravid. Samtidigt som jag skyddar mig själv genom att säga "det kommer att dröja jättelänge, jag kanske aldrig blir gravid". Men jag tror inte riktigt på det själv... Återkom dock efter nästa mens och se hur jag tänker då. Obestämd
  • ernlia03

    Vi gifte oss utomlands i slutet av vår ca 6 månader långa backpackingresa utan att någon visste om det. Lade bara ut en bröllopsbild på resebloggen dagen efter. Glad

    Hade en bröllopsfest förra sommaren och gav faktiskt tackkorten redan på festen. Blev inte så personliga, men ett smidigt sätt att få ut dem!

  • mallanis
    ernlia03 skrev 2010-12-20 10:48:47 följande:
    Nu blir jag lite orolig. Jag fick ju MA i vecka 11, men läkaren sa åt mig att det bara var att köra på "när det här var över". Och "över" har jag tolkat som att det ska sluta blöda och känner mig redo. Det är väl "bara" när man blöder som det finns en förhöjd infektionsrisk? Men det verkar ju inte finnas någon instruktionsbok för hur man ska fortsätta efter MF/MA...

    Vi har inte väntat utan kört på utan skydd så snart jag slutade blöda. Kan inte direkt påstå att vi har varit jätteaktiva, inte som under de perioder jag visste att jag hade ÄL.

    Men på något sätt så känns det som att jag kommer att bli gravid direkt igen. Vet inte varför och jag kommer väl antagligen att bryta ihop totalt när mensen kommer. Är bara så inställd på att vara gravid. Samtidigt som jag skyddar mig själv genom att säga "det kommer att dröja jättelänge, jag kanske aldrig blir gravid". Men jag tror inte riktigt på det själv... Återkom dock efter nästa mens och se hur jag tänker då. Obestämd
    Jag vågar nog påstå att det inte finns en samlad bild när det är ok att sätta fart igen efter mf....tycker att alla läkare säger olika! Så om ni redan körde dirket efter så är det säkert ingen fara alls! En del säger att det är lättare direkt efter jag själv har väntat en mens dels för att "vara med psykiskt" och sen har min mens efter mf varit sparsam... Men det sägs ju att om kroppen inte är redo så fäster inte ägget så oroa dig inte Ernlia...

    Jag tyckte att första mensen efter mf är värst.... man har ju liksom varit gravid och vill fortfarande vara det...inte ha någon j-kla MENS! Hoppas du slipper kärringen!
    Tredje gången gillt!?
Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet