ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-11 12:49:01 följande:div>Fast det där tror jag har med vanligt pill att göra. Trichotillomani  innebär att man blir lugn och bryter ångesten av att rycka bort hårstrån. Många med den problematiken har stora, kala partier i huvudet, inga ögonbryn elller ögonfransar, beroende på vilket hår dom plockar med. Att pilla med sitt hår gör alla människor, tror jag. Tja, inte Mark Levengood kanske... dth="15" height="15">div>Du menar mer som att det är ett bevis på högvarvet inombords då eller?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-11 16:27:17 följande:div>Du menar mer som att det är ett bevis på högvarvet inombords då eller?div>Nej. Det är tvångstankar. Istället för att låta ångesten bryta ut så ersätter man den med andra saker. Tvångssyndrom är en allvarlig diagnos som ofta påverkar hela livet för den drabbade. Pilleri och ryckeri är för det mesta bara en del av det hela, det kommer sällan ensamt.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-11 14:30:45 följande:div>Jag förstår hur du menar och jag kan också bli irriterad på sådant. Men i många fall, eller för att ta mig själv just nu, så handlar det om att jag är så absorberad av allt som rör ADHD, försöker hitta svar på varför saker och ting är som dom är etc och då kan det nog lätt bli så att man (läs jag) läser in väldigt mycket i allt man läser,ser och hör, känner igen sig och börja fundera på om det är det man själv lider av. Jag menar ju inte att förringa problemen för de som verkligen, verkligen lider. Det skulle jag aldrig göra, åtminstone inte medvetet. Jag tycker att alla har rätt att få känna, tänka, undra och ifrågasätta och att sorg och smärta egentligen inte går att jämföra. Vem kan egentligen säga att Börje 42 som förlorat sina två barn i en bilolycka särjer eller lider mer än Åsa 21 som nyss fått sparken från sitt favoritjobb? Ok, dåliga jämförelser men jag tror att min poäng ändå når fram d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Sen att jag kan känna en viss irritation när människor slänger sig med begrepp som depression och ångest... te.x: Åh jag fick en depression igår när Ica hade slut på Marabou mjölchoklad... tycker jag som haft en riktigt och allvarlig depression kan kännas sådär. Men samtidigt förstår jag ju att det har med okunskap att göra eller bara fel ordval och inget att gå in i mer.div>Absolut, det är ingenting ovanligt, det är så människor fungerar. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Man söker förklaringar till olika saker, det är det som skiljer oss från djuren som bara gör. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Grejen är ju att om man läser saker som andra skriver, som delar en diagnos eller liknande, så läser man gärna in allas persondrag och vanor som lika med diagnosen. Det hör inte alltid ihop. Tex så är en vanlig föreställning att bipolära människor är kreativa på olika sätt. Många konstnärer och författare har ju varit just manodepressiva. Det är inte lika med att man blir kreativ av diagnosen. Däremot så förstärks draget för människor som redan är kreativa innan sjukdomen. Andra bipolära som är i olika faser kanske idrottar extremt mycket eller arbetar. Att man överdriver det man gör hör ihop med tex hypomanin, men det man överarbetar gör det inte. Däremot säger ju det sig självt att någon som målar och är bra på det syns mer än någon som idrottar och joggar hela dagarna.
Är lite trött och snurrig just nu, hoppas min point kommer fram. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Det jag menar är att det är jättelätt att känna igen sig i saker man läser, om man tänker efter. Dock förstår man inte alltid vidden av det hela. Att säga att man har tvångstankar om att man måste diska innan man lägger sig, tex, handlar ju om att man tycker att det är skönt att ha det diskfritt när man ska laga lunch. Inte att man får ångest och panik om det inte är diskat. Att vara lite ointresserad av vissa saker i skolan gör inte att man lider av koncentrationsstörningar. Bara för att man är blyg har man inte aspergers. En del saker hör till personlighet och vanor och inte till en diagnos.

Gud vad jag svamlar, hoppas jag inte trampar någon på tårna. Drack en öl ikväll och känner att det inte var en bra idé i samband med medicineringen. Mår jättekasst både fysiskt och psykiskt. Skriver mest en massa blaj här för att undvika en ångestattack eller att kräkas.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-11 19:30:18 följande:div>Nej. Pilleri och ryckeri är för det mesta bara en del av det hela, det kommer sällan ensamt.div>Ihop med övrigt som vi nämnt här menar du?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-11 19:51:22 följande:div>Ihop med övrigt som vi nämnt här menar du?div>Ihop med övriga mentala problem. Tvångssyndrom som sagt. Det är en diagnos för sig och finns i olika varianter.

"

I det i Sverige använda diagnostiska systemet direct" title="DSM-IV" href="http://sv.wikipedia.org/wiki/DSM-IV">DSM-IV definieras tvångssyndrom enligt följande kriterierdia.org/wiki/Tv%C3%A5ngssyndrom#cite_note-0">[1] (alla måste vara uppfyllda):

A: Tvångstankar, impulser eller fantasier som upplevs som påträngande men härrörande från personen själv och som personen har försökt upphöra med. Dessutom tvångshandlingar i form av konkreta eller mentala handlingar som personen känner sig tvingad att utföra, samt utförs för att minska att någon katastrof ska hända. Handlingarna har inte något tydligt eller rimligt samband till det som de ämnar stoppa. B: Personen måste ha insikt om att tvångstankarna och tvångshandlingarna är orimliga eller överdrivna (Detta kriterium gäller inte barn). C: Problemet orsakar ett signifikant lidande och är tidskrävande (tar minst en timme om dagen i anspråk), alternativt stör i betydande grad personens liv. D: Om personen har andra psykiatriska diagnoser så är inte tankarna och beteendena begränsade till denna (t.ex. till skuldkänslor vid dia.org/wiki/Depression">depression). E: Störningen beror inte på effekter av någon drog eller av någon kroppslig sjukdom"

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tv%C3%A5ngssyndrom

Tydligen ska just pilleri och ryckeri ha samband med adhd, enligt forskning. Kan vara så att samma ämne som utsöndras vid smärtan är det som man har brist på och som medicinen tillför? Jag hittar inte vart sambandet skulle finnas iallafall, men kan tänka mig att tvångssyndrom är rätt vanligt förekommande för adhd-personer, eftersom att människor med den problematiken ofta lider av ångest.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

Vänta nu, anonym (det är ju jag). dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Menar du föresten att ditt pill med håret är kopplat till högvarvet inuti, eller att hårryckeri är? Jag tror jag missförstod dig, det jag har skrivit nu i vår konversation handlar om ryckandet. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Såg det nu när jag läste igenom det... Sorry!

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-11 19:38:00 följande:div>Absolut, det är ingenting ovanligt, det är så människor fungerar. dth="15" height="15"> Man söker förklaringar till olika saker, det är det som skiljer oss från djuren som bara gör. dth="15" height="15">
Grejen är ju att om man läser saker som andra skriver, som delar en diagnos eller liknande, så läser man gärna in allas persondrag och vanor som lika med diagnosen. Det hör inte alltid ihop. Tex så är en vanlig föreställning att bipolära människor är kreativa på olika sätt. Många konstnärer och författare har ju varit just manodepressiva. Det är inte lika med att man blir kreativ av diagnosen. Däremot så förstärks draget för människor som redan är kreativa innan sjukdomen. Andra bipolära som är i olika faser kanske idrottar extremt mycket eller arbetar. Att man överdriver det man gör hör ihop med tex hypomanin, men det man överarbetar gör det inte. Däremot säger ju det sig självt att någon som målar och är bra på det syns mer än någon som idrottar och joggar hela dagarna.
Är lite trött och snurrig just nu, hoppas min point kommer fram. dth="15" height="15">

