Anonym

Äldre 7 Nov 23:01

386 svar

Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

Syster Luring

Äldre 8 Nov 09:26

#101

Anonym skrev 2010-11-08 09:07:35 följande:

Nu har jag läst alla inlägg och jag vill tacka för allas åsikter, även om vissa uppenbarligen har svårigheter med att förstå och känna empati för en som förlorat ett barn. Självklart är vi alla olika med olika bagage och relationer till våra familjer, vilket präglar hur vi ser på omgivningen och situationer, jag respekterar allas ställningstaganden i frågan.

Vad gäller att vara student så handlade det om en kurs på 5 poäng, det var nämligen innan man införde 7,5 poäng, så det handlade inte om en juridikkurs på 30 poäng, då hade jag självklart varit mer förstående. Jag är själv student nämligen och väl insatt i hur reglerna ser ut. Detta skedde också innan åtstramningarna i somras, vilket de som läser TS skulle ha lagt märke till.

Klassfrågeperspektivet tänker jag inte ens bemöda mig med att svara, det är irrelevant.

Som några har uppmärksammat så vill jag inte känna såhär, jag vill att hon ska ha en del i mitt och mina barns liv, därför vill jag också komma över denna ilska jag känner. Mina barn älskar henne fastän hon svikit dem ett flertal gånger, och jag vill självklart att de ska älska henne, vi är en familj och i min familj är sånt viktigt.

Jag tycker du ska sätta dig ner och formulera alla dina tankar i ett handskrivet brev till henne. Låt det ta en vecka eller två så att du verkligen får med allt du känner kring detta. Sorg och besvikelse likväl hur du känner inför att ni har så dålig kontakt nu och att du funderar hur hon ser på det. Det kommer aldrig att kännas bättre annars. Jag beklagar verkligen sorgen efter er pojke, det måste kännas outhärdligt att förlora sitt barn.

Sonen finns inte kvar i livet oavsett din och din systers relation så det enda som kan hända är att det borde bli trevligare för samtliga inblandade. Jag har också en minsta lillasyster (vi är 4 systrar) som fyller 30 nästa år. Det är jättekonstigt med hur alla tassar för henne. Just nu har vi ett kaos med en pappa som är nydiagnistiserad med coloncancer med metastaser i lever och det är underförstått att vi ska ta det väldigt varsamt med henne och hennes känslor. What? När jag var 30 hade jag varit vuxen och självgående i 15 år. (jag är äldst förövrigt)

Jag hoppas ni kan komma över ilskan och försöka täta glappet mellan er, det kan gå. Det är större glapp som har tätats så börja med att skriva ett brev och förklara att du ens vill det. Hon kanske tror hon gör dig en tjänst som håller sig undan?

Lycka till. Jag ska titta in och följa utvecklingen framöver.

Varm kram.

♕ Stolt mor till prins August -95 & prins Edvin -09 ♕

iti

Äldre 8 Nov 09:27

#102

Anonym skrev 2010-11-08 08:58:23 följande:

Jag kan inte förstå VARFÖR det är så viktigt att gå på en begravning. Förstår folk inte att vissa kan tycka att begravningar är för jobbiga att gå på?

Det är klart att begravningar ÄR JOBBIGA att gå på
speciellt när man begraver ett barn!

MEN man har också SKYLDIGHET att ställa upp för sina anhöriga i sorgen.
Varför har man annars familj till?
Att festa ihop eller få julklappar av dem?

Döden är en del av livet, tyvärr - precis som barnafödsel, kalas, dop eller bröllop.
I vissa fall ställer man bara upp - hur jobbigt det än är!

Eller ska lillasystern skonas även vid föräldrarnas ev. bortgång?
Hon är för känslig - stackarn, så får hon åka på Tivoli istället.

Beklagar sorgen, TS!
Det finns inget som är så hemskt än att begrava sitt eget barn!

Jag skulle nog inte säga upp bekanskapen, däremot berätta för henne hur man känner.

Madicken

Äldre 8 Nov 09:27

#103

UlletGullet skrev 2010-11-08 09:20:28 följande:

Kanske är ännu jobbigare för den som direkt mist en anhörig och kan behöva stöd? Ibland får man göra jobbiga saker även om det kostar på, det hör till vuxenlivet. Som de säger i Bröderna Lejonhjärta: "Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort"
Det stämmer rätt bra det.

