ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Jag var beordrad att hjälpa. Eftersom jag var en av de som arbetat där längst kunde jag mest så därför fick jag ett större "ansvarsområde" eller vad man ska säga vilket innebar att jag skulle finnas på alla platser samtidigt vilket i sin tur orsakade stor press på mig. Sedan var det ett stressigt jobb i sig, man jobbade mot klockan och fick liksom inte tabba sig så man missade den deadline som var. Men jag tyckte att wannabechefen var en stor idiot. Han blev mer idiot när han fick rollen som chef och sådant gör mig så j-a förbannad, när människor utnyttjar sin maktposition på fel sätt, sätter sig över andra och sedan springer som en liten råtta och skvallrar för chefen. Han var en slickachefeniröven-person. Så vad jag sa till chefen sen spelade ingen roll. Han trodde mig inte.

Fasen känner igen det där. Gjorde en dum grej en gång och fick sluta p.g.a det.
Förutom sånna saker, slarvfel, anpassningssvårigheter och ifrågasättnade av regler är det väl det här med att komma i tid och inte försova mig som är ett stort problem som inte varit särskilt uppskattat.  

Jag är arbetssökande efter mammaledigheten.  

Jag har fortf samma jobb för att min pappa är min chef;)
Annars hade jag förmodligen ej varit kvar, går lixom inte ringa o sjukanmäla sig fast man inte är sjuk, och så, vill inte göra min pappa besviken, det är tack vare honom jag fick jobbet och är evigt tacksam. 

Funderar starkt på att öppna ett nytt forum där vi som valt att leva med våra diagnoser valt att inte äta medicin,
blir verkligen sjukt trött och irriterad när jag läser överallt om olika mediciner och hur mycket man tar and shit...

Måste ju finnas mer än bara lilla jag som valt att ej äta skiten??????? 

Varför blir du så arg? Lite måste vi få prata om medicinerna. Betyder inte att vi inte gör samma saker som dig också för att göra sakerna bättre och kan diskutera det också. Det är jätteroligt att du har en så snäll ADD att du kan få livet att fungera ändå, vi avundas bara. Tyvärr är det inte ett alternativ för vissa av oss. Alla mediciner är inte fiender.

Men skapa en ny tråd du om det får dig att känna mer gemenskap. 

Den här tråden blev visst populär väldigt fort...

Aina93: Jag tar inga mediciner... Har inte gjort det sen jag var 16 år... dvs 8 år nu...

Jag vet sorry jag låter arg är inte meningen, jag har inte ADD, utan ADHD, och drag av asperger och autism och borderline, så nej jag har ingen "snäll" diagnos. 

Men anser att om man vet om sin problematik så kan man jobba utifrån det, tro mig min familj har det inte alltid lätt med mig, men jag har hittat saker som får mig att kunna lugna mig, har inte alltid varit så här.

Fick ju iallafall respons från er, vet inte hur många ggr jag skrivit och ingen sett, lite trist, men tur jag ej ger mig då,

shit låter som en surig tonåring, sorry för de. har precis ätit och lugnar mig nog snart..... 

Men du kanske har rätt, jag kanske inte passar in hos er....... 

Jag sa inte att du inte passar in :) tycker du passar in jättebra, sen att vi kanske inte kan förstå med de diagnoser du har utanför ADHDn men det hade du nog inte räknat med heller!

Vet precis hur det är att brusa upp, så förlåt från mitt håll också. För mig är medicinen något väldigt speciellt och en sån möjlighet. Jag har haft min diagnos i 5 år så jag gick inte från diagnos lucka till medicin lucka. Men jag klandrar dig inte för att du drar oss över den kanten för de flesta tar bara mediciner för allt möjligt och försöker inte ens lära känna sig själva. Det är synd.

Både virrpanna och jag använder andra metoder för vår ADD, jag tror vi båda har nog med omega-3 i oss för att motsvara ett helt hav med fisk, haha.

Stratteran gjorde så jag kom upp på morgonen. Tyvärr gjorde den att jag fick höjd puls/hjärtat slog snabbare upplevde jag, och eftersom jag har lite av en fobi för att känna av hjärtslag och puls så var den rätt jobbig att somna in på. Förutom det kände jag inte av så mycket, kan jag inte säga...
Jag startade en vecka på 18, men fick den precis höjd till 36 mg (kom nyss från hjärnskrynklis). Jag känner inte av den alls än så länge, hoppas på att det känns av lite iallafall nu efter höjningen. Jo det kan jag tänka mig, man gör ju som man alltid gjort och sen ska det förändras. Låter bra, jag är väldigt positiv till kom kommande terapi och hoppas att den kan hjälpa mig. Ska även bli kul att det är i grupp, så man får träffa lite andra människor med liknande problem. Hoppas bara inte att man behöver prata så mycket själv inför alla, det är jag lite orolig för. Gillar inte sånt...

Jag tror också man kan lära sig och jobba utifrån det. Dock behöver en del hjälp på vägen, och medicin är ett skott i rätt riktning för många. För min del har jag inte blivit erbjuden någon hjälp förutom medicin vilket jag inte började äta förrän förra året. Det är först nu när jag själv har läst på och föreslagit saker som det har blivit aktuellt. Galet. Jag tycker att det borde belysas mer vad för hjälp man kan få förutom kemikalier. För en del räcker det inte.

Kul att se att du verkar ha så bra självinsikt. Det är ett positivt personlighetsdrag!