**Den stora feta LCHF-tråden**

Jag äter 4-5 gånger och det passar mig. Igår blev dock en dålig matdag. Frukost blev en skiva lchfbröd med smör och ost och en kopp te, tänkte bara äta något litet för att vi snart skulle få lunchgäster. Lunch 2 ägg med bregott, en kopp te och 1 ruta choklad (vi hade besök och det är så svårt att inte fika när alla andra gör det). Middag 2 korvar med lchfkorvbröd. Fika hos Svärisarna blev 2 rutor choklad och en kopp te. Med andra ord ingen riktig mat alls igår och det syns på vågen idag. Och då gick jag ändå 23 000 steg igår. Jag behöver äta riktig mat för att kroppen ska släppa på kilona.

Grattis till bebisarna! Och strunta i maten för Guds skull, du har så mycket viktigare saker att tänka på nu! När ni börjar få lite rutin på vardagen så kommer sånt lösa sig automatiskt. Åhhh små bebisar, jag blir så avundsjuk... . Hur är det med mannen, har han kommit över det där jobbiga nu när ni har barnen hos er?

Min föddes gubbe. . Men annars brukar man väl säga 25.

Stjierna: Om det ändå inte ger resultat att äta strikt så skulle jag, om jag vore du, är liberal lchf och njuta av allt gott. Och ge kroppen en chans att hinna anpassa sig, även om jag förstår att det måste vara sjukt frustrerande!

Jag håller med, det är inte mycket av det man är sugen på som smakar så gott som man föreställde sig. Vilket är jättebra för äter man det en gång så är suget efter det sen borta. Fast dajmstrut är precis lika gott som förut.

Jag testade att gå tillbaka till lchf en månad när jag ammade första sonen. Min mjölk sinade och jag fick sen spendera 1,5 månad med att pumpa för att få tillbaka tillräcklig mängd. Så med andra barnet väntade jag tills jag hade ammat färdig. Jag bytte istället ut tomma kolhydrater mot bra alternativ, tex matvete istället för ris/pasta/potatis. Och naturligtvis skippa socker. Bröd åt jag det grövsta jag kunde hitta, som en barkbit typ och jag saknar fortfarande att få äta sånt bröd. När han var färdigammad började jag plocka bort kolhydraterna och efter ett tag gick jag över till lchf. Jag tappade vikt under hela resan, men behövde under amningen kolhydraterna.

Personligen tror jag att gi är att föredra under amningen. Och några månader hit eller dit med övervikt, vad är det i det långa loppet? Jag kände pressen att gå ner i vikt med ettan, men denna gång kände jag mig betydligt mer avslappnad. Jag hade ju resten av livet på mig att gå ner i vikt (och behålla den) men bara en kort period att amma mina barn (båda ammades ca 1 år). Hur andra väljer att göra är upp till dem, det bryr jag mig inte om men för mig var det rätt beslut att vänta.

Jag märker ju att min kropp inte reagerar som många andras, men jag blir bara hungrigare och hungrigare. Jag står mig inte längre på mina 2 ägg och smör till frukost utan måste lägga till en lchf-macka eller lite ost för att bli mätt.

Men det kanske hänger ihop med att jag kör väldigt liberalt nu under sommaren? Takten på viktminskningen har saktats ner men jag går fortfarande ner i vikt. 

Jag är helt tvärtom jag. Jag försöker få mina att lära sig äta produkter med socker i. Det har varit så jobbigt med äldsta sonen när han har varit sjuk och det inte gått att få honom att äta något, i de lägena vill jag att han ska komma ihåg att det var gott att äta x. Fast jag kan inte säga att jag har haft jättestor framgång. Vilken unge gillar tex inte glass?! Och nu när vi är mitt uppe i allergiutredning och det är så mycket de inte får äta så känns det ännu viktigare att de kan få en kaka de med när resten av sällskapet fikar. Stora har inte ätit frukt på 1,5 år så jag är överlycklig att han nu äntligen vill ha frukt och igår ville han för första gången ha juice (fast där köper jag på barnavdelningen så att det bara är fruktos i).

Jag tror inte på att förbjuda saker, vet själv hur jag smet iväg till affären efter skolan och frossade i godis eftersom vi inte fick godis hemma. Men jag försöker ge dem lite bättre alternativ, att tex inte vänja dem vid att det är okej att sitta i soffan och äta onyttigheter. När det var så varmt förra veckan köpte jag en påse potatisskruvar och så gav vi oss ut och sparkade boll och busade medan de fick skruvarna. För de kommer få äta sånt, men jag vill att det ska ätas på dagen och i samband med fysisk aktivitet. (Sen är jag för övrigt stolt över mig själv för den påsen med potatisskruvar är det första sånt som jag har köpt på 1,5 år och när jag köpte den tänkte jag också smaka, men när jag luktade i påsen kom jag ihåg mitt löfte till mig själv. Jag kommer aldrig mer att äta något sånt, för jag vet att om jag bara tar en liten bit så kommer jag aldrig kunna sluta och så kommer jag sitta där med 20-25 kg övervikt igen. Som sagt, sjukt nöjd med mig själv som kunde stirra frestelsen i vitögat och ändå låta bli!)