• Anonym (Yrja)

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Hej!

    Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?

    Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte Glad

    För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html

  • Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen
  • strulmaja
    Harlow skrev 2010-12-07 22:44:39 följande:
    Jag passar aldrig in i grupper med tjejer, jag har försökt och försökt i så många år - nu har jag slutat. Det har dock blivit lättare med åren måste jag säga, förmodligen också för att jag försöker mindre. Jag tror jag kan upplevas som nonchalant ibland.

    Det där med sms och att aldrig svara, haha - det är helt otroligt. Jag tänker ALLTID "det där måste jag svara på sen", och jag glömmer det varenda gång. Det har hänt att vänner jagat mig i veckor, och ju mer de hör av sig desto mer benägen blir jag att dra mig undan. Hatar när folk ligger på mig, det gör mig jättestressad. Nu har mina vänner lärt sig, men innan de fick kläm på mig och mitt sätt att funka var det rätt jobbigt.
    CHECK!

    Jag VET att jag kan upplevas som nonchalant för det har jag fått höra såååå många ggr.
    Men de få kvinnor som jag "klickat" med har varit lite av samma skrot och korn som jag själv. Inte sådär überfeminina, utan kanske mer det pojkflickiga hållet utan att för den skull vara grabbiga eller manhaftiga. De pryda, ytliga kvinnokvinnsen har jag aldrig känt att jag har något gemensamt med, mitt intresseområde sträcker sig längre än till nagelförlängningar, håruppsättningar och rosévin och sådant som jag velat prata eller diskutera om har liksom inte känts välkommet eller accepterat bland dessa kvinnor så därför har jag dragits till killarna och deras mer lättsamma inställning till saker och ting. Jag vet att jag generaliserar massor nu men mina erfarenheter av detta ser tyvärr ut så.
  • strulmaja
    Harlow skrev 2010-12-07 22:53:06 följande:
    Nu flyter trådarna ihop lite för mig, jag vet inte riktigt var jag ska skriva. :S Det blir ju automatiskt symtomprat här också, vad är skillnaden? *ADD*
    Hahahaha! Ja jag såg att någon annan, en ny? person skrivit i "gamla" tråden så då tänkte jag: Hm ska jag skriva att vi håller till här nu eller strunta i det och svara där som jag gjort förr utan att säga att de flesta nog flyttat hit? Suck alltså.
  • Anonym (Yrja)

    Ja sådär är det med SMS, mail och även missade samtal.. jag tänker att jag ska höra av mig "sen" men sen så glömmer jag bort det ett tag och sen när jag kommer på det igen så känns det som att det har gått för lång tid och då känns det bara konstigt att svara så då struntar jag ofta i det..

    Det är faktiskt ett problem som jag märker på andra områden också, att jag förhalar saker.. det vore ju bättre om jag gjorde dem på en gång men det är som att jag inte kan det..

  • Anonym (Yrja)
    Harlow skrev 2010-12-07 22:53:06 följande:
    Nu flyter trådarna ihop lite för mig, jag vet inte riktigt var jag ska skriva. :S Det blir ju automatiskt symtomprat här också, vad är skillnaden? *ADD*
    I den här tråden är det fritt fram att diskuttera ALLT! Inkl symptom :)

    Jag tycker det är bättre att hålla den andra tråden öppen för sådana som funderar om de kan ha add och därför inte skriva för mycket om tex medicinering osv som inte rör symtomen..

    Så: skriv vad ni vill här. Glad
  • Anonym (Men dt är ju jag)
    Anonym (Yrja) skrev 2010-12-07 23:07:19 följande:
    I den här tråden är det fritt fram att diskuttera ALLT! Inkl symptom :)

    Jag tycker det är bättre att hålla den andra tråden öppen för sådana som funderar om de kan ha add och därför inte skriva för mycket om tex medicinering osv som inte rör symtomen..

