BF september 2011

Förstör hur mycket du vill Förstår att du är upprörd.

Låter som att han dels har dålig självkänsla och behöver bekräftelse samt att han nog kan krisa lite inför kommande bebis och ansvaret det innebär.

Kanske han eller ni tillsammans skulle gå och prata med någon. Reda ut varför han har så dålig självkänsla.

Såklart du är upprörd! Har tyvärr också varit där fast utan barn. Jisses... Hysterisk är kanske inte rätt ord, men han finns liksom inte kvar mer. 7 år avslutades på en dag. Du skall och bör vara hysterisk, han kommer förmodligen vara jättelogisk med att det inte är någon fara, att du överreagerar. Det gör du inte.

Ego. Jag trodde att jag drabbats av graviditetsillamåendet från helvetet och var helt övertygad om att jag inte skulle överleva de närmsta veckorna om det skulle vara såhär. Började efter några timmar ana ugglor i mossen när febern steg. Vinterkräk! Det måste verkligen vara en av de vidrigaste sjukdomar som finns. Jag minns det sista dygnet i dimma. Kaskadspy, somna sittande och sedan vakna för att kaskadspy igen... Blir rätt rädd för att jag ju valt att bli ensamstående förälder. Aldrig att jag kunnat ta hand om ett barn under de värsta 12 timmarna. Det fanns ingen styrsel i någonting. Ingen möjlighet att ens försöka skärpa mig och göra någonting. Vad gör man om man blir så akut sjuk med ett spädbarn?? Vänner och föräldrar i all ära men jag hade inte klarat 2 timmar själv i väntan på assistans.

Då är det tur att barn troligtvis inte hinner må särskilt dåligt under två timmar, och i riktigt akuta fall så skulle man klara det ändå, bara för att man måste.

Jag tror att man klarar det man verkligen måste. Men man värderar nog måste lite annorlunda i den situationen.

Mitt sista inlägg! Jag fick missfall i fredags! Fan det värsta jag någonsin varit med om! Gjorde ont som saten men mest i själen! Jag kan inte komma iväg på kontroll idag för båda mina barn har magsjukan så denna helgen har varit ett helvete här! Önskar er andra all lycka! Jag hoppas jag med snart träffar prinsen så jag kan få en ny liten bebis i min mage! Kram till er alla

Så tråkigt att höra, beklagar verkligen!

Beklagar missfallet! Jag vet hur ont det gör både kroppsligt och själsligt.

Jag vet inte om jag ska börja hänga här ännu. Ska på första VUL idag och vet ju inte om det blir positivt eller negativt resultat eftersom jag har haft krångel från dag1. Har haft bruna blödningar heöa tiden sedan jag plussade för 1,5 vecka sedan. Dessa blödningar har hållits i schack med progesteronvagitorier, men nu är det som om det ska komma mera igen. Blä! Hoppas i alla fall att det går bra idag.

Beklagar verkligen!!

Idag är jag i vecka 6+6. Kl 10 ska jag vara hos BM för hälsosamtal och cellprov! Ska bli kul  

LitenMy : jag är så ledsen för din skull,va inne och läste på din blogg, då hade jag svårt att hålla tbx tårarna. Ta hand om dig och dina barn, många styrke kramar till dig

Tack . Min blogg är min terapi...å mina barn såklart! Är lyckligt lottad som har dem

LitenMy, Jag lider med dig, hade själv tre missfall förra året.
En tröst är att många lätt blir gravida igen efter ett missfall, kroppen är liksom redan inställd på att vara gravid.

kram!