BF september 2011

Jag minns bara sparkarna, inte själva fladdret. Trodde mig ofta känna men visste inte om det var bebis eller tarmarna.

När grabben sparkade brukade jag trycka på magen där han sparkade. Ibland kunde jag "nypa" tag i honom. Det blev en lek där han sparkade och jag svarade. Så kunde vi hålla på hela kvällarna. Längtar efter att få det så igen

de rikitga sparkarna minns jag hur de kändes, på ett ungefär iaf. Men det där fladdret som alla pratar om har jag glömt hur det kändes.

Huvudet nere till höger och rumpan uppe till vänster. Men viktigast av allt - det pickande hjärtat!
Ren och skär lycka :D

Såg att det var fler som lagt in bilder, riktigt kul att se :)

Ja det där lilla hjärtat! Visst är det en underbar känsla att få se?!

Underbar känsla, är en klockren beskrivning :)   
Nu kan jag äntligen få andas ut litegrann och iaf veta att det har gått bra så här långt.
Nu och framåt så är det ju mindre risk att något dåligt händer :)

När gjorde du VUL?

Jag gjorde vanligt UL idag, är i v 11+1 enligt ul. :) Har varit helt euforisk hela dagen :)

Näää Betula, jag har haft degus också förut! Visst är de underbara! Synd att de är så sönderavlade bara, får ju lätt olika genetiska sjukdomar  Hade en egen hemsida om degus för några år sen också. Tyvärr blev jag allergisk mot dem så kan inte ha nu men minns våra tjejer och killar med glädje <3

Vad roligt. Det är ju få som ens vet vad en degu är för något! :) Tyvärr finns det ju en del problem bland framförallt de grossistuppfödda degusarna. Mina avelsdjur kommer alla från linjer som hittills varit helt fria från catarac och diabetes, samt haft en livslängd på 7-8 år, så jag hoppas att det bara är friska små individer som lämnar vårat hem. Jag har en dröm om att importera in några honor från england så småningom för att vidga den svenska avelsbasen lite, men just nu är väl inte det högprioritet (iaf om man frågar sambon)

Är degusarna lätta att få handtama?  :)

Ja och nej :P De är smarta, nyfikna små djur vilket gör dem ganska så lättränade, men de ha massor m energi och tycker sällan om att sitta still i någons hand, så de kan upplevas som väldigt "otama". Mina första degus (som jag hade innan jag skaffade massa katter o hundar m) blev supertama, sprang lösa min lägenhet, kom när jag ropade, kunde massa trix och sov i min famn framför tvn och på bussen. De jag har nu hateras inte lika mkt och på samma sätt så de är inte i närheten av lika tama. De är hanterbara och kommer gärna fram och kollar om  man har nåt gott m sig, men tycker inte om att bli upplyfta.