ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2010-12-13 09:31:38 följande:div>

Åh, här vill jag hoppa in lite.. Kanske man kan få lite stöd eller vad som helst..

Vart börjar man egentligen förklara?
Förutom alla symptom som är skrivna.. det lilla jag läste i början.. Kan man även känna att man har väldigt kort tålamod och att man tappar tråden när man talar?

Det är ju väldigt hög ärftlighet och min far, min bror och min morfar har alla ADHD.. inget som säger att jag har ADD.. men det är nått som känns!
När allt bara står stilla, när man inte orkar plocka undan efter sig.. när man inte tar tag i viktiga saker och låter det gå flera veckor.. när det jämt är stökigt och man blir alldeles som ett garnnystan i skallen..

Funkar det att leva med en som ev. har ADHD när man själv har ADD, bara bråk och tjafs.. ingen av oss är utredd men jag har tagit steget nu..

som jag skrev, vet inte hur jag ska börja eller fortsätta..

Nån som bara vet en massa eller nått... ja..

div>Välkommen! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Kort tålamod tror jag är ett fastlaget "kriterium" för ADD, absolut. Tappa tråden är inte heller omöjligt. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Som jag har förstått det så kan ADD och ADHD skära sig. Addarna orkar ofta inte med adhd-folkets tempo, och adhd-folket kan störa sig på att addarna aldrig kommer igång och slöar ner tempot. Men visst kan det fungera! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> En i min närhet jobbar på ett boende för flickor med diagnoser och där spöar adhd-tjejerna ofta addarna. ADHD är ofta utåtagerande (iallafall i barndomen och ungdomen, vuxna kan behärska sig) medan ADD är mer inåtagerande. Men det är inte omöjligt att det ska fungera. När jag var liten var min bästa vän (och pojkvän á la mellanstadiet) en klar ADHD-kille. Vi hade det jätteskoj tillsammans. Alla är ju individuella. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

Min dotter utreds nu. Har fått veta att diagnosen ADD är borttagen. Det går under ADHD fast med fokus på uppmärksamhetsproblem. Hyperaktiviteten finns men den är riktad inåt i form av oro, rastlöshet, svårt att sortera tankar osv.

Usch, idag kom jag inte iväg till skolan. des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes"> Jag kommer inte upp av att ta en concerta på morgonen. Jag måste ha någonting i mig för att kunna vakna!
Är det någon av er som börjat med concerta på morgonen som var äckligt trötta och riktigt illamående, ibland hela dagen, i början? Jag vet inte om det är concertan eller stress men det började hursomhelst när jag slutade ta min strattera på kvällen. Jag glömde ta upp det med hjärnskrynklis sist jag var där, ska dit på onsdag så jag hoppas komma ihåg det då. Ska nog börja skriva upp sådana saker i min kalender!

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2010-12-13 09:50:20 följande:div>Min dotter utreds nu. Har fått veta att diagnosen ADD är borttagen. Det går under ADHD fast med fokus på uppmärksamhetsproblem. Hyperaktiviteten finns men den är riktad inåt i form av oro, rastlöshet, svårt att sortera tankar osv.div>Precis, ADHD-pi eller ADHD-i. Men ADD låter lättare och man förstår lättare vad det innebär, tycker jag. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ADHD utan H som i hyperaktivitet, liksom.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-13 09:47:27 följande:div>Välkommen! dth="15" height="15">
Kort tålamod tror jag är ett fastlaget "kriterium" för ADD, absolut. Tappa tråden är inte heller omöjligt. dth="15" height="15">

