Kramiiis vänner

Kram idag med!

Världens största kram till dig!!! Tänker på dig... 

Kram kram

Kram på er! Dyster dag idag barnlösheten känns värre än på länge, jag sitter bara å stirrar framför mig och funderar på om det är såhär livet kommer bli känner mig extremt sorgsen. Har aldrig under dessa år trott att tio försök i te skulle räcka, jag trodde ivf skulle funka och definitivt 1-2 ÄD... Men icke och nu ser jaf faktiskt inte att det nånsin skulle funka? Vad gör jag för fel? Eller vad är det för fel på mig som gör det så omöjligt. Jag vet intevar jag ska leta upp ork attfortsätta. Det är tärande för allt, förhållande, kropp, eget psyke, ekonomin, vänner försvinner... Vad har jag kvar? Vad har egentligengjort detvärt att kämpa? Har iaf haft en bra helt bråkfri helg med sambon han sa tom i lördags att han tyckte dagen varit perfekt och mysig Idag känner jag mig ensam då han precis åkt på jobbresa och kommer hem torsdag. Nä dags å gå ur morgonrocken kanske...

Kramiis: Förstår så väl hur hopplöst det känns. Det var ju inte så här det skulle bli, varför kan inte ens kropp bara samarbeta lite lite lite iallafall? Blä för krångelkroppar!
Skäm bort dig ordentligt nu när sambon är bortrest, ur morgonrocken, boka en tid för spabehandling.
Gildaskolan finns i stockholm med och har elevbehandlingar till bra priser, har ofta tid samma dag, åtminstone i Malmö. Boka NU! och mys med katten i massor!

KRAMAR!!!!

Kram på dig goa kramiiis! Det finns inget som du gör fel. Hade det handlat om att göra rätt eller fel så hade du redan haft en massa barn. Det här kan du inte påverka själv alls. Kan inte säga att jag förstår hur det känns, för det kommer jag aldrig att kunna göra, men jag tycker att det är världens mest orättvisa lotteri. Ingen skulle blli en bättre mamma än vad du skulle gumman. Och en dag kommer det at ske.

Skönt för dig att vara ledig hela sommaren och kunna göra vad du vill! Du vet att du är så välkommen hit om du känner dig ensam!

Håller med, det finns inget du gjort fel du har bara haft oturen att få en kropp som är trilskig och dum att samarbeta med.Tänker massor på dig vännen! Kram!

"Skam den som ger" sig brukar jag säga. Jag tror de flesta lyckas till slut bara man inte ger upp. Vi envisas ju t.o.m med hemmasex efter fem års försök-varje månad! Vem gör det  liksom...? Men tänk om det är just det där sjuttielfte försöket det kommer gå på? Tänk om det är den 7:e ÄD:n som blir ett barn kramis? Jag vill inte låta överhurtig och du vet att jag inte är det för jag har inte velat leva sen missfallet för tre år sen,men jag tror på dig fortfarande!  Trots otur och trilskande behandlingar. Nånstans finns guldägget som ger dig din bebbe!

Stor kram från "införBIM-nervös" pimpis!