Pojke i klänning?!

Knappast troligt att det berodde på klänningen. Sen kanske klänningen blev den symbol för det som var svårt. Men att se en bild på sig med klänning ger knappast så svåra psykologiska men att man måste gå hos psykolog i flera år.

Iofs. om man har extremt svag jag-identitet och bara identifierar sig med sin mansroll så kan det nog bli en rejäll knäck... Men då var ju återigen problembilden annan än just att klänningen var det som skapade obehag.

Jag blir mörkrädd av människor som är så rädda för det som inte är "norm" och vad alla andra ska säga så att de fråntar barnen det där oskyldiga upptäckandet och lekandet .

So what om hon har köpt den till honom .. han är liten ! Han lägger ingen värdering i att det är en klänning och att det bara skulle tillhöra flickorna .
Tids nog kommer samhället och alla runt honom tala om det för honom och han lär troligtvis inte använda klänning igen .. även om jag inte kunde skita mindre i vad folk har på sig .

Blir man så otroligt upprörd och bestört av att en 4 åring använder klänning så lär det ligga något annat bakom ..

Vilka skillnader finns alltid där?

Jag har en son och en dotter. De har både mig och sin pappa som förebilder, samt andra vuxna som de ser upp till och trivs med. Både män och kvinnor. Både manliga och kvinnliga förebilder(vilket inte nödvändigtvis är detsamma som män och kvinnor som förebilder) och allt däremellan.
De är båda trygga i sina identiteter. De vet att de har snopp och snippa och därmed är pojke respektive flicka, men det är ju långt ifrån hela deras identitet. Om jag skulle fråga dem vad det är för skillnad på dem skulel det nog bara skratta, för jag tror att de identifierar sig som rätt lika. De skulle nog säga att V är längre och har lockigt hår kanske. Men för dem är nog inte pojke och flicka några defintiva skillnader, inga motsatser på något sätt. Det är helt enkelt en liten del av det man är, men man är ju ändå människa, så...

Detsamma med mig. Jag har två systrar och två bröder plus en massa kusiner. Vi har haft trygga förebilder, alltifrån gamla hemmafruar, till bönder, sjukskötaerskor och journalister. Långt ifrån alla har haft traditionella mans- och kvinnoyrken eller mans- och kvinnoroller. Några har haft det. Andra inte. Jag och mina syskon har fått stor frihet att forma våra egna identiteter och vi är alla trygga människor som lyckast bra i livet idag. Då är vår bardom full av kojbyggen, docklek, traktorkörning, pappersdocktillverkning, ljusstöpning, klänningar, snickarbyxor, mysterielekar, höhoppning, osv i en saling blandning. Pojkar och flickor om vartannat. Inte särskilt styrda åt något håll.
Ja, jag är stolt över att vara kvinna. Jag är stolt över allt annat jag är och har blivit också.

Jag orkar inte ännu en gång med det här tramsandet kring skillnader, så du för nöja dig med att jag m.fl vet att det finns många skillnader, å att vi värnar om dom, för dom ger oss glädje i umgänget mellan könen..

Du menar snoppen och snippan då...?

Ja, det är ju otroligt viktigt att man hela tiden klär barnen så omgivningen vet vilken av dessa som finns mellan benen.
(Ironi förstås)

Jag vet! Kanske vi skulle gå nakna istället så slapp vi problemet att ibland inte veta säkert?
(också ironisk)

Ja, jag vet att det är just trams, det här med många skillnader mellan könen, ja. Det har varit mycket tramsande fram och tillbaka utan att skillnadsivrarna kunnat presentera odiskutabla fakta om dessa många, betydelsefulla skillnader.
Vissa skillnader finns, men det är inte särskilt inte betydelsefulla i umgänget mellan könen (om man inte menar just specifikt sexuellt umgänge med syfte att avla barn, då har de biologiska skillnaderna stor betydelse). Inte heller är de skillander som faktiskt finns betydelsefulla när det gäller kläders snitt, form och färg. Utom möööjligen snoppveck på kalsonger. Där lägger jag min brasklapp.

Jag tror du får acceptera att "vi" inte kommer nöja oss förrän vi faktiskt får några konkreta saker och inte bara flummiga svävande svar.

Så roligt att ni VET att det finns skillnader men aldrig kan presentera vad de består i eller något stöd för er uppfattning.Jag förstår inte att om inte annat denna tråd gör det tydligt för er, uppenbarligen är det många kvinnor som diskuterar här som är oerhört olika trots att vi råkar ha snippa allihopa.
Jag har två barn med samma kön och de är väldigt olika personligheter, olika intressen, olika temperament etc. Skillnader och likheter sitter inte i könsorganet utan mellan oss alla som människor.