ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Oj, nu är det länge sen jag skrev - tittar bara in för att säga att jag garvar igenkännande i typ allt ni skriver. Haha, vi är verkligen ett eget släkte, utan tvekan. Kaos-släktet.
Är på medicinering sen några månader tillbaka (Metamina), och den största vinsten för mig är att min enormt tunga depression är som bortblåst. Ibland får jag lite känningar, men det försvinner lika snabbt som det dök upp.
Underbart. MYCKET bättre än någon form av antidepressivt preparat jag testat innan, och det beror ju naturligtvis på att det antidepressiva verkat på helt andra områden än jag behövt, jag har ju varit deprimerad p.g.a. min "obehandlade" ADHD och min "ouppmärksammade" Asperger. Nu faller liksom bitarna på plats...

jao som en egen liten art bland människorna

Grattis, vad otroligt skönt det måste vara att saker landar på plats och att inte går ner så djupt, lite som att ha en bit av himlen och ren lycka i sin hand, fast oftare än innan

Mina bästa vänner har adhd, eller adhd och mild asperger, de är dom ändå människor som jag alltid kan vara mig själv med, jag behöver inte tänka, stå till svars för mina ord och konstiga tankar eller visioner som ploppar ut. Jag behöver inte förklara varför jag av rent trots gör saker som en principsak även om jag vet att jag kommer få fel, jag gör det ändå. Nu är mina vänner medicinerade och det har gjort dom väldigt gott, jag är det ju inte, dom är något lugnare än mig, men dom minns ju hur det var innan de fick medicin och vi skrattar gott ihop.

Det är en frihet att kunna få vara precis som man är, precis så förvirrad och knasig, hög, låg, flummig, rörig och inte bli dömd! För mig är det guld värt att få vara jag och bli älskad just för att jag är bara jag.

Alltså jag måste bara fråga. Hur gör ni när ni städar??? Hur får ni ihop vardagen och rutiner, barn osv.

Jag känner mig som en dåre rätt ofta. Jag vet att jag är en bra förälder, jag är bara inte den som har mest eller bäst rutiner

Jag är ju inte säker på att jag kommer få en ADD-diagnos men jag svarar i alla fall

Jag måste ha färdigbestämda regler innan jag städar, annars börjar jag med en massa annat. Jag vet inte hur många gånger mannen har undrat vad sjutton jag tagit vägen när vi städar, så jag måste verkligen försöka begränsa vart jag får städa innan jag börjar.

*skrattar* Hur vi får ihop vardagen är faktiskt en bra fråga:) Jag blir alltid lika förvånad när det är lunch dags på helgen!? Vid 11 börjar den minsta bli gnällig och jag undrar vad som står på...sen ooops lunch! Vad ska vi ha?vad har vi hemma? Så blir det något snabbmats aktigt som korv och makaroner;/ Då äldsta dottern har Adhd så har vi rutiner som fungerar för oss, man gör sig i ordning direkt när man vaknar. Äter frukost.Åker till jobb/skola/fsk. Kommer hem lagar mat/dammsuger/viker tvätt badar barn/ packar väskor/samt äter/dukar av och nattar barnen. Följer vi inte dagordningen så faller allt. Då blir jag som en yr höna osm dammsuger lite här och där, viker lite tvätt, lagar mat som jag glömmer bort på spisen och barnens leksaker hamnar i fel rum*s* Det slutar med att maten är bränd/överkokt och jag slänger fram mackor och fil...och hemmet är rörigare än det var innan vi kom hem. Mitt i kaoset kan jag börja rensa garderober och mitt i det kommer jag på att jag måste packa matsäck till någon av ungarna... När mannen är hemma så talar han om vad jag ska göra:) Om vi har bestämt att vi ska städa så säger han till vilket rum som faller på mig så "jagar" han mig när jag svävar iväg och gör något annat:) Tänk att han står ut:)

Som svar på din fråga så följer vi dagordningen:)

Låter intressant det där med din depression. Min man har haft liknande problem med tung depressivitet som inte ger med sig. Han har konstaterad ADHD och vi misstänker AS men han är inte utredd för det ännu. Han har testat Concerta men inte haft någon effekt på igångsättningen (som är hans största problem). Vi vill utreda vidare men det som är trist är att vi inte får med oss hans läkare som fortfarande är inne på att det bara är en vanlig depression som spökar. Läkaren vill testa Litium på honom (denna läkare är inte specialiserad på NP-diagnoser utan är en allmänläkare inom psykiatrn).

Har inte hört talas om Metamina innan men är det liknande som Concerta?

Låter ju rätt vettigt. Hur praktiserar man det när man är själv då?? 

Jag liksom städar överallt och blir ju liksom aldrig klar eller jo ibland men de kan ta tre veckor liksom

hahah låter precis som jag. Börjar plocka smutstvätt och så hittar jag en film, den skall ju såklart till vardagsrummet OCH väl där ser jag att filmerna inte ligger där dom skall, fixar det.. mehh va tusan jag grejade ju tvätt, ner sätter på en maskin, då ser jag att jag måste dammsuga, men för att dammsuga så måste jag ju plocka upp från golvet, börjar med det, in med leksaker i barnets rum osv sov... Hittar en kaffemugg någonstans, den måste ju till köket, men jisses vad disk, fyller diskmaskinen... sådär! bra... men vad gör alla saker på köksbordet??? Hmm får röja det, vad gör jag av det, jo diskbänken är tom, bra stället det där så länge... Åhh tvättmaskinen är klar, bra hänger upp.... startar diskmaskinen... men vad grus det är på golvet ja just det skulle ju dammsuga... börjar dammsuga... Mini kommer, mamma jag är hungrig, skulle vi ha fiskgratäng idag, japp säger jag eller nej det går inte hjärtat mamma glömde plocka ur fisken u frysen, kom vi gör smörgås... kan vi mysa vid tvn då undrar liten.. ja det gör vi, vi äter macka där hjärtat... ordnar te och macka sätter oss i soffan.... DÖR!!!!!! går ner och kan konstatera att hemmet ser sju resor värre ut än innan jag försökte få ordning på det..

Jag blir så trött, helt ärligt blir dödstrött, tycker jag sliter som ett jävla djur och det ser ändå fan ut hur jag än gör. Behöver jag tillägga att jag ogärna går hem efter dagis hämtning, letar hellre upp en lekplats och går till så jag slipper se allt, sen är det dags för kvällsmat/sen middag och dusch och säng.. När hon somnat är min hjärna helt körd, jag är inte trött så ja kan sova, men jag har ingen energi över för att göra mer än att häcka vid datorn typ, orkar inte ens läsa en bok, vilket jag egentligen gärna gör, älskar att läsa böcker...

Oj vad jag känner igen mig! Oftast far man bara som ett skållat lingon utan att röran påverkas åt det positiva hållet. Skumt det där.