Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
Gjorde samma sak 
Bara vetskapen om att någon är i samma lägenhet gör att jag kan/orkar ta tag i saker. Undrar om det är för att jag vill att de ska tro att jag är lika duktig som de är?
Gällande dotter så har jag samma problem. Får inget gjort när mina döttrar är hemma och de minsta två har varit hemma i minst 1,5 år med undantag från förra helgen då jag ändå inte fick något gjort för att det lockade mer att göra roliga saker när jag ändå för en gångs skull var barnledig.
Jag har samma problem med att slänga saker, men det har faktiskt blivit betydligt enklare sedan packningen började, då jag kom på att det blir lättare att flytta ju mindre prylar det är. Jag sparade på nappar och oanvända blöjor från när barnen var små. Kunde inte förmå mig att slänga någonting för bara ett halvår sedan men nu har nästan allt onödigt slängts eller skuffats ner i källarkartonger. Sen är jag i en mindre pengakris iochmed dubbla hyror (impulsiva morsan som tackar ja till en lägenhet utan en tanke på konsekvenser) men orkar inte lägga ut saker på blocket trots att jag vet att jag kan få pengar för det. Men det har att göra med att det känns jobbigt med alla små steg jag måste ta för att få det sålt, som att fotografera, tänka ut ett pris, lägga ut på blocket och sen behöva städa innan någon hämtar det de köpt. Fy sjutton!
Nej, bra att du vet att det inte har med lathet att göra iallafall 
Jag tycker det är skitjobbigt att få besök men tackar ogenomtänkt ja till varenda människa som bjuder in sig själv. Ibland hinner jag röja lite snabbt innan besöket kommer men oftast blir det ett evigt tjat om hur stökigt jag har det och jag ursäktar mig om och om igen och låtsas som att det är en engångsförteelse om det är någon som inte varit här förr.
Trodde helt seriöst att jag var ensam med det här problemet. Dagispersonalen hatar mig och stör sig enormt på att jag "kommer när jag kommer". De ska vara där till frukost 7.30 varje dag men kan inte minnas sist de var där innan 9
Vill bara peppa alla adhd:are lite genom att skriva ner vanliga styrkor hos sånna som oss ;)
ENVISHET
UPPFINNINGSRIKEDOM
ÖPPENHET
ÄRLIGHET
HITTAR PÅ OKONVENTIONELLA LÖSNINGAR
VÅGAR PROVA
UPPFINNARE
ENGAGERADE
TAR SIN PUBLIK
IDÉRIKA
POSITIVA
EJ LÅNGSINTA (kan inte vara, för vi glömmer lika fort )
KONSTNÄRLIGA
ALLTID NÅGOT PÅ GÅNG
RESER SIG EFTER FALL
CHARMIGA
GÖR DET OMÖJLIGA MÖJLIGT (stora nya innovativa idéer)
Vi är fantastiska helt enkelt
)
Gjorde samma sak Bara vetskapen om att någon är i samma lägenhet gör att jag kan/orkar ta tag i saker. Undrar om det är för att jag vill att de ska tro att jag är lika duktig som de är?
Gällande dotter så har jag samma problem. Får inget gjort när mina döttrar är hemma och de minsta två har varit hemma i minst 1,5 år med undantag från förra helgen då jag ändå inte fick något gjort för att det lockade mer att göra roliga saker när jag ändå för en gångs skull var barnledig.
Jag har samma problem med att slänga saker, men det har faktiskt blivit betydligt enklare sedan packningen började, då jag kom på att det blir lättare att flytta ju mindre prylar det är. Jag sparade på nappar och oanvända blöjor från när barnen var små. Kunde inte förmå mig att slänga någonting för bara ett halvår sedan men nu har nästan allt onödigt slängts eller skuffats ner i källarkartonger. Sen är jag i en mindre pengakris iochmed dubbla hyror (impulsiva morsan som tackar ja till en lägenhet utan en tanke på konsekvenser) men orkar inte lägga ut saker på blocket trots att jag vet att jag kan få pengar för det. Men det har att göra med att det känns jobbigt med alla små steg jag måste ta för att få det sålt, som att fotografera, tänka ut ett pris, lägga ut på blocket och sen behöva städa innan någon hämtar det de köpt. Fy sjutton!
Nej, bra att du vet att det inte har med lathet att göra iallafall 
Jag tycker det är skitjobbigt att få besök men tackar ogenomtänkt ja till varenda människa som bjuder in sig själv. Ibland hinner jag röja lite snabbt innan besöket kommer men oftast blir det ett evigt tjat om hur stökigt jag har det och jag ursäktar mig om och om igen och låtsas som att det är en engångsförteelse om det är någon som inte varit här förr.
)
tack jag behövde läsa det där idag! 
Trodde helt seriöst att jag var ensam med det här problemet. Dagispersonalen hatar mig och stör sig enormt på att jag "kommer när jag kommer". De ska vara där till frukost 7.30 varje dag men kan inte minnas sist de var där innan 9
förlåt men jag skrattar så jag får kramp, ser scenen helt levande framför mig.... fösa, dammsuga, fösa dammsuga... Hehe! Ja, du, det ser stört ut, men det är strategin jag utvecklade, för att få åtminstone ett rum klart.
