Man blir förbannad!

Mina mattekunskaper är inte på topp i dag uppenbarligen.

Men eller hur! Ts har inte tänkt så långt då hon säkert lever ensam. Sådär oödmjuka och bittra människor gör oftast det!

Har endast läst TS!

Hur löser man det om exempelvis mamma har jobb och pappa är arbetslös, ska pappa vara tvungen att flytta flera mil bort för ett jobb? Ska han flytta själv eller ska mamma säga upp sig ifrån sitt befintliga jobb och flytta med för att kanske bli arbetslös i en ny hemort?

Problemet är väl att många inte behöver jobba för att få pengar för man får det ändå. A-kassa, sjukersättning, socialbidrag osv.

Fåsehär ... 34717 jobb lediga ... hur stor arbetslöshet har vi? 385000 om man kollar på SCB. Varje dag blir någon av med jobbet och någon börjar på ett nytt jobb, det handlar ju inte bara om att fylla på med folk som arbetar. 
Sedan kan det ju vara så att en hel del av de där jobben kräver specialkunskaper som inte vem som helst har. Man blir ju inte bara hantverkare ba'sådär och inte heller civilingenjör. Och de jobb som är lätta att få för vem som helst är ofta tillfälliga och därför kommer den som får det jobbet bli arbetslös igen. 

Jag tror att det skulle vara nyttigt för folk som har ts inställning att vara arbetslösa ett tag, så kanske de förstår vilken jävla sits det är och att det inte bara är att "ta" ett jobb. När jag var arbetslös sökte jag både jobb som jag var över- och underkvalificerad för, det intressanta är att det var de jag var lagom- och underkvalificerad för som jag fick komma på intervjuer för. 

Jag har funderat på denna tråd under dagen. Det är mycket jag vill säga för jag är så trött på den hårda och generaliserande ton som blivit vanlig de senaste åren.

Kan vi stanna och se varje enskild individ och det sammanhang den personen finns i?

När jobben inte räcker till (det är ju ett kraftigt underskott på arbeten) så har många för hög utbildning för att få skitjobben. (Det har jag följt på nära håll och eftersom jag själv har erfarenhet av rekrytering kan jag intyga att man inte anställer en person som är överkvaliificerad.)

Andra har för låg utbildningsnivå eller saknar en särskild kompetens, typ körkort, språk, kassavana etc.

När utbildningen är rätt kan man ha bristande erfarenhet, eller en familjebild som gör att man inte känns lämplig, en ensamstående förälder har mycket svårt att jobba skift.

Att flytta är ju ett konstigt alternativ om man är gift med någon som har ett jobb, ska en bli arbetslös för att den andra ska få jobb?

Har man varit sjuk är det ett stort problem eftersom arbetsgivaren väljer och vrakar och varför ta någon som är svag när det finns hundratals starka som söker jobbet?

Om man börjar titta på den bild som varje individ har så ser man rätt snabbt att det ofta inte är så lätt som man kan tro.

Kan vi inte nöja oss med att de jobb som finns ute ska besättas så snabbt som möjligt. Den som inte flyttar och tar med sig sin familj så att maken blir arbetslös för att ta ett skitjobb som den är överkvalificerad för lämnar ju detta jobb till någon av de 300-500 (1000?) som söker just det jobbet.

Jag förstår inte varför vi ska jaga folk att ta jobb som passar andra bättre?  Vad gör vi med den som verkligen ville ha det skitjobbet och passade för det? Ska h*n gå på bidrag istället?

Nu har jag jobb, men om jag skulle bli arbetslös så skulle jag inte ta ett jobb som städerska eller arbeta på något snabbkök eller i en mataffär, för det har jag för hög utbildning för. Jag har inte tagit mina dyra högskolepoäng för att göra skitjobb.

Aj då! Du bevisar att TS har en poäng...Samtidigt bevisar jag min egen ståndpunkt ett varv längre än jag tänkte - man måste verkligen se till varje unik individ.

Hoppas du försörjer dig själv om du blir arbetslös. Vi andra har redan subventionerat dina dyra högskolepoäng - med din inställning kan du knappast tycka att du har rätt till fler av mina skattekronor.

OM man kan få ett skitjobb så anser jag att man ska ta det. Hellre än leva på bidrag. Fast det är ju en fråga om personlig integritet och stolthet och det kanske man inte får per automatik med högskoleutbildningen.

Jag har aldrig aldrig varit arbetslös, jag har betalat in till a-kassan sedan jag var 18 och betalat skatt sedan jag fick mitt första jobb, ungefär i samma veva, så jag har nog betalat min beskärda del i skatt också.

Blir jag arbetslös så tänker jag stämpla tills jag får ett arbete jag vill ha, och jag tänker inte skämmas.