ADD symptom hos vuxna
<div class="quote"><div class="quote-nick">monsken87 skrev 2010-12-09 09:03:02 följande:div>ojoj..Igår gick jag i väggen...kastade en halv ost på min sambo av ren vrede...har varit sjuk nu i en och en halv vecka ca, influensa, gravid i 7e månaden med foglossningar ch bara allmänt dålig graviditet...+ allt annat virrvarr å surr å skit som finns i mitt huvud...Är väldigt dålig, ont i hela kroppen mest huvudet och öronen, snorar å har ont i halsen..svårt å sova på nätterna ja u name it..så jag har totalt skitit i att hålla på å städa å plocka för jag har helt enkelt inte haft någon ork,,,
Igår var jag hemma med sonen som är i trotsåldern 2.5 år..sambon åkte till sjukhuset 8 mil härifrån redan på morgonen för å kolla ögonen, sen åkte han å hämta sin dotter och var hemma kring kvart över 2...sur och grinig, går å frustar å frustar å ifrågasötter varför saker ligger huller om buller, varför jag inte kunnat plocka upp å städa lite iaf osv osv...han fräser bara åt mig när jag frågar nånting..ja ni förstår...
han åkte och handlade och kom hem, jag började göra pizza som ungarna ville ha..tog först fel ost enlgit han då..så han ger mig en skärbräda och rivjärn jag sätter mig vid köksbordet å ska börja riva ( då vllle jag bara att han ska hålla käften för jag kände hur det brann i mitt huvud), han står och diskar och min son frågar vem som dammsugit, jag sa "mamma" han sa "neeej Pappa gjort" jag skrattade till å sa "nej det är mamma som damsugit", min sambo börjar komenter detta på sitt vanliga snäsiga nedlåtande sätt "vad menade du med det? du menar att JAG aldrig gör nått?!"...flera gånger, om och om igen, tillslut såg jag svart å kasta ostjäveln på han å sprang in i sovrummet...Jag orkade helt enkelt inte...
div>Nu kanske jag blandar ihop dig med någon annan i tråden, förlåt i så fall. Men var det du som tyckte att du inte fick stöd från din man i detta? Det låter i alla fall som om han inte riktigt förstår vad det handlar om. Jag förstår dig till fullo, din frustration och varför du blev så arg att du kastade osten. Jag hade kunnat göra samma sak. Min make och jag rök också ihop igår, jag kallade honom gubbjävel och sprang upp på rummet som en annan sur och omogen fjortis. Han kom efter och då började jag skratta. Så snabbt kan min ilska vända. Ena stunden arg och hatisk, nästa from som ett lamm. I alla fall så förstår jag dig helt och fullt. Det är precis sådana här händelser eller situationer som triggar mig också.
Inte nog med att du varit sjuk och är gravid, att också mötas av oförståelse, bli ifrågasatt och få höra nedlåtande kommentarer är ju frustrerande i sig. Tror nästan vem som helst skulle bli förbannad över det.
Kan inte din man ta och lugna ner sig ett par hekto och acceptera att det är lite oordning nu och en tid framöver? Om inte så får han väl ta och plocka och städa själv. Det är ju fullt förståeligt att du inte har varken ork eller lust men jag ser inte varför det skulle vara hela världen att det är lite stökigt. Men det är ju jag det.
Kram på dig!
dth="15" height="15">div>Känns bättre i
dth="15" height="15"><