mammabecka skrev 2011-06-03 17:32:41 följande:
Det är ju skitbra! Barnens dagisfröknar vet om mitt funktionshinder men verkar inte besitta någon kunskap alls om det, vilken i sin tur innebär mindre förståelse för att jag försover mig, glömmer ta med extrakläder eller fylla i och ge tillbaks formulär. De har gått på samma dagis i två år men kommer att byta nu i samband med flytten och då går jag i planer om att skriva ett personligt brev om mina svårigheter till de nya fröknarna, så kanske de förstår.
Jag skulle kunna ändra dagistiderna men problemet är att jag måste vara i skolan 8.10 så att OM jag skulle lyckas vakna i tid någon gång så vill jag kunna lämna dem där och sen dra till skolan och vara i tid för omväxlings skull. Svårt att hitta någon lösning känner jag..
Har jag tur kanske medicinen gör mig piggare under dagen och i sin tur ger mig bättre sömn så att jag vaknar i tid efter sommaren. Önsketänkande
Känner du att du har adhd så har du säkert det, man vet det nog oftast själv. Hoppas du får din diagnos så att du kan få stöttning på bästa sätt

Personligt brev kan nog vara en bra grej tror jag. Jag pratade med dagis från dag ett, sen pratade jag med den nya personalen när hon bytte till stora avdelningen också då.
Önsketänkande är bra att ha, det ger ju iaf några mål Hoppas medicinen fungerar nu då. *håller tummar och tår*
Min bästa vän fick sin diagnos i januari och då säger han att om jag har en neuropsykriatiskt störning min vän, så har du en som är värre..

Men tack kompis...
Jag vet inte, men adhd är det som känns mest som jag, även om det tagit mig år att fatta det. Mitt ex som har adhd, vi var sambos i 4 år iaf, han försökte nog få fram att jag kanske också eventuellt hade,men jag vägrade lyssna, var minsann inget som helst fel på mig så det så!!!! och så snackade vi inte mer om det den gången iaf
Tiden får utvisa och avgöra.... det är bara så många aha ohhhh ojdå varje gång jag pratar med andra som har adhd... lite som lika barn leka bäst eller iaf hajjar vad man menar då