Första barnet juni/juli 2011

Jahopp.
När det äntligen började kännas lite bättre (i typ två dagar) så totalvänder det och blir värre än någonsin. Kräktes igår kväll, i natt och flera gånger idag. Summan av det hela är att jag inte fått behålla någonting sedan middagstid igår. Inte ens lite vatten. Ursäkta mig men jag är SÅ JÄVLA LESS!!!!

Pratade med lite vänner som varit gravida och de rådde mig att i alla fall ringa vårdguiden och höra mig för angående mitt tillstånd. Fick prata med en supergullig barnmorska där som fick mig att börja gråta. För första gången någonsin under den här graviditeten kände jag att det fanns någon som lyssnade på MIG och förstod att jag har det fruktansvärt jobbigt. Barnmorskan blev även förbannad över att läkaren jag träffade i tisdags inte tagit något urinprov då det, enligt henne, är rutin om man kommer in och har rasat i vikt, kissar konstiga färger osv osv osv. Blev i alla fall rådd att åka dirket till gynakuten så nu inväntar jag bara att killen ska komma och plocka upp mig och sedan åker vi dit för kontroll. Blir faktiskt förvånad om de inte vill att jag ligger kvar och vätskas upp.

Håll tummarna för att allt går bra, är ni snälla!
Jag har nog aldrig varit så rädd som nu... lilla bebis.

nej både han och jag fyller år10 feb :P
han är dock 2 år äldre än mig :)

ganska ovanligt, och skittråkigt eftersom att jag aldrig får frukost på
sängen sen jag träffade honom :P

Är på Danderyds gynakut nu och får lite dropp. Vet inte alls hur länge jag blir kvar men hoppas att det ska räcka med en salt och en sockerlösning. Hur som helst är jag iaf i goda händer och det känns tryggt.

vad skönt för dig! :)

Thank god för min iphone!!!
Är inlagd över natten med dropp. Känns lite jobbigt att killen behövde åka och att sova själv, menmen. Fantastisk är dock bilden vi fick på vår lilla skrutt. Och att samma lilla kärlek verkar må toppen! Det är det enda som betyder något i slutändan.