ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Queentizzan skrev 2010-12-08 11:42:06 följande:div>

Har inte läst genom tråden än men jag ska :P

Har ADD  så jag tänkte ansluta mig hit :)

div>Hej och välkommen! Vi håller även till här numera
www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945.html 

Stig på vet ja! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2010-12-07 15:32:24 följande:div>Check på allt!
De vänner jag har är få, men de är å andra sidan riktigt bra och vill verkligen umgås med mig. Inte sällan slår mig tanken "vad är det som gör att de VILL vara med mig? Jag förstår inte.."
Jag är asocial, skiter ofta i att svara när vänner ringer, hör inte av mig på länge beroende på hur jag mår, avbokar dejter konstant, ändå vill de vara med mig.

Däremot har jag en väldigt liten vänkrets och har ALDRIG ALDRIG ALDRIG ingått i något gäng.
Har ofta varit avundsjuk på dessa kompisgäng som verkar ha gjort allt tillsammans och känt varandra för evigt...

Parmiddag tror jag aldrig att jag varit på trots att vi känner många par. Skumt.

Jag är också paranoid, tror ständigt att folk pratar om mig, skrattar åt mig osv. Min kille brukar undra varför jag sätter mig själv i centrum så och tror att allt cirkulerar kring  mig, men det är ju inte så jag tänker. :/

Har tre systrar, de umgås jag med otroligt mycket. De känner mig, vet hur jag är och älskar mig som jag är - det är förmodligen därför. :o)div>Hehe känner igen mig också. Men som Mia Thörnblom skrev i sin bok att när man har dåligt självförtroende så blir det så att man tror att man själv är i andras centrum, då som konstig, ful, lustig osv osv. Fast det är ju givetvis inte så. Jag har också varit mobbad i grundskolan så det är ju som ett "bevis" nästan på att det är nåt fel med mig... men har förstått att det är för man inte kunde visa var skåpet skulle stå... man bara tog emot... barn kan vara grymma!

Jo, har ni andra så att det känns som ingen lyssnar? Alltså att man har ingen "pondus" på nåt sätt? Jag känner så. Om någon annan säger något så är det som att alla lyssnar och liksom tar till sig det den säger, men om jag säger något så tas det inte på lika stort allvar. Min äldsta har lite det i sig så jag försöker att tuffa upp lite men man är ju sån som person har det i sig liksom... men det är ju skitbra att vara snäll också förstås dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Men inte alltid till fördel tyvärr...

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-07 23:20:49 följande:div>Hej Anonym! Välkommen till tråden! Ja, det blev fort många inlägg i den här tråden och även en del OT så därför har jag startat en ny tråd för sånt som inte rör symptomen.

Det låter jobbigt att det tog stopp så fort. Själv kan jag för lite om utredningar osv men jag hoppas att nån annan här i tråden kan ge dig råd.div>Tack, menar du att denna tråden inte kommer vara aktuell längre då?

Svar till Takex, nej jag kom inte längre än till första intervjun och efter det så ansåg den psykolog att jag inte skulle utredas? =(

Hon tyckte inte jag hade den problematiken som adhd barn har, svårt att lära sig stava, läsa och räkna
Lyssnade på de vuxna (ska man tydligen inte göra som adhd barn)
Tappade inte bort mina saker och de gör tydligen ALLA med adhd
Var inte glömsk vad jag MINNS och det ska man tydligen också vara
Det verkad också som att jag var ovanlig som hade normala betyg, typ bara 2:or och 3:or

Jag tycker väl också att jag var rätt normal i skolan, jag pratade också så mycket att jag åkte ut i korridåren, i lågstadiet flyttade min lärarinna fram mig så jag fick sitta  jämte henne mot klassen för att jag hela tiden vände mig om och pratade och skulle titta vad mina kamrater gjorde.
Senare hade jag svårt att organisera HUR jag skulle läsa på prov och läxor, hur jag än gjrde blev det bara fel, fattade inte vad som var viktigt. Hade svårt för matten, i högstadiet hade jag ändå allmän matte.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 09:59:51 följande:div>Men shit!! Vad var det för frågor de hade i det formuläret som gjorde att utredningen blev stoppad?? Om du minns? Jag skulle definitivt försöka igen absolut! det är ju NU du mår dåligt liksom... jag fick också fylla i ett formulär i första steget om hur man var som barn MEN de slutade ju inte där utan vi gick ju vidare till uppväxt plus vuxen ålder. Men du kanske menar att det var första steget innan själva utredningen?