    Så: skriv vad ni vill här. Glad
    Då vill jag fråga er alla här en sak, jag har gått igenom många svåra saker i mitt liv(separationer, dödsfall, you name it) har någon av er andra här gjort det(och haft det svårre än andra) att bearbeta detta efteråt?
  • strulmaja
    Anonym (Yrja) skrev 2010-12-07 22:47:07 följande:
    Jag måste bara berätta. Jag var precis och handlade och efter jag hade kört bort kundvagnen och satt mig i bilen så kom det en man och knackade på bilrutan. Han undrade om det var jag som hade glömt kvar 10-kronan i kundvagnen och det var det ju såklart. Tänk vad snällt av honomatt komma med den! Det hade ju varit så mycket enklare för honom att bara behålla 10an själv än att springa efter mig till bilen. Ingen stor summa pengar men ändå en fin gest. Dagens {#emotions_dlg.flower} till honom!.
    Jaja, i alla fall är det väldigt typiskt mig att vara slarvig. Jag hade förmodligen tankarna nån helt annanstans när jag lämnade tillbaka kundvagnen Drömmer
    Ja det var en omtänksam gubbe. Nog för att jag är ärlig (oftast) men det vete tusan om jag hade bemödat mig göra. Första tanken hade nog varit: Jag tar den! Sen hade jag tänkt: Nej det kan jag ju inte! Jo! Nej! jo! Nej! Och innan jag bestämt mig skulle personen förmodligen hunnit försvinna. Eller skulle jag ta den, gå in och sen ångra mig och gå ut igen.
  • strulmaja
    Anonym (Yrja) skrev 2010-12-07 23:00:22 följande:
    Ja sådär är det med SMS, mail och även missade samtal.. jag tänker att jag ska höra av mig "sen" men sen så glömmer jag bort det ett tag och sen när jag kommer på det igen så känns det som att det har gått för lång tid och då känns det bara konstigt att svara så då struntar jag ofta i det..

    Det är faktiskt ett problem som jag märker på andra områden också, att jag förhalar saker.. det vore ju bättre om jag gjorde dem på en gång men det är som att jag inte kan det..
    Jag förhalar alltid allt. Skjuter på allt in i det sista så det är ju absolut inte bara när det kommer till att svara på sms eller inga upp någon, det gäller allt så gott som, vilket jag förklarat för mina vänner och jag tror dom köpte det.
  • strulmaja
    Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-07 23:14:30 följande:
    Då vill jag fråga er alla här en sak, jag har gått igenom många svåra saker i mitt liv(separationer, dödsfall, you name it) har någon av er andra här gjort det(och haft det svårre än andra) att bearbeta detta efteråt?
    Oj vilken svår fråga. Trots att jag varit med om en del jobbiga och svåra saker så anser jag mig ändå vara rätt skonad. Andra håller dock inte med. Den största kampen jag bedrivit i mitt liv har varit den mot mig själv. Jag fick en långvarig depression på halsen 2002 och det var ett rent helvete att ta sig ur. Men om jag haft eller har svårare att bearbeta sådant än andra kan jag nog inte svara på. Jag har aldrig tänkt på det så om jag skulle svara spontant blir svaret nej. Men jag vet inte.
  • Harlow

    Ja, jag säger då det.
    Jag känner igen mig så mycket i det mesta som skrivs, så jag vet inte vad jag ska börja med att ta som exempel.
    Men det här med tjejer och främst tjejer i grupp, det är ett bra exempel. Det där om att inte gå ihop med superkvinnliga tjejer, precis det upplever jag. Jag känner mig manhaftig när jag hamnar i sällskap med sådana tjejer, detta trots att jag vid en första anblick ser just superkvinnlig ut. Men det är andra saker som gör det, till exempel så kan jag komma med två omaka strumpor på mig, eller kanske en med ett hål på hälen, och kläder som egentligen inte helt matchar, har noll koll på fina märken och trender, håret är bara slarvigt uppsatt i en svans o.s.v. Det är detaljer som dessa som gör att jag känner mig okvinnlig och lite utanför tror jag. Jag har heller inget intresse av att diskutera ovan nämnda saker, typ märkeskläder eller hur lång kö det var till Madonna-kollektionen på H&M (aldrig i livet att jag skulle köa själv) o.s.v. Nu var det iofs Lanvin på H&M just nu, men det vet jag enbart för att min syrra jobbar där.


    Moralpanik?
  • Anonym (Men dt är ju jag)
    strulmaja skrev 2010-12-07 23:25:05 följande:
    Oj vilken svår fråga. Trots att jag varit med om en del jobbiga och svåra saker så anser jag mig ändå vara rätt skonad. Andra håller dock inte med. Den största kampen jag bedrivit i mitt liv har varit den mot mig själv. Jag fick en långvarig depression på halsen 2002 och det var ett rent helvete att ta sig ur. Men om jag haft eller har svårare att bearbeta sådant än andra kan jag nog inte svara på. Jag har aldrig tänkt på det så om jag skulle svara spontant blir svaret nej. Men jag vet inte.
    Tack, hoppas någon mer vill, alternativt kan svara.
Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen