Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
Btw
Kom på en sak jag ville fråga er andra. Eller det var två saker men den ena har jag förstås glömt.
Men den ena var i alla fall om det är fler kvinnor än jag här som upplevt att det varit svårare att passa in bland andra kvinnor än bland män? På te.x nya arbetsplatser, fester eller i skolan så har jag alltid känt att det varit enklare att "ta sig in" i killgruppen än i kvinnogruppen. Jag minns en fest te.x, jag kände ingen där förutom min pojkvän och det var tydligt uppdelning mellan tjejer och killar. Tjejerna stod i köket och fixade varandras hår och pratade mode och drack vin medan killarna satt i soffan i vardagsrummet, drack öl, lyssnade på hårdrock och pratade gamla festminnen. Jag minglade runt men drogs till vardagsrummet. Stämningen var så mycket lättare där och jag påverkas helt klart av sådant men så kände jag också att jag hade mer gemensamt med killarna än med tjejerna. Är det någon annan som upplevt något liknande eller känt detsamma?
Jag passar aldrig in i grupper med tjejer, jag har försökt och försökt i så många år - nu har jag slutat. Det har dock blivit lättare med åren måste jag säga, förmodligen också för att jag försöker mindre. Jag tror jag kan upplevas som nonchalant ibland.
Det där med sms och att aldrig svara, haha - det är helt otroligt. Jag tänker ALLTID "det där måste jag svara på sen", och jag glömmer det varenda gång. Det har hänt att vänner jagat mig i veckor, och ju mer de hör av sig desto mer benägen blir jag att dra mig undan. Hatar när folk ligger på mig, det gör mig jättestressad. Nu har mina vänner lärt sig, men innan de fick kläm på mig och mitt sätt att funka var det rätt jobbigt.
Jag måste bara berätta. Jag var precis och handlade och efter jag hade kört bort kundvagnen och satt mig i bilen så kom det en man och knackade på bilrutan. Han undrade om det var jag som hade glömt kvar 10-kronan i kundvagnen och det var det ju såklart. Tänk vad snällt av honomatt komma med den! Det hade ju varit så mycket enklare för honom att bara behålla 10an själv än att springa efter mig till bilen. Ingen stor summa pengar men ändå en fin gest. Dagens till honom!.
Jaja, i alla fall är det väldigt typiskt mig att vara slarvig. Jag hade förmodligen tankarna nån helt annanstans när jag lämnade tillbaka kundvagnen 
till honom!.
Nu flyter trådarna ihop lite för mig, jag vet inte riktigt var jag ska skriva. :S Det blir ju automatiskt symtomprat här också, vad är skillnaden? 
*ADD*