ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Japps, det känns helt igen. Jag har inget detaljminne what so ever, men däremot är jag grymt bra på att se vilken detalj som ska till för att en sminkning ska bli perfekt, ett rum ska bli perfekt avvägt med inredningen eller att upptäcka ett bra fotoögonblick.

Strulmaja & Harlow -  Här är ännu en konstnärlig själ, har ritat och målat sedan jag kunde hålla i en krita/penna.
Målar det mesta, ibland på beställning, men oftast att ge bort i present.

Vi kanske skulle slå våra "kloka" ihop och starta eget? Jag blir snart arbetslös så det skulle passa mig utmärkt. Säg bara till  

Intressant. Jag har många ggr funderat på att bli makeupartist av just den anledningen du nämner, intresset för färg och form, att skapa. Jag har även varit inne på att bli något inom inredning eller design av samma anledning. Å det är en grej jag tänkt på med detta, att jag ofta fått höra att jag har ett öga för detaljer. Förmågan att minnas detaljer finns inte där men jag tror att de som sagt det här med öga för detaljer menat att jag har ett öga för färg och form, vad som passar och inte (detta kan jag dessvärre inte anamma på min egen stil) och att jag, när jag fotar, har förmågan att kunna se bilden färdig redan innan bilden knäpps, förstår du hur jag menar? Jag vet redan exakt vad det är för bild eller "moment" jag vill fånga och lyckas oftast. Detta undrar jag om det hänger ihop med en ev ADD/ADHD diagnos? Känns det igen?  

Undrar om detta kan hänga ihop med bristen på serotonin och dopamin som jag hört att människor med ADD/ADHD har? Hoppas jag skrev rätt nu. Men tydligen ska ju antidepp som tillför serotonin hjälpa de med ADHD. Tyvärr kan jag inte uppge någon säker källa på detta, minns inte om jag läst det här på FL, i en bok eller på nätet men tåls ju att kollas upp. Om inte annat så är det ju inte så underligt att ADHD/ADD-människor känner sig nedstämda och deprimerade. Livet är nog tufft för alla men kanske lite tuffare för de med den här problematiken? Jag menar inte att slå mig för bröstet och påstå att vi har det värst, jag hoppas och tror att ni i den här tråden i alla fall förstår vart jag vill komma. Livet, vardagen är ju en ständig kamp för oss. För andra kan det tyckas vara lite småkul sådär när de får höra om hur slarvig eller glömsk man är, men att leva i det är allt annat än roligt. Det är tungt, tröttsamt och otroligt påfrestande, så att en depression ligger och lurar bakom hörnet är ju inte alls konstigt.  

JA! Fan vad irriterande det är! Man bara VET att detta skulle kunna bli den PERFEKTA bilden men så har man inte kamerafan med sig. Så frustrerande!

Undrar om detta kan hänga ihop med bristen på serotonin och dopamin som jag hört att människor med ADD/ADHD har? Hoppas jag skrev rätt nu. Men tydligen ska ju antidepp som tillför serotonin hjälpa de med ADHD. Tyvärr kan jag inte uppge någon säker källa på detta, minns inte om jag läst det här på FL, i en bok eller på nätet men tåls ju att kollas upp. Om inte annat så är det ju inte så underligt att ADHD/ADD-människor känner sig nedstämda och deprimerade. Livet är nog tufft för alla men kanske lite tuffare för de med den här problematiken? Jag menar inte att slå mig för bröstet och påstå att vi har det värst, jag hoppas och tror att ni i den här tråden i alla fall förstår vart jag vill komma. Livet, vardagen är ju en ständig kamp för oss. För andra kan det tyckas vara lite småkul sådär när de får höra om hur slarvig eller glömsk man är, men att leva i det är allt annat än roligt. Det är tungt, tröttsamt och otroligt påfrestande, så att en depression ligger och lurar bakom hörnet är ju inte alls konstigt.  

Vi kanske skulle slå våra "kloka" ihop och starta eget? Jag blir snart arbetslös så det skulle passa mig utmärkt. Säg bara till  

Check! Jag funderade på att gå bildestetiskt program på gymnasiet men sen tänkte jag om (tänkte att det nog skulle vara svårt att livnära sig som estet) och valde ett teoretiskt program istället. Jag har ofta funderat om jag valde fel.. jag älskade att måla när jag var yngre men jag var långsam och hann aldrig färdig uppgifterna på bild-lektionerna. De uppgifter som jag lyckades få färdigt fick jag bra betyg men sen hade jag en massa som jag fick 2:or på (skala 1-5) för att de inte var färdiga.

Jag har känt precis som du med fotograferingen, att jag ser bilden färdig innan. Ibland blir jag besviken när jag ser den perfekta bilden och så har jag inte kameran med.

Intressant, jag har ju också varit deprimerad nästan så länge jag kan minnas.
Alltid samma svårmod, ingenting lockar mig eller får mig att göra glädjeskutt.
Min son lockar fram enorma kärlekskänslor och får mig att skratta varje dag, men han är också den enda som kommer innanför det tjocka gråa lager av damm som ligger över mitt hjärta och min själ. Jag är liksom konstant lite miserabel.

Nu bara MÅSTE jag plocka fram boken igen. Såhär står det i den: "Att oroa sig kan nästan bli ett sätt att organisera sitt tänkande och hålla ordning på tankarna. Det kan växa till ett mönster. Så här beskriver en patient tillståndet: "I samma ögonblick jag har blivit av med ett problem, söker jag efter nästa. Det är ofta dumma saker, som en obetald räkning eller vad någon sade till mig för två dagar sen, eller om jag är för tjock eller inte. Men jag ältar det tills jag är helt ur humör". 

Check på det!

Sen står det såhär:

"Kroniska spänningstillstånd, oro och ångest är vanliga förljdeslagare till DAMP/ADHD. Eftersom möjligheten är god att behandla ångesttillstånd med antidepressiva mediciner, t.ex. serotoninaktiva preparat, är det viktigt att de verkligen blir upptäckta och diagnosticerade. "

Ur boken Vuxna med DAMP/ADHD
av Vanna Beckman

Läs denna ni som inte redan gjort det!