der="0" alt="Hjärta">div><div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-08 23:25:41 följande:div>Wtf? Vad ska det betyda?
Anonym (ADD), vad ledsen jag blir att höra detta. :(
Hur kan de bete sig så? Vadå finns inget att göra?
Fram med bästa terapin, bästa medicinerna, bästa psykologerna - man kan ju inte bara lämna en människa som har det så jobbigt i sticket.
Ska bli intressant att se vad de säger om mig på bedömningen eftersom vi verkar vara så lika..
der="0" alt="Hjärta">KRAMder="0" alt="Hjärta">
der="0" alt="Hjärta">KRAMder="0" alt="Hjärta">div>Jag blev ju oxå ledsen minst sagt, nu i efterhand förstår jag inte hur jag bara kunde gå, skulle ha frågat vad tusan hon menade. Min ordinarie läkare kan inte förrän efter jul men iofs så vill jag bara sitta här och ruttna upp nu, vill inte dit igen alls.
dth="15" height="15">div>Jamen det får du ABSOLUT inte göra , för du kommer få hjälp - det kommer bara gå lite trögare p.g.a. att du blev sackad av denna idiot till läkare. Vänta tills din ordinarie är tillbaka, återge vad som sades vid detta möte och så får ni reda ut det. Är säker på att ni kommer komma fram till något helt annat, mycket bättre!
Jättemärklig historia iallafall! Må inte dåligt över det här, det är läkaren det är fel på inte dig. Sådär säger man inte till en patient.
ojoj..Igår gick jag i väggen...kastade en halv ost på min sambo av ren vrede...har varit sjuk nu i en och en halv vecka ca, influensa, gravid i 7e månaden med foglossningar ch bara allmänt dålig graviditet...+ allt annat virrvarr å surr å skit som finns i mitt huvud...
Är väldigt dålig, ont i hela kroppen mest huvudet och öronen, snorar å har ont i halsen..svårt å sova på nätterna ja u name it..så jag har totalt skitit i att hålla på å städa å plocka för jag har helt enkelt inte haft någon ork,,,
Igår var jag hemma med sonen som är i trotsåldern 2.5 år..sambon åkte till sjukhuset 8 mil härifrån redan på morgonen för å kolla ögonen, sen åkte han å hämta sin dotter och var hemma kring kvart över 2...sur och grinig, går å frustar å frustar å ifrågasötter varför saker ligger huller om buller, varför jag inte kunnat plocka upp å städa lite iaf osv osv...han fräser bara åt mig när jag frågar nånting..ja ni förstår...
han åkte och handlade och kom hem, jag började göra pizza som ungarna ville ha..tog först fel ost enlgit han då..så han ger mig en skärbräda och rivjärn jag sätter mig vid köksbordet å ska börja riva ( då vllle jag bara att han ska hålla käften för jag kände hur det brann i mitt huvud), han står och diskar och min son frågar vem som dammsugit, jag sa "mamma" han sa "neeej Pappa gjort" jag skrattade till å sa "nej det är mamma som damsugit", min sambo börjar komenter detta på sitt vanliga snäsiga nedlåtande sätt "vad menade du med det? du menar att JAG aldrig gör nått?!"...flera gånger, om och om igen, tillslut såg jag svart å kasta ostjäveln på han å sprang in i sovrummet...Jag orkade helt enkelt inte...
Han vet att jag är så sjukt lättsatressad egentligen för ingenting alls men det är så jag är, blir hyperstressad över att bara tex klä på sonen...
sen gör han en sån grejj att han är sur å grinig å ifrågasätter varför jag inte städat å plockat å fixat trots att han ser hur dålig jag är...hatar han vid sånna tillfällen på riktigt.
pinsamt å ledsen bara av att min son behövde se mig kasta osten...försökte sen förklara att ajg bara tappade den...men tror han förstår ändå att jag kastade den..han är ju inte dum..:(