ADD symptom hos vuxna

jo verkligen sjukt!!!
jag tjatar alldeles för mycket här, det måste ha med detta att göra ja ni ser att det blir lite sjukligt från min sida. jag är så intresserad av detta och har tyvärr snöat in på det nu :( men att skriva ett cv när jag ändå vet vilka jobb jag haft, strukturera upp det. det går bara inte :(:( ser det som ett omöjligt projekt. förstår din känsla med shoppinglistan.

jag frågade min sambo i dag, för all tvätt ligger kvar i sängen i kväll. jag har lagat mat och hade lite annat för mig.
- hur känner du om du vet att det ligger massa tvätt och väntar, när du nu sitter vid datorn och spelar på tennis som du älskar?
- jag hade ju vikt tvätten direkt i tvättstugan, men jag hade gjort det samtidigt.
- hade du inte försökt skjuta upp det? känner du inte att det tar emot?
- visst, det är inte superkul men jag gör det bara, inget tar emot. 

Är det någon som kan berätta lite vad som händer när man är under medicinering?
Känner ni som får ritalin/concerta er hjälpta utav det?
Märker ni några förändringar? Isåfall vad?

Jag har provat att ta några få ggr,men har inte fått medicin själv, jag skulle vilja börja med ritalin exempelvis.
Är bara rädd för att inte något ska hjälpa mig..

Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.

I tonåren hade jag dessutom en djup depression som varade ett par år. Jag har gått på 3 olika gymnasieskolor, lernia, komvux 2 ggr plus universitetet. Nu var jag färdig och jobbar, så då anmälde jag mig till en distanskurs på impuls häromkvällen.

Flera vänner har jag varit så "rak och ärlig" mot att det blivit problem. De skulle nog kalla beteendet att lägga näsan i blöt och säga elaka saker. Riktigt nära vänskap har jag alltid haft lite svårt med. Från jag var 5-13 hade jag en bästis som jag lekte med alltid och typ ingen annan. Sedan har jag haft en liten grupp nära vänner från skolan.

Kram på dig med :)

Ok  :/ Hoppas att du kan minska, alkohol är ingen lek det heller. Kroppen tar ju så mycket stryk och det är svårt att ta sig ur.Hoppas inte du hunnit utveckla beroende än..

Hur gammal är du? Jag är 23,hade Lvu mellan 14-19 års ålder.
Min dotter är 4 år och är placerad inom familjen, min familj alltså. Men hon har som tur inte LVU.
Hur upplevde att samhällsvården påverkade dig?

Jag har velat ha metadon i 1½ år nu :( Jag vet inte hur länge till jag måste vänta. Allt mellan 2-6 månader..

Att snöa in på saker ja herregud. Jag hängde vareviga dag i den här tråden förut sen fick jag medicin och *poff* så tröttnade jag på allt vad ADHD heter. Nu är jag inte länge under medicinering och vips så är jag tillbaka. 

Min sambo som låter som din. Faktum är att dom flesta låter så "Nä det är ju inte roligt men det måste ju göras".
Men hur fan förmå man sig att göra det när det tar emot så?

Idag te.x så har jag spenderat hela jävla dagen här på FL. Jag har bara lyft röven för att hämta mer kaffe, gå ut och röka och så för toalettbesök. Ja just det en dusch hann jag med också. Men borstade tänderna glömde jag.
Vad jag egentligen borde ha gjort är att ta tag i jobbsökandet och precis som du fixa cv osv men nehedå. Jag loggade in på FL på morgonkvisten för jag "skulle ju bara" kika lite men fastnade här till klockan 17   

Ja nog blev det en förändring. Till en början upplevde jag att jag medicinen gav mig förmågan att organisera. 
Plötsligt kunde jag se vad som behövdes göras och inte. (Det här med prioritering fungerar inget vidare för mig nämligen) Ska jag laga mat åt ungarna eller ska jag vattna blommorna? är en fråga som kan bli jättestor. Inte sällan prioriterar jag helt fel men jag har mina ljusa stunder också men då oftast under tidspress.

Vad som mer hände under medicineringen var att jag slöt mig allt mer. Jag blev mer avstängd känslomässigt, något som helt klart var positivt, åtminstone till en början. Jag fick även bättre ordning på sömn och mat. Visserligen minskade ju hungern och även sockersuget så jag åt mindre portioner än tidigare (och jag är ingen storätare annars heller) Men jag fick till mer regelbundna matvanor tack vare medicinen-den hjälpte mig liksom att tänka mer klart och planera.  