Som jag har förstått det så kan ADD och ADHD skära sig. Addarna orkar ofta inte med adhd-folkets tempo, och adhd-folket kan störa sig på att addarna aldrig kommer igång och slöar ner tempot. Men visst kan det fungera! dth="15" height="15"> En i min närhet jobbar på ett boende för flickor med diagnoser och där spöar adhd-tjejerna ofta addarna. ADHD är ofta utåtagerande (iallafall i barndomen och ungdomen, vuxna kan behärska sig) medan ADD är mer inåtagerande. Men det är inte omöjligt att det ska fungera. När jag var liten var min bästa vän (och pojkvän á la mellanstadiet) en klar ADHD-kille. Vi hade det jätteskoj tillsammans. Alla är ju individuella. dth="15" height="15">div>Jag och min sambo skär oss verkligen=( Vi är ett sånt "kan inte leva utan varandra men heller inte ifrån varandra" par.. Det funkar inte.. vi bråkar jämt om allting.. han förstår inte hur jag inte tar bort efter mig när jag säger att jag vill ha det rent och fint.. och massa annat.. Han var VERKLIGEN utåtagerande i sin barndom och tonåren..  Och jag har alltid varit "lugn".. så.. men jag tycker att nu på senare år har jag mer svårt att hantera det.. nu när man har barn och det är så MYCKET som ska fixas och klaras av! Det är verkligen ett jobb i sig.. att varje dag, se till att sängen blir bäddad, att diska undan, att komma iväg ut, att inte bara sitta framför datorn-jag sätter inte på den nuförtiden för jag gör inget annat.. känslan av att "jag måste göra det nu annars blir det inte av" är så jobbig.. att alltid känna nått... liksom..
Min sambo, eller nu är han min särbo för det funkar inte.. han liksom gör ingenting heller, han saknar totalt initiativförmåga, han kan inte betala räkningar för lägger han undan papprena så finns dom inte..

Jag har börjat tänka på ADD det senaste halvåret.. men ändå känner jag att.. typ att.. jag tänker på det för att det ungefär skulle vara en enkel utväg.. att .. som jag sett nån skriva.. man bara är lat.. ibland blir jag så avundsjuk på alla som gör massa saker.. medan det för mig är asjobbigt att liksom ta sonen och mig med bussen till stan..
Jag har skitsvårt att ta mig för saker.. och har jag fått för mig nått så vill jag göra på det på en gång.. ibland får jag nå ryck och grejer med allt och inget men ingenting blir klart... står halvklart i flera månader..
tvätten!!! tvätta och hänga går bra.. men att vika den..den kan hänga en vecka i tvättstugan.. och när jag väl tagit upp den kommer det sällan in i garderoben.. mitt sovrum.. ja.. har en gardrob på golvet.. jag tänker VARJE dag fler ggr om dagen att jag ska fixa det där.. men det händer inte.. det liksom.. det fattas nått mellan "tänkande" och "görandet"

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-13 09:51:14 följande:div>Usch, idag kom jag inte iväg till skolan. des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes"> Jag kommer inte upp av att ta en concerta på morgonen. Jag måste ha någonting i mig för att kunna vakna!
Är det någon av er som börjat med concerta på morgonen som var äckligt trötta och riktigt illamående, ibland hela dagen, i början? Jag vet inte om det är concertan eller stress men det började hursomhelst när jag slutade ta min strattera på kvällen. Jag glömde ta upp det med hjärnskrynklis sist jag var där, ska dit på onsdag så jag hoppas komma ihåg det då. Ska nog börja skriva upp sådana saker i min kalender!div>Min bror blev jättetrött och illamående av concertan.. så han slutade ta den.. nu tar han ingen alls istället..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2010-12-13 10:07:28 följande:div>Jag och min sambo skär oss verkligen=( Vi är ett sånt "kan inte leva utan varandra men heller inte ifrån varandra" par.. Det funkar inte.. vi bråkar jämt om allting.. han förstår inte hur jag inte tar bort efter mig när jag säger att jag vill ha det rent och fint.. och massa annat.. Han var VERKLIGEN utåtagerande i sin barndom och tonåren..  Och jag har alltid varit "lugn".. så.. men jag tycker att nu på senare år har jag mer svårt att hantera det.. nu när man har barn och det är så MYCKET som ska fixas och klaras av! Det är verkligen ett jobb i sig.. att varje dag, se till att sängen blir bäddad, att diska undan, att komma iväg ut, att inte bara sitta framför datorn-jag sätter inte på den nuförtiden för jag gör inget annat.. känslan av att "jag måste göra det nu annars blir det inte av" är så jobbig.. att alltid känna nått... liksom..
Min sambo, eller nu är han min särbo för det funkar inte.. han liksom gör ingenting heller, han saknar totalt initiativförmåga, han kan inte betala räkningar för lägger han undan papprena så finns dom inte..

