ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Jag har det motsatta problemet men så medicinerar jag för ADD också. Knaprat Ritalin i två veckor, första veckan var bra men andra veckan är värre än mitt ursprungliga tillstånd. Igångsättningssvårigheterna är värre än värst, känner mig trött, seg och helt j-a tom i huvudet. Ska vi byta medicin med varann kanske? 

Haha, jag det gör vi!

Tänkte ställa en dum fråga, är det någon som kan ge något bra tips om hur jag ska lära mig att ta tag i städningen? Jag brukar bestämma dag och börja.. för att sedan tröttna. Kan bara städa om det är "akut", som att någon ska hem till mig. Men vill lära mig att städa lite spontant och inte när paniken är i halsen 

Min man har alltid haft stora problem att ta tag i städningen och hans arbetsterapeut har gett rådet att dela upp städningen i olika moment för att det inte ska bli ett så stort hinder att ta sig över - ex att man plockar undan på måndagen, dammsuger på tisdagen och städar toan på onsdagen.

Vet inte om det kan hjälpa men det är ett tips i allafall.

Min mamma gav mig ett tips häromdagen som jag tänkte prova med... (om jag får en adhd diagnos så har min mamma med all säkerhet också det) men det talar vi tyst om

Nå iaf hon sa att hon måste ha rutiner, rutiner är a och o för att hon skall fungera OCH det låter ju rätt logiskt och flera har ju nämt det här inne. Faller rutinerna så faller hon och får börja om igen. Nu är mamma 50 år så jag antar att hon jobbat fram sina stratergier under ganska lång tid och kommit fram till vad som fungerar för henne. Ni skall veta att allt detta kom som en chock för mig i veckan alltså, det är alltså helt nytt för mig denna kunskap om min mamma.

Nå hon sa att hon bestämmer sig för ett rum, bara ett rum, som hon dammar, torkar, dammsugar och skurar tills det rummet skiner. Sen får det vara bra. Att hon numera känner sig nöjd med det där enda rummet istället för att ha ångest för att hon inte hann alla rum (även det tycker jag låter ganska sunt) När rutinerna sitter bra och flyter så kan hon klara mer än det. Men så fort dom faller får hon börja om och jobba sig upp med små mål. Tex datatid i enbart 1½ timme, så hon inte fastnar tex öpå fejjan med spelen då.. Sen kanske bara få disken gjord och vara nöjd med det, nästa dag tvätta en maskin tvätt och vara nöjd med det och sakta bygga upp rutinen och öka kraven efterhand.

Allt detta låter så jävla sunt och enkelt, men det vet vi ju alla att det inte alltid är. Bra sömn, bra matvanor allt spelar in och spelar roll, iaf för min del och då tydligen även min mamma Hon säger dock att det blivit lättare med åren att fånga in rutinen att det idag kan ta några dagar att få in den och börja fungera istället för att slita i veckor, kanske beror det på bättre karaktär, självbevarelsedrift, mer lugn i själen osv eller behovet av att ha vanan, att den ger trygghet, jag har ingen aning jag är 31 och sliter som en gnu.

Men jag skall testa detta, försöka applicera det p mig, min vardag och mitt liv och se hur det fungerar. det kommer säkert gå ett steg fram och tre bak, men då har jag iaf ett mål att sakta sträva efter, försöka hålla kraven på normal bas och inte alltför höga och orealistiska, jag tror iaf att det kanske kan hjälpa mig lite, jag hoppas det

Ska jag berätta hur jag måste göra för att det ska bli något gjort hemma öht.

Jag kollar på tv och springer som en idiot och plockar i reklamen. Inte det bästa tipset, men man hinner faktiskt en hel del på 5 min i taget, och det är ju reklam ganska ofta 

 

Haha!! Reklam äger! Jag har väldigt svårt att titta på film bara rakt upp och ner. Kollar helst på film om det är på TV med reklampaus. Är det inte det, måste jag ha massor i händerna, att göra så att jag ska kunna sitta still. Så himla jobbigt. Då viker jag tvätt, virkar, tvinnar håret, saker som aktiverar händerna. Men även när det är TV så kan jag inte bara sitta och titta, måste göra något mer.

Jag undrar över det här med när det kryper i hela kroppen...då kan det kännas som om mina fotsulor brinner upp. Det känns i hela kroppen, men just det med fötterna är ju hur enerverande som helst. Värst är det när man ska sova, då kan jag nästan få panik, sätter ner fötterna på golvet från sängen, för att kyla dom lite.

Hur gör ni när ni är uppe i varv? Jag kan bli så uppskruvad att jag bara vill springa, hoppa ur kroppen, göra något som får adrenalinet att pumpa. Jag skurar golv, jag trummar med fingrar, går runt runt runt i lägenheten. Ibland lyckas jag fokusera den energin till något vettigt, men ofta blir det helt kaos istället eftersom jag ínte kan sitta still och det är värst på kvällarna och då måste jag ju vara hemma, för barnen ska sova. 

  

Precis så gör jag också!

Alla sätt är bra, utom dom dåliga

Åhh skönt, inte bara jag som inte kan sitta still och kolla på en film. Oftast klarar jag det om jag har sällskap, men själv är det liksom dödsdömt från start om jag inte är sjuk typ, för då kan det gå. Serier på datorn fungerar bättre, men avsnitten är ju kanske 30 min och så gör jag något oftast helt menlöst mellan avsnitten då. Så kan jag sitta en stund sen igen. men sitta/ligga i soffan det går bara inte. För när jag fortfarande mindes hur man gjorde när man stickade, då kunde jag sticka och kolla tv.

Idag har jag inte ens tv kanaler, finner det menlöst att betala för något som inte ens kollas på här. Men funderar på att skaffa kanaler till hösten så iaf dottern kan se på bolibompa ibland, men ändå menlöst känns det

Vid datorn kan jag sitta, där händer det något, oftast är jag på flera sajter samtidigt osv och jag kan läsa böcker, för mig handlar det om att resa till en annan värld, få försvinna från min verklighet, men jag måste såklart fastna i bokens första sidor annars är det kört OCH jag kan känna riktig sorg när den är slut, när min värld tar slut och jag måste kastas ut i min verklighet igen