• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Anonym

    Nu har jag läst alla inlägg och jag vill tacka för allas åsikter, även om vissa uppenbarligen har svårigheter med att förstå och känna empati för en som förlorat ett barn. Självklart är vi alla olika med olika bagage och relationer till våra familjer, vilket präglar hur vi ser på omgivningen och situationer, jag respekterar allas ställningstaganden i frågan.

    Vad gäller att vara student så handlade det om en kurs på 5 poäng, det var nämligen innan man införde 7,5 poäng, så det handlade inte om en juridikkurs på 30 poäng, då hade jag självklart varit mer förstående. Jag är själv student nämligen och väl insatt i hur reglerna ser ut. Detta skedde också innan åtstramningarna i somras, vilket de som läser TS skulle ha lagt märke till. 

    Klassfrågeperspektivet tänker jag inte ens bemöda mig med att svara, det är irrelevant.

    Som några har uppmärksammat så vill jag inte känna såhär, jag vill att hon ska ha en del i mitt och mina barns liv, därför vill jag också komma över denna ilska jag känner. Mina barn älskar henne fastän hon svikit dem ett flertal gånger, och jag vill självklart att de ska älska henne, vi är en familj och i min familj är sånt viktigt.

  • Pleco

    Jag hade nog kunna förlåta, om min syster hade sagt att hon inte orkade komma, men inte om hon hade skippat för en tentas skull. Jag har full förståelse för att man inte orkar eller vill gå på en begravning och jag skulle aldrig tvinga någon att delta i något som är så fruktansvärt jobbigt. Sen vet jag inte hur mycket stöd jag hade behövt från min syster mitt i all sorg, den enda jag hade tytt mig till hade varit min man, tror jag.

    Jag hade blivit otroligt ledsen, men jag hade förlåtit.

    Men nu är ju inte jag TS och min syster är inte som TS syster, utifrån vad som skrivits här iaf. Så det är rätt svårt att tala om för dig vad du ska göra. Du känner ju som du gör och det finns säkert grund för det. Men jag tror nog att du bör försöka förlåta och få tillbaka relationen med din syster. Du mår ju inte bra av att gå och fundera på det här år ut och år in.

  • Anonym
    flena skrev 2010-11-08 09:06:54 följande:
    Du ska inte tänka att du överreagerar. Dina reaktioner kommer ju av det som hände, och med tanke på hennes historia så överreagerar du ju inte.

    Du kan inte alltid styra över dina reaktioner. Sen tänker jag att samspelet mellan er ska ju handla om hur du hanterar hennes situation och hennes beteende, och hur hon hanterar din situation och ditt beteende.

    Hon har ju verkligen inte hanterat din dåvarande situation på ett bra sätt, så det är ju fullt förståeligt att du blir ledsen.

    Sen har hon ju en verklighetsuppfattning av att allt handlar om henne, så hon förstår nog inte ens att hon är egocentrisk, i hennes värld är det det normala. Om hon ska komma ur den verklighetsuppfattningen så är det endast genom att folk runtomkring henne just REAGERAR. Som det är nu, så underhåller ju er familj hennes skeva verklighetsuppfattning eftersom alla tassar kring henne.

    Men om du inte vill ta den konflikten med henne, och hjälpa henne med den skeva verklighetsuppfattningen - så förstår jag dig fullt ut.
    Så om du vill ha en bra relation med henne efter vad som har hänt - så kan du bara jobba med ditt sätt att se på henne. Kanske som att hon är okunnig. Och därefter försöka förstå och förlåta henne.

    Du kan som sagt inte förändra henne, så därför måste du gå in i dig själv och förändra din syn på henne - om du orkar.
    Annars kanske du ska ta en känslomässig paus från henne - så att du själv inte förgås av en bitterhet. Det mår du för dåligt av själv. Och du ska ju kämpa för att må bra, det är ju viktigast för dig och din familj.

    Lycka till
    Jag har tagit upp poblematiken kring hennes ego med henne vid ett flertal tillfällen, men hon vägrar inse sanningen. Det riktigt tragiska är att hon beehandlar sina vänner så som hon behandlar mig, så hon är väldigt ensam eftersom de flesta tröttnar på hennes drama och nycker.
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-08 09:07:35 följande:
    Nu har jag läst alla inlägg och jag vill tacka för allas åsikter, även om vissa uppenbarligen har svårigheter med att förstå och känna empati för en som förlorat ett barn. Självklart är vi alla olika med olika bagage och relationer till våra familjer, vilket präglar hur vi ser på omgivningen och situationer, jag respekterar allas ställningstaganden i frågan.