Jag har börjat tänka på ADD det senaste halvåret.. men ändå känner jag att.. typ att.. jag tänker på det för att det ungefär skulle vara en enkel utväg.. att .. som jag sett nån skriva.. man bara är lat.. ibland blir jag så avundsjuk på alla som gör massa saker.. medan det för mig är asjobbigt att liksom ta sonen och mig med bussen till stan..
Jag har skitsvårt att ta mig för saker.. och har jag fått för mig nått så vill jag göra på det på en gång.. ibland får jag nå ryck och grejer med allt och inget men ingenting blir klart... står halvklart i flera månader..
tvätten!!! tvätta och hänga går bra.. men att vika den..den kan hänga en vecka i tvättstugan.. och när jag väl tagit upp den kommer det sällan in i garderoben.. mitt sovrum.. ja.. har en gardrob på golvet.. jag tänker VARJE dag fler ggr om dagen att jag ska fixa det där.. men det händer inte.. det liksom.. det fattas nått mellan "tänkande" och "görandet"div>Det där låter inget vidare. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Jo jag kan tänka mig det jobbiga, mycket att kolla koll på med bebisar i huset.
Som jag skrivit tidigare så söker man ju svar på beteenden och saker man inte uppskattar. Man vill ju inte vara lat, vem vill det? Om det nu går att "förklara" med en diagnos så är det ju mycket lättare att ta, dessutom finns det hjälp att få. Jag känner igen mycket av det du skriver, jag har också otroligt lätt att fastna vid datorn och svårt att slita mig trots att hemmet förfaller.

Haha, det där med garderoben! Jag har tänkt i flera månader att den här helgen ska jag fixa min garderob. Har en byrå och en liten "walk in", och båda är katastrof! Speciellt walkinen, allt ligger i stora högar. Jag får det inte gjort heller. Det finns ju så mycket annat att se i världen! ... vid datorn. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Men du har börjat ta tag i att försöka få till en utredning, eller missförstod jag dig? Jag tror det kan vara bra, iallafall att se vad dom säger. Man ska ju inte behöva leva sådär om det finns hjälp att få! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Tjata på gubben din också.<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2010-12-13 10:11:08 följande:div>Min bror blev jättetrött och illamående av concertan.. så han slutade ta den.. nu tar han ingen alls istället..div><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2010-12-13 10:11:08 följande:div>Min bror blev jättetrött och illamående av concertan.. så han slutade ta den.. nu tar han ingen alls istället..div>Glömde bort att svara på det här också. dig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig">
Jag vill inte sluta, jag vill att det ska fungera. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Stratteran var jag rätt missnöjd med och jag hade så stora förhoppningar på concertan... jag hoppas att det blir bättre med höjd dos, och sen om jag kan få en mindre att ta innan läggdags. Jag tog ingenting i somras och det var ingen bra idé.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-13 10:19:02 följande:div>Det där låter inget vidare. dth="15" height="15">
Jo jag kan tänka mig det jobbiga, mycket att kolla koll på med bebisar i huset.
Som jag skrivit tidigare så söker man ju svar på beteenden och saker man inte uppskattar. Man vill ju inte vara lat, vem vill det? Om det nu går att "förklara" med en diagnos så är det ju mycket lättare att ta, dessutom finns det hjälp att få. Jag känner igen mycket av det du skriver, jag har också otroligt lätt att fastna vid datorn och svårt att slita mig trots att hemmet förfaller.

