Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
.
allt är bara skit, vill så mycket men det händer ingenting. Är i slutet på min utbildning,men kommer ingenstans. jag klarar inte pressen. alla frågar när är du färdig? och jag svarar till sommaren, men jag tror knappt på mig själv när jag säger det, fast jag vet att jag måste bli färdig. Jag åker och sätter mig i skolan varje dag (läser på distans) för hemma kan jag inte sitta. men det hjälper inte för jag tappar fokus och det blir inte bättre av att de jag pluggar med också tycker det är jobbigt och inte har någon studiemotivation. Jag fattar inte hur jag ska klara detta... mycket deppigt inlägg.
Tack för välkommnadet Yrja
.
Varmt välkomna alla - särskilt Både jag och Son? - kram på dig!
Hejhej.
Hur reagerade er familj när ni berättade om er funktionsnedsättning?
Jag har en depression, ångest och inväntar utredning för ADHD och Bipolär sjukdom.
Jag har berättat för min pappa, som först blev förvånad, lite ifrågasättande. Han har nu accepterat att jag sökt hjälp för min egen och mitt barns skull.
Jag har också berättat för min syster, hon skrattade lite skämtsamt (hon pluggar psykologi) hon var inte förvånad, och hon stöttar mig.
Men, jag har inte berättat för min mamma. Inte att jag går hos en psykolog och inte varför.
men igår fick hon tyvärr reda på det.. 
Hon hälsade på som en överaskning igårkväll när en kompis var på besök. (Mamma hade inte träffat mig och sitt barnbarn på 1 vecka, hon hade erbjudit mig vikariat på hennes jobb, jag var tvungen att avböja pga dåligt självförtroende och sömnbrist. Läs Panikångest)
Jag hade inte lagt undan alla broschyrer och tipsböcker jag hade hemma angående psykisk ohälsa.
(Jag försökte lägga undan dem när hon inte såg)
Men hon fick syn på en tipsbok om hur man förhåller sig till barn under en depression.
Hon frågade mig om jag inte mådde bra.
Jag sade bara att jag inte visste det, men att jag är nedstämd.
Mamma: Du borde göra något annat på dagarna än att sitta hemma, då skulle du må bättre.
Jag: Mitt humör är upp/ner i perioder. (sprallig, motiverad, till seg och deprimerad) och att jag kanske har bipolär sjukdom.
Mamma fnös: Vem som hade sagt det? "alla är upp/ner"!
Jag: Min psykolog sade det.
Mamma: Tror du att du mår bättre av att placeras i ett fack? Alla mår såhär!
Jag: Jag kan ju få hjälp. Hon tror även att det kan vara ADHD.
Mamma: Vet du att ingen låter en psyksjuk mamma vara förälder? Du får inte ta körkort osv!
Jag: Det är inte "psyksjuk" det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning!
Mamma: Tror du att en diagnos gör det bättre för ******? (min son)
Jag: .....
Mamma: Stackars ****** som har ***** som pappa och en psyksjuk mamma!
Jag: Det är en neuropsykatrisk funktionsnedsättning!
Hon förvann sedan ut genom dörren med en smäll.
