Tog du EDA under din förra förlossning?

Med min son så blev jag igångsatt och fick EDA vid 18.30, då fick jag värkstimulerande för jag öppnades inte tillräckligt snabbt. Vet inte vilken tid det sattes in men kanske runt halv åtta.
Tio i tio var jag öppen 5 cm, kvart över var jag öppen 8 cm och två värkar senare var jag fullt öppen.
Jag kände krystvärkarna klart och tydligt och kunde krysta utan problem. 23.05 är han född.

Med min dotter så startade det av sig själv med vattenavgång utan värkar mitt i natten,  jag sa till barnmorskan i tid att jag ville ha EDA den här gången också. Klockan var 12.30 när jag fick den och var då 4 cm öppen, klockan 14.00 var jag 6 cm öppen och en kvart efter det får jag första krystvärken. 14.30 får jag börja krysta och klockan 14.49 är hon född. Den här gången var jag utan värkstimulerande.

EDA:n funkade perfekt för mig båda gångerna och jag kommer lätt ta den igen nästa gång, oerhört skönt att slippa smärtan och bara känna trycket nedåt, jag kunde vila båda gångerna och rent av sova. Slapp må illa och kunde prata igen så jag har bara positiva saker att säga.

Eller jo en negativ sak fast det vet jag inte ens om det har med den att göra men efter förlossningen kändes det lite obehagligt i ryggen där slangen hade varit och kändes i någon dag, båda gångerna var det så så jag tror att det var därför men vet inte.
Det gjorde inte ont men det var en liten konstig känsla där bara. Men så värt det haha

Första förlossningen: EDA, sen stannade allt upp och jag fick värkstimulerande dropp! Inget att rekomendera!
Min upplevelse var att det var EDA´n som stannade upp "arbetet"! 14 timmar från spontan vattenavgång innan tösen såg dagens ljus....
Andra förlossningen: Lite "fjälluft" sen var det klart! 6 timmar från första värk! 2 timmar från spontan vattenavgång innan tös nr 2 såg dagens ljus.....
Skulle det bli en 3dje förlossning så hoppas jag på att klara mig utan bedövning igen!

Nej-annat svarade jag..

Jag ville ha EDA, men det kon hela 1-2cm snö, så de fick in så många benbrott så läkaren var upptagen hela tiden... >_< (nu i efterhand börjar jag undra om de ena ringde efter honom)...

MEN nu i efterhand så är jag glad att jag inte fick det, för det känns bra att ha sluppit EDA, och klarat mig på lustgasen :)  

Jag hade samma rädsla när jag skulle få mitt första barn, en spruta i ryggen och en slang i ryggen låter inte lockade :) och speciellt inte när man är nålrädd vilket jag är.
MEN jag tog sprutan för jag orkade inte med smärtan. och EDAn var min räddare, all min smärta försvann och jag blev som "vanlig" fick matlusten tillbaka och jag blev på gott humör igen.

När det var dags att krysta var det inga som helst problem!

Jag ångrar inte att jag tog den, även om det kändes att få den så var det värt att ta den!
Om det blir så att jag har möjlighet att ta den i nästa förlossning tar jag den då också om det behövs.

Hoppas allt går bra med din förlossning :)

jag tog inte EDA under min förra förlossning av den anledning att jag inte hann
jag fattade inte att mina värkar gjorde så stor nytta för jag tyckte att det här var ju
inte så farligt. jag började få värkar vid 21tiden på kvällen men gick och la mig vid 22,
vaknade vid 02.30 tror jag och började klocka. fattade plötsligt att jag hade ju 2värkar
på 10minuter, men det var inte så farligt. pratade med förlossningen som tyckte att jag
kunde vara hemma ett tag till vid 04.30.
vid 05.30 började jag känna att nu gör det ju lite mer ont, lustgas skulle var skönt.
jag skulle bara kissa och sen ringa och säga att vi tänkte komma in (min man sov fortfarande)
då gick vattnet och när jag skrek på mannen för att väcka honom kom krystvärkarna.
då var klockan typ 05.55, min svärfar var är 06.10 och vi var inne på förlossningen vid 06.20
min första kommentar till barnmorskan var "jag skulle ju ha EDA"
jag knep med benen hela vägen in till förlossningen och väl där skulle dom ju kolla först
att det verkligen var krystvärkar så jag fick inte krysta då heller, men lustgasen fick jag.
06.39 föddes sonen

men det var min andra förlossning. första förlossningen tog jag EDA, då blev jag igångsatt
och dom värkarna var mycket värre efter ett tag. blev igångsatt vid 16tiden på eftermiddagen
och fick värkstimulerande dropp vid 17. fick 3värkar på 10minuter direkt men det gjorde ju
inte ett dugg ont. tyvärr öppnade jag mig ju inte så mkt då heller.
under natten började det bli värre och vid 03 tror jag att jag fick morfin trots att jag inte
ville ha. någon timma senare fick jag lustgas. vid 07.30 frågade dom om jag ville ha EDA
men det skulle jag inte ha för det här går ju bra med lustgasen. 10minuter senare tvingar
jag min man att ta hit sköterskan igen så att jag kunde få EDA ;)
EDAn hjälpte rätt bra men jag vägrade ändå släppa lustgasen. var fullt öppen vid 10tiden
men sonen ville inte sjunka ner så det tog ett par timmar till. 14.47 föddes han sen.
båda min barn har varit rätt stora (första 4605 och 55cm, andra 4300 och 50cm)
så iallafall med första tog det tid innan han sjönk ner. andra har jag ingen aning om ;)

Ja vid första förlossningen men det var värdelöst och tog bort hela känslan av att föda barn. Dessutom så bidrog edan till att krystvärkar aldrig kom igång trots värkstimulerande dropp så jag valde att krysta ut dottern utan dem.

Det var min förrförra förlossning.

Vid min förra så tog jag bara lustgas vilket inte hjälpte annat än att man blev groggy och snurrig. För se om jag kör helt utan nu vid tredje. Någon alvedon ska jag kanske testa.

Och ang värkarbetet så är andningen är det viktigaste för att syresätta barnet och dig själv och att du slappnar av så mycket du kan under värkarna för att hjälpa kroppen i värkarbetet.

Ju mer du spänner dig  desto sämre för kroppen och ju mer du slappnar av desto bättre går värkarbetet.

Tyvärr tog jag EDA, ångrar det bittert, avstannat värkarbete, en fruktansvärd känsla under tiden det tar att lägga bedövningen har aldrig känt ett sånt obehag, typ som att någon försökte bryta av min ryggrad. ALDRIG mer, nästa gång klarar jag mig på lustgasen.

Jag såg EDA som en "nödlösning" om jag skulle ha väldigt ont och verkligen inte stå ut. Ville vänta med den in i det längsta, men till slut så bestämde jag tillsammans med barnmorskan att jag nog behövde det ändå för att få vila lite. Jag var för trött helt enkelt.

Det var en underbar lättnad och jag hade inte ont när de satte den alls. (Kanske tog en annan smärta över just då ) Det negativa var att mina värkar blev svagare, men med lite hjälp av en förlossningsläkare som tog bra beslut så kom dottern ut på ett bra sätt i alla fall.