Jadu, jag känner igen mig i prick precis allt du skriver här med (förutom rak och ärlig-delen, jag är sjukt konflikträdd!!!) Om jag fick remiss(trots grinig doktor) borde ju du också få det tycker jag.

Heroinchick: Samma här, 10-12 timmar. Ibland sover jag 14, men då blir jag suuuuperseg. Hoppas du får metadonet snart! Min mamma var heroinist under många år (slutade förvisso med att hon dog av en överdos amfetamin när jag var 13) och hon ville gärna ha metadon men fick aldrig (detta var ju dock många år sedan och tror de var mer restriktiva då) Heja dig!  Hade ju varit perfekt om ritalin eller concerta eller något kunde hjälpa dig så du slipper självmedicinera.

Nu är jag trött.

Har ni några ritualer förresten? Är det adhd eller as? Jag måste alltid spela vissa spel i en viss ordning på min mobil innan jag sover, vilket är skitfånigt, och irriterande för det tar sådan tid. Men jag är väldigt upphängd på att om jag ska göra saker på ett visst sätt så ska det vara på ett visst sätt, punkt slut.

Hoppasmin "kölapp" till utredningen kommer snart så jag i alla fall får veta hur länge jag måste vänta..

jag är nog också lite konflikträdd. jag drar mig för att skämma ut folk, eller det är nog det att jag skäms genom andra.
På landet märkte jag att min avokadoolja som jag glömt där smakade olivolja. då sa jag till sambon "du, jag tror nån hällt olivolja här i"
den kostar 100 spänn den oljan, men va fan det är väl skit samma, personen skämdes väl och hällde i lite annan olja.
Då säger sambon helgen efter till hans syrra som jag tror gjort detta "hade du hällt i olivolja i avokadoljan?? det tror jag för den smakade verkligen det"
då såg jag att hon skämdes å då skämdes jag med.
shit vad löjligt att ens skriva om det, värsta i-landsgrejen... MEN, om nån kliver över gränsen blir jag som ett monster och kan skälla ut folk vart som helst utan problem.  tänder till direkt, framför allt om ingen annan reagerar.

men vad tråkigt att läsa om din mamma låter ju nästan som att dom är lika restriktiva i dag.

med ritualer, menar du typ tvångshandlingar då?
att nåt måste ske på ett visst vis, och att inte klara av att leva utan struktur och rutiner låter som asb, där skulle jag kunna tänka mig att jag hade det. strulmaja skrev att man kan lära sig  olika koder och socialt spel (för sånt har jag inte problem med)
Eller?

Jag kan få sånt ibland "jag måste peta på den där saken igen.." i dag blev det så. men jag vet hur löjligt det är, gjorde dock så ändå. men hade inget sånt under 10 år, dock som barn. mattfransarna skulle vara raka och jag skulle rycka i handtaget 10 gånger innan läggdags. 

under tiden på behandlingshemmet hade jag inget sånt. ingen ångest, inget alls. mådde bara bra där att leva med tjejer, rutiner (sjukt mycket rutiner, planeringsdag på söndan med ett punktligt schema för veckan)

jag kan inte sluta skriva, känns mig som en riktig pain in the ass här med mina lååååååååååånga och många inlägg. 

En sak till undrar jag; är ni fler som har svårt att läsa mellan raderna? Jag har väldigt svårt att förstå pikar och sarkasm, jag vet inte OM det är en pik/sarkasm riktad mot mig eller inte, och har jag en gång missförstått en sådan mening hänger jag kvar vid innebörden jag TRODDE den hade; jag behöver få allt förklarat för mig så att jag VET att jag förstod rätt. Make any sense?

Det är så många punkter som stämmer med mig som nämns i TS. Mest önskar jag att någon kunde förklara vad det är för fel på mig så att jag kan jobba med mig själv ut efter det. Hittills har psykvården konstaterat depression och kass självkänsla. Men inte mer än så. Äter medicin (Sertralin, Lergigan vid behov) men jag känner väl inte att det hjälper så mycket? PMS dagarna är fortfarande en mardröm, jag kan inte sluta snöa in på tankar. Jag är antingen hyperaktiv eller totalt bortkopplad.