ElizaDay

Äldre 8 Nov 09:27

#104

Anonym skrev 2010-11-08 09:06:59 följande:

Men det är du det..du vet inte hur hennes syster tänkte eller vilken sits hon satt i. Och om jag får välja mellan bli av med csn eller gå på begravning nu med de nya reglerna så väljer jag faktiskt min skola. Vad hjälper det min familj om jag blir arbetslös. Allt beror vem som har ärendet.

Så du hade på fullaste allvar inte gått på din systersons begravning? Din systerson!!! Hallå, är inte det nära familj? Eller du har inte såna relationer i din familj? Dessutom så kan man väl inte vara så egoistisk att man sviker sin syster på hennes tuffaste dag, eller är det bara jag som ser det så? Jag tror ju inte direkt att du hade blivit avstängd från din utbildning för att gå på en familjemedlems begravning, dålig undanflykt!

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Nov 09:30

#105

Syster Luring skrev 2010-11-08 09:26:14 följande:

Jag tycker du ska sätta dig ner och formulera alla dina tankar i ett handskrivet brev till henne. Låt det ta en vecka eller två så att du verkligen får med allt du känner kring detta. Sorg och besvikelse likväl hur du känner inför att ni har så dålig kontakt nu och att du funderar hur hon ser på det. Det kommer aldrig att kännas bättre annars. Jag beklagar verkligen sorgen efter er pojke, det måste kännas outhärdligt att förlora sitt barn.

Sonen finns inte kvar i livet oavsett din och din systers relation så det enda som kan hända är att det borde bli trevligare för samtliga inblandade. Jag har också en minsta lillasyster (vi är 4 systrar) som fyller 30 nästa år. Det är jättekonstigt med hur alla tassar för henne. Just nu har vi ett kaos med en pappa som är nydiagnistiserad med coloncancer med metastaser i lever och det är underförstått att vi ska ta det väldigt varsamt med henne och hennes känslor. What? När jag var 30 hade jag varit vuxen och självgående i 15 år. (jag är äldst förövrigt)

Jag hoppas ni kan komma över ilskan och försöka täta glappet mellan er, det kan gå. Det är större glapp som har tätats så börja med att skriva ett brev och förklara att du ens vill det. Hon kanske tror hon gör dig en tjänst som håller sig undan?

Lycka till. Jag ska titta in och följa utvecklingen framöver.

Varm kram.

Tack för ditt inlägg, och det är precis så som du beskriver situationen med din lillasyster som jag har det med min. Jag beklagar att din pappa är sjuk och jag hoppas att han kommer att bli frisk.

Anonym

Äldre 8 Nov 09:37

#106

ElizaDay skrev 2010-11-08 09:27:03 följande:

Så du hade på fullaste allvar inte gått på din systersons begravning? Din systerson!!! Hallå, är inte det nära familj? Eller du har inte såna relationer i din familj? Dessutom så kan man väl inte vara så egoistisk att man sviker sin syster på hennes tuffaste dag, eller är det bara jag som ser det så? Jag tror ju inte direkt att du hade blivit avstängd från din utbildning för att gå på en familjemedlems begravning, dålig undanflykt!

Om man inte har fulla poäng så är det så idag jo. Idag kan det vara så att din egen sjukdom med sjukskrivning inte räcker för att få dispans så de tar inte alltid hänsyn till sådant.

Men detta hände innan de nya reglerna så nej det är ingen anledning.
Jag har 5 brorsbarn..

Och som sagt riskerar man att sitta utan inkomst pga för lite poäng så måste jag prioritera mig och min inkomst hur själviskt du än tycker att det är..
Det märks att du inte har koll på de nya csn reglerna och hört på nyheterna om alla dem som har räknat med att systemet ska ge dispans och sen i somras inte gör det längre automatiskt då folk har tyvärr utnyttjat det för andra syften.

Anonym

Äldre 8 Nov 09:37

#107

Alla är olika. Jag själv hade ställt upp för min syster i vått och torrt. Spelar ingen roll om det var hennes son eller någon jag inte ens visste vem det var som hade gått bort..
Behöver hon mig så vill jag visa att jag finns där.