Det jag menar är att det är jättelätt att känna igen sig i saker man läser, om man tänker efter. Dock förstår man inte alltid vidden av det hela. Att säga att man har tvångstankar om att man måste diska innan man lägger sig, tex, handlar ju om att man tycker att det är skönt att ha det diskfritt när man ska laga lunch. Inte att man får ångest och panik om det inte är diskat. Att vara lite ointresserad av vissa saker i skolan gör inte att man lider av koncentrationsstörningar. Bara för att man är blyg har man inte aspergers. En del saker hör till personlighet och vanor och inte till en diagnos.

Gud vad jag svamlar, hoppas jag inte trampar någon på tårna. Drack en öl ikväll och känner att det inte var en bra idé i samband med medicineringen. Mår jättekasst både fysiskt och psykiskt. Skriver mest en massa blaj här för att undvika en ångestattack eller att kräkas.div>Jag förstår, det gör jag. Och jag vet att det är lätt att känna igen sig. Tar man upp en bok med alla världens sjukdomar och läser i den blir man garanterat nojjig och när man slår ihop boken tror man att man har cancer på alla möjliga ställen. Men någonstan vet man ju ändå att det nog inte är så, att man blivit påverkad av boken osv. Och jag tror faktiskt att alla här i tråden är införstådda med det du skriver, att de vet att vissa saker hör till personligheten. Men det jag och många med mig här undrar och funderar över är vad eller vilka "egenskaper", vanor och beteenden hos oss själva som är personlighet och vilka som kan kopplas till en ev ADHD/ADD-diagnos. Jag skriver delvis här för att försöka sortera alla mina funderingar kring detta, för att reda ut just vad som är vad och jag tror att dom flesta (om inte alla) som är i min situation (utan diagnos och utredning) skriver och delar med sig här av exakt samma anledning. Så, även om jag inte tog åt mig personligen av ditt inlägg så tycker jag att det lite dödade tråden och det är trist för jag vill att alla som skriver här ska kunna känna att de kan fortsätta med det utan att behöva oroa sig för pekpinnar. Det kanske bara är jag men pekpinnar hör liksom inte hemma i den här tråden.

Jag tycker det är bra att korrekt information kommer fram om tex vad som ingår i olika diagnoser. Men jag håller med Strulmaja att inga pekpinnar behövs. Det räcker nog med att förklara vad vi missuppfattat, det är ju lätt hänt att det blir fel och missförstånd när det kommer så många inlägg. Jag hänger i den här tråden för att jag vill förstå vad som är normalt och inte så jag tycker det är jättebra om det kommer inlägg som är lite kritiska mot symtom och säger att "det där är inte tecken på add utan sådär kan "alla" uppleva det" (ifall det är så alltså). Du Tjockkatt verkar ju ha bra koll på diagnoser så jag är glad att du hjälper oss att reda ut våra symtom. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Jag har fortfarande inte fattat hur jag ska tolka mitt hårkammande/snurrande..? Är det något som alla håller på med (utom mark levengood) eller?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-12 08:07:17 följande:div>Jag tycker det är bra att korrekt information kommer fram om tex vad som ingår i olika diagnoser. Men jag håller med Strulmaja att inga pekpinnar behövs. Det räcker nog med att förklara vad vi missuppfattat, det är ju lätt hänt att det blir fel och missförstånd när det kommer så många inlägg. Jag hänger i den här tråden för att jag vill förstå vad som är normalt och inte så jag tycker det är jättebra om det kommer inlägg som är lite kritiska mot symtom och säger att "det där är inte tecken på add utan sådär kan "alla" uppleva det" (ifall det är så alltså). Du Tjockkatt verkar ju ha bra koll på diagnoser så jag är glad att du hjälper oss att reda ut våra symtom. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Jag har fortfarande inte fattat hur jag ska tolka mitt hårkammande/snurrande..? Är det något som alla håller på med (utom mark levengood) eller?div>Hårkammande/snurrande är inget jag gör men om det är något ADD symtom har jag ingen aning om men tror att det inte alls behöver vara exakt likadana symtom för alla med denna diagnos.
I vilket fall som så är jag väldigt glad över denna tråd och en hel del verkar vara rätt insatta i ADD och det känns tryggt och det är skönt att känna att man ej är ensam.

