Träffa en amerikan?

Faran finns som alltid för kvinnor att försätta sig i en situation där man blir beroende av en man som t.ex om man inriktar sig för att komma från ett land till ett annat, kan det klart sluta olyckligt med ett sådant sökande och att man blir mer isolerad, har inte som du nämner stöd när man väl behöver.

Det fanns nyligen en svensk kvinna som blev mördad i Florida av sin amerikanske man som också begick självmord, tydligen var våldsam innan (polisen hade tillkallats ett par gånger innan till huset). Men kan tänka mig att denna kvinna inte hade nära och kära som hon kunde vänta sig till som vi andra ändå har, hon var mer utsatt och isolerad.

Jag tycker om man vill bo i USA, se livet där så finns det säkrare sätt men sen om man oplanerat möter sin livskärlek, är det en sak men även då ska man ta det lugnt som man annars hade gjort och inte häkta in i ett äktenskap.

När mina föräldrar skiljde sig så hamnade jag med min mor. Lite hårt att säga "akta dig för amerikanare". Min far är världens bästa pappa. Jag är amerikan och svensk.  Barn är ingen egendom som man kan ha prenup på.

Nej, barn är ingen egendom, men en prenup kan hjälpa att jämna oddsen i en vårdnadstvist. Hade jag haft en prenup hade jag kanske haft lite större chanser till en rättvis vårdnadstvist. Jag var en Stay-at-home-mom med mina barn, den som tog hand om den, var aktiv volunter i deras skola. Han däremot var en frånvarande förälder som misshandlade mig. Och han fick barnen, huset, bilarna och jag hamnade hos en kvinnojour utan någonting alls och utan något annat val än att flytta hem till sverige själv för att kunna kämpa för dem. minstingen var 11 månader gammal bara när han tog dem...hon vet idag inte att jag är hennes mamma.

Så jag är ledsen, jag står fast vid mina ord att man ska tänka sig för 10 gånger om innan man inleder en relation med en amerikanare. INTE ALLA ÄR SÅDANNA...jag vet det. Men man måste, och jag upprepar MÅSTE, vara medveten om riskerna när man står där och blir kär. Det gäller alla internationella relationer, men jag vet inget annat land som ställer sig bakom "sina" så som USA gör utan att man kan göra ett smack åt saken och det ska man inte blunda för.Barnens andra medborgarskap spelar i en sådan situation ingen som hellst roll då det är det amerikanska medborgarskapet som anses som det enda viktiga. Dessutom hände detta i USA och jag hade visserligen mitt green-card, men hade inte bytt medborgarskap till amerikansk (greencard är bara uppehållstillstånd)Åh, jag hoppas att du läser detta! Om du vill prata så finns jag här. Jag kallar mig "Louisa" här på FL och letar du efter det nicket bland medlemmar så hittar du mig. Skriv ett mess till mig så kan vi prata! (att jag är "anonym" just nu är för att jag är inloggad med mitt andra nick). Jag beklagar att även du fått se den sidan av USA...

 *stor kram till dig*

Att han slog dig, tog barnen och lämnade dig utan något har absolut INGET med att han är amerikansk medborgare. Förlåt, men jag blir förbannad på dig när du uttrycker dig på det viset. Jag ser att du skriver inte alla är sådana, nej ytterst få skulle jag vilja rätta dig.
Jag är verkligen ledsen att du träffade en sådan skitstövel och fick en så illa syn på USA. Dock finns det skitstövlar alla länder, inget typiskt amerikanskt.

 

Amen! Det där skulle kunna ha hänt i vilket land som helst, inte alls typiskt amerikanskt. Jag är själv gift med en amerikan och bosatt i USA och trivs som fisken i vattnet. Min man är välutbildad, har ett bra jobb och jag stannar hemma med barnen. Jag har en högre utbildning än honom, men eftersom han har ett jobb och jag är arbetslös så är det rätt naturligt att jag är hemma. Vårt förhållande är annars väldigt jämlikt. Vi har till exempel inte, som jag har läst om mycket här på FL, enskild ekonomi. Min man är väldigt noga med att jag vet att det han tjänar är inte hans pengar, det är våra pengar. Han sparar till min pension också, eftersom jag inte kan göra det genom mitt arbete.

Jag har ingen dålig syn på USA som så och jag hatar inte alla amerikanare utan tycker snarare väldigt bra om dem (överlag varma och öppna människor och jag har aldrig varit med om större medmänsklighet så som jag mött i USA) och jisses, 3 av mina barn är yenkare. Jag åker dit en gång om året och bor där i en månad och umgås med mina barn och USA är ett fantastiskt land. MEN jag skulle aldrig mer vilja leva där. Faktum är att du (ok, inte just du eftersom du ju ÄR amerikanare) inte har några som hellst rättigheter i det amerikanska rättsystemet om du är utlänning. Så är det. Och jag tänker inte hålla tyst om mina erfarenheter. människor MÅSTE vara medvetna om vilka risker det finns och inte tro att allt är så fantastiskt felfritt och perfekt "over there".

Så ok, jag kanske ska omformulera mig och istället för "håll dig borta från amerikanare" säga "tänk dig för 10 gånger om innan du ingår en internationell relation!". Men min erfarenhet är med en amerikanare och då kan jag bara varna för just den relationskombinationen...ber om ursäkt om min formulering stör.

Det där stämmer inte alls. Man har visst rättigheter som utlänning om man är här lagligt. Men, man har kanske inte rätten att föra barnen ur landet. Det hade du inte fått i Sverige heller. Hur många fall har man inte läst om där pappan har tagit barnen och åkt utomlands? Samma sak i ditt fall.

Det stämmer inte in på de amerikanska män som jag känner, men det är ett stort land och det finns många olika män här.  USA har ju cirka 300 miljoner invånare!

Nja, det där stämmer inte in på de familjer här som jag känner.  Jag känner många familjer där kvinnan är "karriärkvinna" medan mannen är hemma med barnen eller jobbar med något jobb där han tjänar mindre och har huvudansvaret för barnen.  Även många där båda har ungefär liknande jobb.  Visst är en del kvinnor hemma, men då har de valt det själv, det är inget "tvång".

Jag känner alltså flera män som är hemma med barnen eller jobbar hemifrån medan kvinnan gör "karriär".  fast det är stora skillnade beroende på var i landet man bor.  Vi bor i Portland, Oregon som är väldigt liberalt.  Samma med familjer vi känner i Californien.