Min syster är även hon lite egoistisk, och vi är tvillingar.. Men jag låter henne få smaka på sin egen medicin då och då. Då kommer hon tillbaka, väldigt gullig.. Så går det runt i en cirkel.

Hon är tydligen inte mogen nog att inse vad hon gör, men det kommer förhoppningsvis komma ikapp henne i framtiden.

Behåll henne som syster, men på distans och visa att hon inte är som en syster du önskar att hon var.

Förväntansfull0406

Äldre 8 Nov 09:39

#108

Anonym skrev 2010-11-08 09:07:35 följande:

Nu har jag läst alla inlägg och jag vill tacka för allas åsikter, även om vissa uppenbarligen har svårigheter med att förstå och känna empati för en som förlorat ett barn. Självklart är vi alla olika med olika bagage och relationer till våra familjer, vilket präglar hur vi ser på omgivningen och situationer, jag respekterar allas ställningstaganden i frågan.

Vad gäller att vara student så handlade det om en kurs på 5 poäng, det var nämligen innan man införde 7,5 poäng, så det handlade inte om en juridikkurs på 30 poäng, då hade jag självklart varit mer förstående. Jag är själv student nämligen och väl insatt i hur reglerna ser ut. Detta skedde också innan åtstramningarna i somras, vilket de som läser TS skulle ha lagt märke till.

Klassfrågeperspektivet tänker jag inte ens bemöda mig med att svara, det är irrelevant.

Som några har uppmärksammat så vill jag inte känna såhär, jag vill att hon ska ha en del i mitt och mina barns liv, därför vill jag också komma över denna ilska jag känner. Mina barn älskar henne fastän hon svikit dem ett flertal gånger, och jag vill självklart att de ska älska henne, vi är en familj och i min familj är sånt viktigt.

Spelar väl för fan ingen roll om det så vore hundra poäng!! Jag blir rädd när jag ser detta, din sons begravning var ert sista farväl, er sista stund tillsammans, hur fan kunde hon missa detta???

OM min syster (eller bror har ingen syster) hade missat en sådan här dag hade jag aldrig mer pratat med honom, jag är annars väldigt sympatisk och kan se att allt inte är svart eller vitt, men just ens barns begravning. OCH dessutom brukar man kunna få dispens när det gäller extremt speciella saker när man går på högskola, typ en näras bortgång, men hon försökte väl inte ens.

Hoppas du kan repa dig från detta ts och önskar dig all lycka i framtiden och att du slipper vara med om tråkiga saker. Kram till dig.

Myboman.blogg.se

Anonym

Äldre 8 Nov 09:42

#109

Förlåta hade jag nog gjort med tiden, men sorgen över att de känns som att din syster svek dig (som jag hade tyckt om fallet var mitt, att hon skulle finnas där vid min sida när de värsta av de värsta hade hänt, så hade jag velat ha henne där vid min sida i alla lägen).

Men från hennes synvinkel, kanske hon använde tentan som ett svepskäl för att slippa mötas ansikte mot ansikte med allt de här jobbiga, hon har ju förlorat sitt systerbarn...och för henne kanske de helt enkelt blev för jobbigt att hon inte klarade av att hantera ett farväl just då.

Många kramar till dig TS!

Anonym

Äldre 8 Nov 09:43

#110

Förväntansfull0406 skrev 2010-11-08 09:39:13 följande:

Spelar väl för fan ingen roll om det så vore hundra poäng!! Jag blir rädd när jag ser detta, din sons begravning var ert sista farväl, er sista stund tillsammans, hur fan kunde hon missa detta???

OM min syster (eller bror har ingen syster) hade missat en sådan här dag hade jag aldrig mer pratat med honom, jag är annars väldigt sympatisk och kan se att allt inte är svart eller vitt, men just ens barns begravning. OCH dessutom brukar man kunna få dispens när det gäller extremt speciella saker när man går på högskola, typ en näras bortgång, men hon försökte väl inte ens.

Hoppas du kan repa dig från detta ts och önskar dig all lycka i framtiden och att du slipper vara med om tråkiga saker. Kram till dig.

Nu är inte detta en issue då det hände innan de nya reglerna. Så borde ha gått.

Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

INNEHÅLL