Pojke i klänning?!

Är det verkligen viktigare för barn? Jag är tveksam
Barn behöver förebilder att lära av och identifiera sig med, det är sant. Men behöver de verkligen och defintivt förebilder av sitt eget kön för att kunna skapa sig en egen, trygg identitet? Jag tror att barn, för att kunna utveckla alla sidor hos sig själva, behöver ett brett spektrum av förebilder, alltså hela bredden, från det som ses som traditionellt manliga och traditionellt kvinnliga. Men innebär det att förebilderna därmed måste vara både kvinnor och män? En "manlig" förebild kan vara en kvinna, och tvärt om.

Ofta är det ju både ock. Mina barn har en förebild i mig, båda två, och de identifierar sig med de sidor i mig som de känner igen i sig själva. Båda barnen har också en förebild i sin far och identifierar sig med de sidor i honom de känner igen i sig själva. Jag tror att det hade varit detsamma om vi hade varit två föräldrar av samma kön, t ex. Och jag tror inte att mina barn hade utvecklats sämre eller blivit otryggare för det.
De identifierar sig i det de har gemensamt med kompisar, lärare, andra vuxna de har en relation till också.

Om det vore så väl, men om du följt genusextremisternas framfart, så framgår det tydligt att barnes vilja är underordnad, det är föräldrarnas egna principer som gäller.
Bara användanet av ordet klänning, å sen applicera det på mäns liknande kladesplagg, bevisar med all tydlighet vad det är frågan om, d.v.s inte rätten att bära valfria kläder, utan att pojkar ska kunna bära kvinnospecifika kläder, ungefär som att göra om dom till minitransor...

Precis.. Fan.. jag gillar dina inlägg.. För det ligger mer logik i dina texter än du förmodligen menat från början.. Jag skulle kunna dra en uppsats-parallell till "Alla har rätt och fel på samma gång" men precis som du säger.. "orka diskuttera"..

Alla lever i sin egna bubbla byggd på uppväxt och tradioner, etnicitet och erfarenheter och istället för att acceptera olikheten som sådan, finns det människor som handlar utefter "Mer rätt, Mer fel"..

Diskuttera är aldrig fel.. Filosofi över lag är jävligt kul.. Att sönderanalysera både beteendemönster och människor så till den milda grad att man till slut kommer till insikt om att värderingarna varje enskild person har är lika betydelsefull i slutändan som det "stoft" som binder samman dig på molekylärnivå.. Det vill säga.. Allt och inget.. på samma gång.. Hade det inte varit för mellanrummet och icke-existensen mellan molekylerna hade du inte varit den du är idag..

*Flummar iväg till kaffebryggaren*

...och när det gäller samspelet barn-barn så bryr sig barn i förskoleåldern sällan om könet på den de leker med. Är de sugna på att leka och hittar nån som de verkar kunna samspela med kör de liksom bara på. De bryr sig inte om att fråga vad det andra barnet heter ens.
När de kommer upp i fyra-femårsåldern brukar de i så fall fråga, om de nu frågar något om den andre,  "hur många år är du?", för då är det liksom mer viktigt än namn, kön, hudfärg och annat. Sen åker ett antal fingrar upp i luften och sen kör man igång med leken.

Jag tycker det framgår ganska tydligt  i alla inlägg här att barnets vilja är överordnad, men jag vet inte på vilket sätt du läser? Baklänges eller på tvärtom-språket kanske.

Tack! Ja global upplysning och media iform av internett och andra komunikationsmedel gör att man måste ta hänsyn till, tex muslimer i arabvärlden här i sverige, eller hur vi uttalar oss om USA (Julian assange).
   Men fördelarna är många också. Vi kunde bistå Hiaiti på ett snabbt sätt  och Arabvärlden håller på att förändras politiskt. Vi kan se och höra folk Twittra blogga från U länder och få mer empati för dem. Och undertiden blir den största tråden istället om huruvida pojkar kan ha klänning eller inte:/

Jag förstår helt hur du tänker och i grunden håller jag med dig.  Jag tycker också att varje människa har rätt att välja hur de ska se ut, men när det gäller små barn är min rädsla att de gör något på ingivelse som sedan får som koncekvens att de inte har möjlighet att välja vem de ska vara, då andra barn faktiskt har gjort bilden av honom som "han i klänning". Förstår självklart att det inte händer barn i treårsåldern, men låt oss säga i 5års åldern. Då tror jag att barn har en uppfattning om normer, och även om jag önskar att jag kunde tro att pedagogers avdramatisering och föräldrars stöd kunde göra allt för ett barn så har jag ändå en känlsa av att någonstans kommer ett barn till en punkt där omgivningens ord och tyckande väger tyngre än föräldrars och andra vuxnas peppning. Och då kanske det är för sent att göra om sin roll- stämpeln är redan satt!

Jag går bara tillbaka till min egen lekis- och skolgång och tänker på hur det var där och adderar dagens hets på märkesval och modeideal. Jag önskar att du har rätt, Veladis, och att min oro är obefogad! Men någonstans kommer jag känna mig lugnare som förälder om min son väljer byxor och tröja framför klänning, hur många goa vuxna som än finns runt om.

Haha var det du som skrev "livet är bara ett uppehåll i inexistensen" på biograftoans vägg?

Fast man kan ju engagera sig i flera saker.
Jag tycker inte att pojkars rätt att bära klänning är universoms viktigaste fråga att debattera. men just nu gör jag det, för att jag vill och att det är intressant. Precos som du, antagligen. och ingenting hindrar mig från att samtidigt ha en stående överföring till Rädda barnen, Plan International eller Amnesty. Eller diskutera krisen i mellanöstern och nordafrika på ett annat forum. Eller hur.

Precis.. lite som att se det som ett gigantiskt matberg.. Det har sina fördelar.. även om hälften kommer hinna ruttna innan det gjort någon form av nytta, men i det stora hela så är det ett steg i rätt riktning absolut.. för det är mat..

Precis som med internet exempelvis.. Det plockar bort det faktum att man inte står och diskutterar över staketet med nåsånär likasinnad granne med nåsånär identisk uppväxt för att kunna acceptera och identifiera sig själv i grannens resonemang. Här får vi plötsligt en värld serverad framför oss där människor är så olika så att det går från att vara ett äpple i ena änden till det hydraliskt mekaniserade vred som håller goldenbridge på plats.. flum flum igen.. sorry..

Poängen är väl att såvida man inte kan acceptera att individerna ÄR olika, och istället använda den olikheten till något konstruktivt för att antingen stärka ens egna åsikter alternativt få en subjektiv bedömning på sakfrågan, används den informationen istället på precis samma sätt som grannen använder hagelbössa för att jaga bort inkräktare på hans tomt..