• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-08 10:19:27 följande:
    Hon mår alltså psykiskt dåligt, har självskadebeteende och svårt med sociala relationer. På vilket sätt tycker du att hon borde klara av att må tillräckligt bra för att stötta dig när hennes eget liv inte verkar fungera?
    Nej, inte självskadebeteende, hon har brutit armen tex, stukat foten osv.
  • Anonym (HM!!)

    Jobbar inom psyk och träffar tjejer med självskadebetende dagligen, man kan inte förvänta sig att få empati från dem, eller förståelse heller för den delen. De har fullt upp i deras egna värld och bli "sur" och tvär över att alla skiter i dom, de skär sig...eller gör sig illa...hotar för att omgivningen ska reagera. Ursh vad jobbigt TS!!

    NÄ nu fick jag annan förståelse, skit i syrran fyfan vad jobbigt att ha en sån människa i sin familj...jag kräks nästan av att jobba med dessa typer av tjejer! Jag önskar INGEN att ha en sån här i närheten, klipp banden och lämna hennes öde i hennes egna händer att få uppmärksamma själv och kämpa med sin sjukdom...

    När hon e frisk kommer hon ge dig respons. Men stay away!!!!!!!!!!!! dom behöver tappa ALLA för att ta sig ur de där jävla svara hålet.

  • Anonym
    Anonym (HM!!) skrev 2010-11-08 10:27:58 följande:
    Jobbar inom psyk och träffar tjejer med självskadebetende dagligen, man kan inte förvänta sig att få empati från dem, eller förståelse heller för den delen. De har fullt upp i deras egna värld och bli "sur" och tvär över att alla skiter i dom, de skär sig...eller gör sig illa...hotar för att omgivningen ska reagera. Ursh vad jobbigt TS!!

    NÄ nu fick jag annan förståelse, skit i syrran fyfan vad jobbigt att ha en sån människa i sin familj...jag kräks nästan av att jobba med dessa typer av tjejer! Jag önskar INGEN att ha en sån här i närheten, klipp banden och lämna hennes öde i hennes egna händer att få uppmärksamma själv och kämpa med sin sjukdom...

    När hon e frisk kommer hon ge dig respons. Men stay away!!!!!!!!!!!! dom behöver tappa ALLA för att ta sig ur de där jävla svara hålet.
    Hon har inget självskadebeteende, som jag skrev ovan, däremot har jag utvecklat det på sista tiden. Tack, skönt att veta hur psyk kommer att se på en, ingen idé att söka hjälp där alltså.
  • eva44
    Anonym skrev 2010-11-07 23:01:55 följande:
    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?
  • snorkan

    tråkigt att höra om din son:(

    Ang din syster, så är det ju så att vi hanterar sorg på olika sätt. vi är alla olika och hon kanske helt enkelt inte pallade att komma på begravningen.

    bara för att man inte kommer till en begravning behöver ju inte det betyda att man inte bryr sig, man kanske helt enkelt inte klarar av det.

    Tycker du ska prata ut med henne och förklara din besvikelse, så kanske hon kan ge en förklaring till varför hon gjorde som hon gjorde.

     


  • Anonym (Mor)
    Anonym (HM!!) skrev 2010-11-08 10:27:58 följande:
    Jobbar inom psyk och träffar tjejer med självskadebetende dagligen, man kan inte förvänta sig att få empati från dem, eller förståelse heller för den delen. De har fullt upp i deras egna värld och bli "sur" och tvär över att alla skiter i dom, de skär sig...eller gör sig illa...hotar för att omgivningen ska reagera. Ursh vad jobbigt TS!!

    NÄ nu fick jag annan förståelse, skit i syrran fyfan vad jobbigt att ha en sån människa i sin familj...jag kräks nästan av att jobba med dessa typer av tjejer! Jag önskar INGEN att ha en sån här i närheten, klipp banden och lämna hennes öde i hennes egna händer att få uppmärksamma själv och kämpa med sin sjukdom...

    När hon e frisk kommer hon ge dig respons. Men stay away!!!!!!!!!!!! dom behöver tappa ALLA för att ta sig ur de där jävla svara hålet.
    Du ska nog byta yrke...
  • Anonym (HM!!)

    Vad för slags självskadebeteende?

  • Majki01

    Kan ju skriva vad du vill...

    Men om systern inte kom på bergravning pga en tenta så är hon ingen syster.

  • Anonym

    Jag skulle förlåtit men kapat kontakten i alla fall för en sådan människa skulle jag aldrig vilja umgås med. ego. 

  • Anonym

    Det är naturligtvis svårt i den situation du befann dig i att tänka på sådana saker, men att komma på att du är sur flera år senare är knappast lönt varken för dig eller för henne. Om man inte berättar hur man känner inför andras beteende kan de inte varken förklara eller gör någonting åt det. Du tycker kanske att din systers frånvaro innebär att hon bagatelliserar din sorg. Det behöver det inte betyda. Fråga henne. Det är du som mår dåligt över det här och kommer inte att kunna sluta med det förrän du tar tag i dina känslor.

Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?