Idag känner jag mig bättre och kan nog formulera mig på ett bättre sätt. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jag menar absolut inte att pekpinna. Det jag menade är att man ska ta olika diagnoser på allvar och vara införstådd i vad dom innebär. De flesta psykiska sjukdomar och problem är djupa och ett genomgående mönster är att den drabbade mår fruktansvärt dåligt. Även om, som jag tog som exempel, pillandet och ryckandet låter rätt "lätt", vem pillar inte på en sårskorpa ibland liksom, så är det väldigt jobbigt för den drabbade och de flesta som är drabbade mår fruktansvärt dåligt och nästan vanställer sig själva under tiden. En tjej jag kände plockade hår ur benan. Tillslut påminde hennes frisyr om en munks. Hon var helt kal upptill. Dessutom hade hon så länge jag kännt henne aldrig ögonfransar. Hon blev hjälpt till stor del av sssri-medicinering, men det tog många år innan hon blev helt frisk.
Det förstörde många år av hennes liv. Hon kunde inte gå ut eller träffa folk eller göra någonting "normala" ungdomar gör.

Det där med att leta tecken på en eventuell eller faktiskt diagnos är jättevanligt. Det förekommer nog bland de flesta med problematik. Man söker svar på varför man beter sig som man gör. Vissa ovanor mår man dåligt över, och man hoppas att det går att koppla till någonting annat än en själv. Jag var inte ett dugg intresserad av min diagnos när jag fick den, pg privata skäl, och fortsatte som vanligt efter det. Det har aldrig gått bra i tex skolan eller i privatlivet, och ju äldre jag blev och ju mer ansvar jag fick, desto jobbigare blev allt. Jag kände mig lat och dum i huvudet som inte ens klarade av att städa och laga mat och sköta ett hem och ett liv som alla andra gjorde. Tillslut blev jag sjukskriven. Jag hade vitaminbrist och det fungerade ju att skylla på. Jag fick sprutor och tabletter och började äta rätt igen. Jag började plugga, på allvar. Var superpepp i början, men det gick bara sämre och sämre, precis som vanligt.

Nyligen började jag privatforska lite om psykiska sjukdomar, eftersom vi läser psykiatri i skolan. Jag fastnade på neuropsykiatriska, och kom på att man kanske skulle kolla om det fanns mer på nätet nu än 06 om add. Jag läste en massa texter och upptäckte att jag läste om mitt liv. Det var riktigt befriande. Jag insåg att min "lathet" i hemmet, mina misslyckade skolförsök och liknande faktiskt kunde kopplas till diagnosen. Det var en oerhörd lättnad. Nu har jag tagit tag i min problematik. Jag har börjat medicinera och till våren ska jag börja i kbt. Jag väntar på papper och ska förhoppningsvis få en ny remiss till neuropsyk för ny utredning då jag nu vågar tro att andra problem jag har inte heller beror till hundra procent på mig själv, utan kan vara kopplad till en annan diagnos. Jag vågar tro att precis allt ansvar för mitt eget beteende inte enbart beror på mig som person.

Så jag har full förståelse för de av er som inte fått er diagnos och som letar tecken på någonting som kan förklara era "fel och brister", och det som känns handikappande i vardagen. Till hundra procent. Som jag sa tidigare, sökandet efter förklaringar till saker och ting är det som skiljer oss från djuren. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Oj, vilket vägg av text det här blev! Hoppas att någon iallafall orkar läsa. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Nu måste jag äta min lunch som nog blivit kall under tiden jag skrivit, haha!

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>