psykiskt sjuk=dålig förälder?

Nja, jag skulle inte säga att alla "friska" är bra föräldrar, inte heller alla psykiskt sjuka. Vissa människor är inte bra föräldrar oavsett handikapp.
Sen kan man innefattar ju psykisk sjukdom så många olika diagnoser och framförallt så varierar det mycket hur personen drabbas av sin sjukdom, vilka symtom som är tydligast och hur symtomen begränsar personens förmågor.

Jag tror många psykiskt sjuka kan vara utmärkta föräldrar, men tror att många kan behöva stöd för att fungera bra som familj, i högre utsträckning än "friska"

Tyvärr tror jag att både fysiska och psykiska sjukdomar påverkar hur pass bra förälder man kan vara. Det är orättvist som fan, men likväl sant. Givetvis så finns det hur många variabler som helst - vilken typ av sjukdom, hur mycket den påverkar ens förmåga i vardagen, vilket socialt nätverk man har och vilken ålder barnen är i etc. 

 

Det är klart att det kan påverka. Men jag hör sällan att en person med fysiska besvär bör hålla sig ifrån att skaffa barn.

Nej men det beror nog på att psykiskt sjuka som tillexempel blir maniska eller hamnar i psykos kan utsätta sig själv och andra för större skada än vad personer som är fysiskt friska kan göra.

bla därför att det ör lättare att ta till assistenter som ersättare för armar och ben när föräldrarna fortfarande står för den huvudsakliga aknytningen. Det är svårare att ersätta aknytningspersonen om den psykiska sjukdomen gör att de själva inte fixar den biten.

Sen är det ju också frågan om hur mycket skada det gör. En förädrer som får en psykos kan vara rent livsfarlig för barnet. En förälder som sitter i rullstol är inte farlig för sitt barn.

Det finns gott om människor som bara haft ett psykotiskt skov i hela sitt liv. Visst kan man som manisk, deprimerad eller psykossjuk ställa till det för sig själv och för andra, men det kan många gånger avhjälpas med medicinering och med stöttning från anhöriga och/eller med god sjukdomsinsikt kan man få hjälp i tid. Då behöver exempelvis inte en tid på psyket vara mera skrämmande för omgivningen än en tid på någon annan klinik.

Om du är väldigt trött på grund av sjukdom eller ofta ligger inne, så blir det lika stort bekymmer med anknytningen som om man är sjuk i huvudet.

Det finns gott om psykiskt sjuka som aldrig får psykoser. Det finns också antipsykotiska medel som fungerar väl för många.

Det beror ju på en massa saker. Men jag anser att det är viktigare att vara psykiskt frisk än fysiskt frisk när man har barn (nu generaliserar jag - det beror så klart på sjukdomen, hur väl man hanterar den, hur bra medicinen hjälper etc). Men jag har läst trådar här inne av människor med exempelvis borderline som faktiskt inte riktigt klarar av att vara förälder. I dessa fall betyder "avlastning" att barnet tas hand om någon annan, att föräldern får lugn och ro. Sitter någon i rullstol, så betyder "avlastning" att en assistent får hjälpa till med det rent fysiska, men att föräldern fortfarande är närvarande.

+1
Okunskapen kring psykisk sjukdom är skrämmande stor och spridd.
Ingen skulle bunta samman "fysisk sjukdom" som enhetligt begrepp och påstå att fysiskt sjuka inte kan det ena eller andra.

Det är ett faktum att psykisk sjukdom hos någon av föräldrarna är en riskfaktor under barndomen finns gott om forskning på det. Skillnad mot om mamman är döv jämfört med om mamman har bipolärt syndrom är att det påverkar förälderns förmåga att svara på barnets signaler, verklighetsuppfattningen är störd vid psykotiska skov, deppressionen kan leda till självmordstankar och självförsjunkenhet, psykotiska skov kan upplevas väldigt skrämmande för barn.