Tog du EDA under din förra förlossning?

Förlossning 1 tog den jättebra och värksmärtan försvan helt då EDAN:n tog som bäst. Hjälpte inget vid utdrivningen.

Förlossning 2 tog den inte alls(alltså jag tog den men den fungerade inte) så tillslut satte de spinal ist. Tog bort de få värkar som var kvar. Hjälpte inte vid utdrivningen.

Vill defenetivt ta EDA vid nästa förlossning.

Jag tog EDA och kommer förhoppningsvis inte göra det igen.

Visst, smärtan försvann helt i ca 1 h, sen fick jag en påfyllning som bara tog på halva sidan sen en påfyllning till men tydligen hade krystvärkarna börjat då och det gjorde för jävla ont.
Dock så kände jag inte nåt tryck neråt eller behov att krysta...vet faktiskt inte än hur man egentligen krystar.
Jag tycker även att EDAn gjorde så det drog ut på tiden...värksvaghet tror jag eftersom jag fick värkstimulerande dropp och det inte gick direkt framåt på 2 h.

Nästa gång hoppas jag kunna föda utan EDA och kunna vara närvarande och ha kontroll över krystningen

Tog EDA och kommer inte göra om det. Det gjorde helvetiskt ont att lägga den. Sen fick jag värksvaghet och fick gissa när jag skulle krysta :/

Tog och tog - jag fick

Bm rekommenderade det eftersom jag hade kraftiga värkar och ont redan vid 5 cm och hon tyckte inte att jag hade problem med värksvaghet. Det var obehagligt att få den men inte alls så mycket som jag trodde. Den tog bort ALL smärta, direkt. Så hade jag den under tre timmar, ungefär, och sedan var jag öppen 9 cm så då fyllde de inte på den mer.

Då var jag fortfarande ganska bedövad i underlivet, det var bra, men jag hade skitont vid varje värk i ett band längst ner i magen och det gjorde att jag öht inte kunde "använda" första halvan av värken, det gjorde för ont och jag ville bara ligga platt på rygg med benen rakt ut och ihop. Vet inte hur det hade varit utan eda, om jag hade vant mig gradvis eller om det bara hade varit längre tid som det gjorde ont. I vilket fall som helst fick jag aldrig någon riktig krystkänsla, jag gjorde som de sa till mig och efter bästa förmåga, och fick hjälp med klocka (det tyckte jag var jättebra!) och ett klipp som inte kändes alls tack vare edan. Det kändes inte när de sydde heller, och jag hade väldigt lite besvär efteråt.

Barnet mådde bra.

Nästa gång provar jag gärna utan eda men om det gör ont på ett sätt som jag inte kan hantera och bm tycker det är en bra idé så är jag inte benhård motståndare till en till. Det jag ser MINST fram emot med förlossningen är när bm ska känna under värk för att bedöma hur öppen jag är och hur bra tryck det är i värkarna - SATAN vad det är obehagligt! Hellre har jag då den där otäcka smärtan längst ner i magen under värk, den gör bara ont, det är inte obehagligt dessutom.

Jag ville inte ha medicinsk smärtlindring när jag födde, och ifall det skulle bli så så skulle jag välja lustgas...så tänkte jag inför min första förlossning. Sen blev jag alldeles överrumplad över att förlossningen kom igång i v 36+3 och jag fattade verkligen inte att det dragit igång förrän jag hade 2 minuter mellan värkarna. Och då var jag ensam hemma ute på landet utan bil och sambon var i stockholm på jobb. När han kom hem hade jag 1 minut mellan värkarna så vi åkte in till sjukhuset direkt. Jag ville ju som sagt egentligen inte ha någon smärtlindring men jag var så borta av chocken och av smärtan att jag bad om eda. Som tur var var det för sent att sätta den. När hon kollade var jag öppen 9 cm och när läkaren väl kom så var jag helt öppen. Hade istället lustgas och den räckte fint. Nog för att smärtan inte är av denna värld men såååå hemskt är det inte. Tyckte dessutom att lustgasen var lite äcklig så jag slet bort masken mitt under värktopparna så det hjälpte inte heller. 

Nu är det snart dags för förlossning nr 2 och jag kommer inte välja eda denna gång heller. Kommer försöka öva på andning hemma och sen be om akupunktur och lustgas vid behov. Men skulle jag mot all förmodan råka ut för en långdragen förlossning så tror jag att eda kommer bli ett alternativ. Första gick dock väldigt snabbt så att tvåan skulle ta lång tid känns osannolikt.

Jag fick eda 2 gånger, superskönt när dom satt den och smärtan försvann. Dock funkade det inte när jag pumpade för att få mer så dom fick göra om det. Tyckte inte att det gjorde ont, bedövningen dom satte i huden stack lite. När dom satte den andra gången hade mina krystvärkar börjat och jag hade inga problem med krystandet. Efter en stund kom krystvärkarna med längre mellanrum (men det trodde dom berodde på att jag var totalt slut och inte på edan) så jag fick lite värkstimulerande dropp och då kom dom tätare igen. Krystade i 40 minuter och det hade definitivt gått fortare om jag inte hade fått för mig att jag inte vågade trycka på Så jag kommer absolut ta eda igen om jag får turen att föda igen och jag tror inte att den förlängde min förlossning utan snarare hjälpte mig genom att inte få panik över smärtan som var innan

Tog det då jag blev igångsatt och mitt eget värkarbete gjorde att jag hade mer ont än vanligt och det förlängde INTE förlossningen men oj, vad glad jag är att jag tog den. Detta var min tredje förlossning och tidigare har det aldrig behövts... Lycka till!

Jag fick EDA emot ryggvärken men det märktes bara skillnad på ena sidan och sedan efter ngr minuter försvann den helt. Antagligen satte det den inte rätt eller så berodde det på ngt annat.
Att jag sedan fick förlösas med akut snitt berodde knappast på EDA:n utan att barnet var prematur och tillväxthämmat vilket gjorde att hon inte orkade med.
Hjärtfrekvensen var för låg under längre tid och då valde man att snitta.

Tog inte EDA eller annan smärtlindring men jag upplevde heller inte värkarna som så smärtsamma. Om jag graderar smärtan låg den på 6-8 på en 10-gradig skala. Förlossningen var dock långdragen iallafall och jag blev värksvag på slutet och blev tvungen att få värkstimulerandedropp och barnet föddes efter 2,5dygn med hjälp av yttrepress och hot om sugklocka. Så att undvika eda är ingen garanti för snabb och enkel förlossning

För mig hjälpte det mycket att jag var hemma länge samt att stå upp och röra mig så mycket som möjligt. Och att tänka positivt såklart, fokuserade på varje enskild värk och såg den som ett steg närmare slutet. Sen hjälpte det säkert att det var så långdraget. Tror att smärtreceptorerna blev utslagna på nått sätt för under utdrivningen kände jag knappt nån smärta alls. Jobbigast var att inte kunna äta eller sova ordentligt på så länge.