Haha, det där med garderoben! Jag har tänkt i flera månader att den här helgen ska jag fixa min garderob. Har en byrå och en liten "walk in", och båda är katastrof! Speciellt walkinen, allt ligger i stora högar. Jag får det inte gjort heller. Det finns ju så mycket annat att se i världen! ... vid datorn. dth="15" height="15">

Men du har börjat ta tag i att försöka få till en utredning, eller missförstod jag dig? Jag tror det kan vara bra, iallafall att se vad dom säger. Man ska ju inte behöva leva sådär om det finns hjälp att få! dth="15" height="15"> Tjata på gubben din också.<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2010-12-13 10:11:08 följande:div>Min bror blev jättetrött och illamående av concertan.. så han slutade ta den.. nu tar han ingen alls istället..div>div>Ja fy, datorn är hemsk! Numer startar jag den bara när jag ska betala räkningar eller göra nått viktigt. Men nu hamnade jag här ändå, skulle söka efter nummer på eniro.. EJ gjort det än.. Tänker på det.. men gör det inte.. nähe.. istället startar jag en blogg som jag inte vet hur man gör med!!

Ja, jag ringde VC idag och ska träffa min läkare på torsdag. Framsteg!
Jag har pratat med karln min.. och han säger ibland att han har det, skämtsamt men han menar allvar. Jag har sagt att han borde kolla upp det, men han är nog rädd.. Han säger att han inte vill veta om han har det. Som jag har kämpat för att vi ska få det att funka.. Och det slog mig som en käftsmäll imorse att det kanmske inte gör det för att vi båda har bokstavsproblem.. Men älskar han mig och vill göra nått åt det så ska han söka hjälp också.. Jag är typ 80% säker på att han har det..

Det värsta nu när jag har barn är ju att man måste laga mat varje dag.. jag har en enorm tur att jag bor bredvid min mor, så vi har en gemensam matkassa och lagar mat tillsammans.. annars skulle jag inte få det gjort.. Det är mitt största problem..
Och att fara och handla.- vilken pärs.. börjar min son gnälla, bara lite..så är det kört.. och jag blir stressad, arg, upprörd, och känner mig som en 10åring, man står mitt i en mataffär och tappar totalt greppet bland allt folk.. som såklart ser mig som en vuxen.. men jag står som en 10åring och stampar med fötterna och får tårar i ögonen..

Och när vi skulle gå å rösta.. så fattade jag inte alls hur man skulle göra.. mamma försökte förklara och förklara.. jag blev verkligen jättearg och upprörd och skulle skita i det och gå hem.. försöker att inte bli högljudd... jag mena.. jag fyller snart 25 men jag kan inte hantera mig själv i såna situationer..

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-13 10:20:50 följande:div>Glömde bort att svara på det här också. dig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig">
Jag vill inte sluta, jag vill att det ska fungera. dth="15" height="15"> Stratteran var jag rätt missnöjd med och jag hade så stora förhoppningar på concertan... jag hoppas att det blir bättre med höjd dos, och sen om jag kan få en mindre att ta innan läggdags. Jag tog ingenting i somras och det var ingen bra idé.div>Ja man måste ju prova sig fram. Och kanske inte ge upp i början om man blir påverkad av tablettarna, om man klarar av att hantera det alltså.

Han får jättemycket stöd i skolan och hemma .. Vi vet ju hur vi ska hantera det. Det väl tack vare det som gör att han klarar sig utan medicin. han har vuxit enormt sen han började på den nya skolan, med inriktning på barn med svårigheter.
Men hur det blir den dagen han flyttar hemifrån och det inte är någon som väcker honom och påminner honom och säger vad han ska göra.. det vet man ju inte.. kanske medicin är nått att testa då.