Amma en tvååring...

Innan jag fick barn hade jag aldrig nånsin kunnat gissa hur het den här amningsdebatten är....tydligen är det sjukt att inte amma sitt barn alls likväl som det är sjukt att amma sitt barn länge....fattar inte grejen om jag ska va helt ärlig. Min son blir snart 1 år och tanken att sluta amma "bara för att" har aldrig slagit mig utan vi fortsätter så länge vi båda tycker det känns bra och hur länge det är får tiden utvisa. Självklart ammar jag offentligt, om nån stör sig på det så är det väl deras problem.

Onormalt eller inte, varför bry sig så mycket om vad andra gör? Varför inte bara sköta sig själv? Alla gör väl det man tror är bäst för sitt barn?!

Kan tillägga att hade min son fått bestämma så hade vi fortsatt med amningen att bra tag till för han ville inte sluta. Men det gick förvånansvärt snabbt att sluta. Blandade helt enkelt ihop honung med salt till en klibbig massa och smetade på brösten. Han blev arg på mig men vägrade såklart att ta bröstet i munnen. Så det blev inte som att jag tvingade honom utan han "valde" att sluta för att inte få honung/salt i munnen. Första natten vaknade han en gång och var ledsen. till slut drack han vatten och somnade om. Andra natten vaknade han en kort stund. Tredje natten väckte han mig inte alls. 

Jag hade inga som helst problem med att han skulle vilja klänga på brösten efter det. Han fortsatte att vara lika gosig däremot men det hade jag ju inga bekymmer med. 

Normalt? Det är kanske inte så vanligt i vårt samhälle men högst naturligt!

2 år är ju inte så farligt kan jag tycka även om jag skulle föredra att man slutar innan barnen har förmågan att "minnas" amningen., men när barnet är så gammalt som 6 år så är det något fel. Då gör mamman det för sin egen skull kan jag tro.

Bröst är sexuella, och om mamman ammar för sexuell stimulans är det ju vidrigt.
Att barn själva väljer att ammas tills de är sex-åtta år är ju skrämmande, det är klart att de gör vad som är naturligt, och om mamman manipulerar barnet till att tycka det är ok så kommer barnet att tycka det.
En annan anledning till så lång amning kan vara separationsångest, att mamman känner att barnet och hon är sammanknutna pårgund av amnning eller nått, vilket också är lite sjukt, släpp taget liksom. Man ger inte ett barn barnmat eller välling hela livet heller liksom, det finns en tid för att sluta med vissa saker och det finns tider för att börja med saker som inte varit tillåtna tidigare med.

Det är ju som att argumnetera, men varför ska vi sluta med blöja, det är ju så bekvämt för barnet att kissa på sig i sömnen, precis där de ligger och slippa gå upp. Vaddå mobbad på skolan, det är inget konstigt att ha blöja på sig som 10 åring. Ungefär samma liknelse.

Jag ammade min näst yngsta till han fyllde tre. Jag ser inget konstigt i det. Han har aldrig någonsin gått och dragit upp tröjan på mig eller liknande. När vi slutade pratade jag med honom och sa att han blivit stor och att det är dags att sluta. Pappa tog över nattningen (som varit ammningstillfället) i en veckas tid sedan återgick vi till vår normala rutin. Jag nattade honom, vi kramades och han låg på min arm till han somnade och mer var det ibte med det.

Så bara för att man ammar länge behöver det inte betyda att ens barn är fysyskt påträngande eller tuttfixerade, att de försöker komma in under ens kläder eller att ammningsslutet blir ett problem.

Jag har ammat fem barn varab fyra avvanda, har inte haft sådana problem (om man nu kallar det problem) med några av dem.

Jag tycker det är lika normalt att amma sin tvååring som att ge en tvååring välling. Varför spelar det sådan roll hur andra gör? Mig kvittar det hur andra gör.

Alltså, vilken fånig tråd... Vad är det som är så äckligt med att amma ett barn, vare sig barnet är 1 år, 2 år eller 6 år??? Jag fattar faktiskt inte det! Bröst