    Vad gäller att vara student så handlade det om en kurs på 5 poäng, det var nämligen innan man införde 7,5 poäng, så det handlade inte om en juridikkurs på 30 poäng, då hade jag självklart varit mer förstående. Jag är själv student nämligen och väl insatt i hur reglerna ser ut. Detta skedde också innan åtstramningarna i somras, vilket de som läser TS skulle ha lagt märke till. 

    Klassfrågeperspektivet tänker jag inte ens bemöda mig med att svara, det är irrelevant.

    Som några har uppmärksammat så vill jag inte känna såhär, jag vill att hon ska ha en del i mitt och mina barns liv, därför vill jag också komma över denna ilska jag känner. Mina barn älskar henne fastän hon svikit dem ett flertal gånger, och jag vill självklart att de ska älska henne, vi är en familj och i min familj är sånt viktigt.
    Då  borde hon ha varit med. Och jag läste ts..men kommer tyvärr inte ihåg varje ord. 
    Jag tänker inte säga att jag förstår dig, det gör jag inte. Men jag förstår att det är en jobbig situation och  jag visste inte att det är upprepade gånger hon har svikit..
    Jag tycker inte att du överregaerar 
  • Anonym
    Pleco skrev 2010-11-08 09:08:22 följande:
    Jag hade nog kunna förlåta, om min syster hade sagt att hon inte orkade komma, men inte om hon hade skippat för en tentas skull. Jag har full förståelse för att man inte orkar eller vill gå på en begravning och jag skulle aldrig tvinga någon att delta i något som är så fruktansvärt jobbigt. Sen vet jag inte hur mycket stöd jag hade behövt från min syster mitt i all sorg, den enda jag hade tytt mig till hade varit min man, tror jag.

    Jag hade blivit otroligt ledsen, men jag hade förlåtit.

    Men nu är ju inte jag TS och min syster är inte som TS syster, utifrån vad som skrivits här iaf. Så det är rätt svårt att tala om för dig vad du ska göra. Du känner ju som du gör och det finns säkert grund för det. Men jag tror nog att du bör försöka förlåta och få tillbaka relationen med din syster. Du mår ju inte bra av att gå och fundera på det här år ut och år in.
    Jag hade absolut respekterat hennnes frånvaro om hon sagt att hon inte orkade, men nu valde hon att prioritera tentan, och det kan jag inte respektera.
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-08 09:12:24 följande:
    Då  borde hon ha varit med. Och jag läste ts..men kommer tyvärr inte ihåg varje ord. 
    Jag tänker inte säga att jag förstår dig, det gör jag inte. Men jag förstår att det är en jobbig situation och  jag visste inte att det är upprepade gånger hon har svikit..
    Jag tycker inte att du överregaerar 
    Nej, det är inte lätt att hålla koll på allt man läser i en TS det förstår jag, och du kan inte veta att hon svikit många gånger.
  • Anonym (Mor)
    Anonym (Nja) skrev 2010-11-08 01:36:43 följande:
    Verkar som att du inte vill berätta åldern på barnet för att du kanske får ett svar som du inte är ute efter. För om barnet var nyfödd så behöver det inte vara så konstigt att hon inte kom, man hinner inte utveckla de känslor som man annars hade gjort för ett barn som vore äldre.
    Och detta vet du av egen erfarenet??
  • UlletGullet
    Anonym skrev 2010-11-08 08:58:23 följande:
    Jag kan inte förstå VARFÖR det är så viktigt att gå på en begravning. Förstår folk inte att vissa kan tycka att begravningar är för jobbiga att gå på?
    Kanske är ännu jobbigare för den som direkt mist en anhörig och kan behöva stöd? Ibland får man göra jobbiga saker även om det kostar på, det hör till vuxenlivet. Som de säger i Bröderna Lejonhjärta: "Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort"
    Det stämmer rätt bra det.
  • ElizaDay

    Jag förstår dig till 100%! Herregud, du hade förlorat ditt barn, det absolut värsta som kan hända en. Och hon väljer att inte komm på grund av en tenta? Hon var väl moster till din son? Hur kan hon INTE vilja säga farväl till honom? Om min systerson eller dotter hade gått bort hade jag varit helt förstörd, jag älskar dem något fruktansvärt. Dessutom är hon din syster, hon kunde väl varit stark för dig och kommit och stöttat dig genom en av de hemskaste dagarna som finns? Hade jag avrit du hade jag nog aldrig mer pratat med människan, fy så lågt gjort!

  • Anonym (Mor)
    Anonym skrev 2010-11-08 08:58:23 följande:
    Jag kan inte förstå VARFÖR det är så viktigt att gå på en begravning. Förstår folk inte att vissa kan tycka att begravningar är för jobbiga att gå på?
    Då kan man säga det istället för att skylla på en Tenta!
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?