Jag började misstänka på egen hand att jag hade ADD och tog upp det med min terapeut och då fick jag ett formulär med massa frågor som hon sen skickade vidare...

Och vad var det för instans du var vid då när du fick fylla i de frågorna? De måste ju ta hänsyn till hur det är IDAG tycker man? För de punkterna du rabblat upp där är ju tydliga tecken tycker jag... fast kanske mer åt ADHD isåfall... man ska inte gissa jag vet men iallafall...

*****

Känner någon igen det där med att man bestämmer sig för nåt stort, tex viktnedgång, byta arbetsbana eller börja utbildning? Men sen när man väl kommit igång så tröttnar man? Skrev det förut att jag haft lite olika jobb som varit tidsbestämda och det har varit kanon för mig för när det börjar närma sig slutet då har jag tröttnat och vill göra något annat!! Man kör igång med alla krafter med olika stora bestlut alltså, men sen bara skiter det sig. Känns det igen?div>Formuläret fick jag hemskickat till mig  från vuxenpsykiatrika och skulle fylla i och ta med mig, de frågorna om barndomen var jätte svåra att besvara, hade det funnis ett alternativ som var VET EJ hade nog det mesta hamnat där.
Mina föräldrar verkar tycka att jag var ett normalt barn, inga konstigheter.
Detta formulär var inför den intervjun som var inför en eventuell neuropsykiatrisk utredning. Efter hon frågat ut mig om massa saker och gått igenom formuläret tyckte hon inte jag skulle uredas.

Samma här, jag fick misstanke själv först, det v när jag googlade på flickor och adhd, det är så att jag har minamisstankar om att min dotter har det och därför ville jag läsa om det, då läste jag om mig själv kände jag. Sen läste jag boken flickor med adhd oh känner igen mig så väl
Tog upp det med min terapuet, fick göra en självrapportskala som jag lämnade till min psykiatriker, han sadet det hade inte tagit så lång tid så hade han själv tagit upp detta med mig. Min terapuet tycker verkligen de är som jag har add.

Och JA intresset försvinner snabbt för saker och ting

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 10:13:49 följande:div>Tack dth="15" height="15">
 
Ja angående ordet symtom, kollade SAOL (eller elektroniska som heter SAOB) och det stavas både med P och utan tydligen! Var helt säker på att det hette bara Symtom. Men det med flera symtom är jag nästan helt hundra på att det heter. (Ja nu kan jag inte skriva ordentligt men iallafall dth="15" height="15"> ) Alltså flera symtom. Inte symtomer.

Sånt där stör jag mig också på! Samma sak om det är felstavade ord, då speciellt i affärer eller ute på skyltar osv. Här i forumet är det väl ingen fara, så länge man förstår vad folk menar dth="15" height="15"> .

Det var någon som skrev om att läsa en sida i en bok flera gånger utan att förstå vad som stod. Samma här! MEN om boken var intressant, då plöjdes den igenom på nolltid men om det var läxa eller liknande då sket det sig totalt. Jag lärde mig bäst genom att någon förklarade och oftast med liknelser. DET funkade skitbra!

Jo! Du som pratade om att din utredning stoppades! Gör som Takex sa, hör med dina föräldrar om de kan berätta hur det var och sedan be att de ska få svara på frågor. Det var ett jättebra tips tycker jag!div>Jag växte upp med min mamma och hon verkar tycka att jag var som de mest normala barn, nämner jag något jag hade  jobbigt med så  får jag till svar -ja men det har ju alla barn. suck!!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2010-12-08 19:11:10 följande:div>Formuläret fick jag hemskickat till mig  från vuxenpsykiatrika och skulle fylla i och ta med mig, de frågorna om barndomen var jätte svåra att besvara, hade det funnis ett alternativ som var VET EJ hade nog det mesta hamnat där.
Mina föräldrar verkar tycka att jag var ett normalt barn, inga konstigheter.
Detta formulär var inför den intervjun som var inför en eventuell neuropsykiatrisk utredning. Efter hon frågat ut mig om massa saker och gått igenom formuläret tyckte hon inte jag skulle uredas.

Samma här, jag fick misstanke själv först, det v när jag googlade på flickor och adhd, det är så att jag har minamisstankar om att min dotter har det och därför ville jag läsa om det, då läste jag om mig själv kände jag. Sen läste jag boken flickor med adhd oh känner igen mig så väl
Tog upp det med min terapuet, fick göra en självrapportskala som jag lämnade till min psykiatriker, han sadet det hade inte tagit så lång tid så hade han själv tagit upp detta med mig. Min terapuet tycker verkligen de är som jag har add.

Och JA intresset försvinner snabbt för saker och tingdiv>Kommer du ihåg några frågor? Själv tror jag det var typ "hade du svårt att sitta still" "tappade du ofta bort saker" osv osv... men jag och psykologen som utredde mig diskuterade igenom frågorna så jag sa också att jag inte riktigt minns hur det var men tex att det med "tappa bort saker" var klockrent. Men andra saker mindes jag inte alls. Fick du inte förklara och diskutera igenom frågorna med psykologen? Eller menar du att du skickade tillbaks dina svar och fick ett svar genom din terapeut du går till?

Du kunde ju kanske skrivit dit "vet ej" ? Men på´t igen bara tycker jag! Om du mår dåligt måste du ju få hjälp. Kan ju vara kö men iallafall.

Jag har aldrig haft några problem med att sitta på "min plats" i skolan och därför inte tänkt så mycket tidigare på vad det betyder att "sitta still". Men nu när jag tänker på det så känns det som att jag inte satt helt stilla.. jag kluddade mycket i skrivblocket (ritade små teckningar) eller pillade på saker (typ plockad sönder pennan och satte ihop den igen) samtidigt som jag lyssnade på läraren.. Vad betyder egentligen att "sitta still"?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-08 20:02:59 följande:div>

Jag har aldrig haft några problem med att sitta på "min plats" i skolan och därför inte tänkt så mycket tidigare på vad det betyder att "sitta still". Men nu när jag tänker på det så känns det som att jag inte satt helt stilla.. jag kluddade mycket i skrivblocket (ritade små teckningar) eller pillade på saker (typ plockad sönder pennan och satte ihop den igen) samtidigt som jag lyssnade på läraren.. Vad betyder egentligen att "sitta still"?

div>Det kan man undra. Väldigt luddigt begrepp. Jag tolkar det som om man typ klättrar på väggarna och inte kan sitta vid en bänk. Men nu när du säger det... Lustigt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-08 20:02:59 följande:div>

Jag har aldrig haft några problem med att sitta på "min plats" i skolan och därför inte tänkt så mycket tidigare på vad det betyder att "sitta still". Men nu när jag tänker på det så känns det som att jag inte satt helt stilla.. jag kluddade mycket i skrivblocket (ritade små teckningar) eller pillade på saker (typ plockad sönder pennan och satte ihop den igen) samtidigt som jag lyssnade på läraren.. Vad betyder egentligen att "sitta still"?

div>Precis sådär höll jag också på, jag kunde inte vara still med kroppen men jag satt ju vid min bänk hela tiden och klättrade absolut inte på väggarna - därför har jag aldrig tänkt att jag är hyperaktiv, men på insidan är jag ju det och allt det här pillandet är ju en sorts hyperaktivitet.

Sudda på bänken och samla ihop suddresterna och leka med det, kladda i böckerna, vifta på fötterna, trumma med fingrarna, läsa flera sidor framåt i boken men absolut inte de sidorna som läraren pratade om just då o.s.v. o.s.v. Hyperaktivitet, men inte så att det syns vid första anblick...<div id="forummessagefooter">Moralpanik?div>