• Anonym (My)

    psykiskt sjuk=dålig förälder?

    Apropå annan tråd här i känsliga rummet, om barn och psykisk ohälsa...

    Någon skrev något i stil med att det inte är konstigt att man reagerar negativt när det kommer till psykisk ohälsa och barn.
    Det kanske det inte är, med tanke på hur vi ser på psykiska problem i samhället fortfarande...

    Men jag undrar ändå...
    Varför ifrågasätter man förmågan att vara en okej förälder när man har ett psykiskt funktionshinder så självklart när man inte gör det med andra sjukdomar?
    Eller är folk lika fördömande mot rullstolsburna som skaffar barn? döva? cp-skadade? skoliossjuka? migrändrabbade?

    Det känns i alla fall som att de med sjukdomar i resten av kroppen inte alls ifrågasätts så som vi med sjukdomar i hjärnan gör.

    Kanske borde inte det här ligga i känsliga rummet, men jag vill vara anonym i  min trådstart.

  • Svar på tråden psykiskt sjuk=dålig förälder?
  • Anonym (My)
    Anonym (orättvist) skrev 2011-03-02 20:51:24 följande:
    En bekant till mig blev diagnostiserad med cancer under graviditeten och påbörjade en aggresiv cellgiftsbehandling direkt efter att hennes dotter föddes för drygt ett år sedan. Hon är inte en bra förälder pga av hennes sjukdom. Och hennes partner, pappan, har inte heller orkat/kunnat vara den förälder som ett spädbarn behöver. Farmor i familjen har försökt hålla ihop det, men man märker tydligt att det inte är en fungerande familj och att bebisen inte får den stimulans och anknytning som hon skulle behöva. Det är ett solklart exempel på hur en allvarlig sjukdom gör oss till "dåliga" föräldrar. Ingen skulle komma på tanken att rekommedera dem att skaffa ett barn till i nuläget. 
     
    Visst finns det ett särskilt stigma för psykiska sjukdomar, men tyvärr så innebär många allvarliga sjukdomar att man inte kan möta ett barns behov. 
    Det är fullt möjligt. Men ponera att behandlingen tar skruv och att cancern går tillbaka rejält. Hon kanske blir symptomfri i flera år. Vem skulle klandra henne om hon skaffade barn då?

    Jag vänder mig starkt emot att man klumpar ihop alla psykiska sjukdomar och alla individer med psykiska problem i en enda grupp. Alla gör inte det, men aldeles för många.
  • Anonym (orättvist)
    Anonym (My) skrev 2011-03-02 21:00:06 följande:
    Det är fullt möjligt. Men ponera att behandlingen tar skruv och att cancern går tillbaka rejält. Hon kanske blir symptomfri i flera år. Vem skulle klandra henne om hon skaffade barn då?

    Jag vänder mig starkt emot att man klumpar ihop alla psykiska sjukdomar och alla individer med psykiska problem i en enda grupp. Alla gör inte det, men aldeles för många.
    Ja det kan jag till fullo hålla med om. 
  • Anonym ("psykisk sjuk")

    Jag vet inte vad ni menar med psykisk sjuk men jag äter psykofarmaka mot GAD = generaliserat ångestsymdrom och de är ju en psykisk sjukdom/tillstånd.

    Det är bara min närmaste familj och vänner som känner till min "sjukdom". Mina bekanta, kollegor, mina barns lärare osv tror jag aldrig skulle kunna tro jag led av detta utan jag framstår nog som den helt vanliga mamman, kollegan, vännen.

    Vad vill jag säga med detta? Jo det finns massor i samhället som skulle kunna falla under "psyksisk sjukdom". Kanske din favorit kollega, den vän, ditt barns förskollärare osv.

    Så SLUTA döma och ÖPPNA ögonen!!!!!!!!!!

  • Anonym
    Anonym (My) skrev 2011-03-02 20:40:25 följande:
    Nu generaliserar du vilt.
    De flesta med psykiska åkommor är inte dåliga hela tiden. I synnerhet inte om man är under behandling.
    Det finns människor som på grund av fysiska åkommor (psykiska åkommor är för övrigt ofta fysiska, även om de sällan kallas så) måste ligga på sjukhus under perioder och det finns sådana som inte orkar eller klarar av att ta fullständigt föräldransvar hela tiden. Hur många kritiserar DEM för att de skaffar barn?
    Jag skulle tro att de flesta säger att "barnet har ju faktiskt en förälder till".
    Visst generaliserar jag - det går inte att tala om detta på annat sätt.
    Men ändå.
    Jag har själv haft en psykisk sjukdom - depression - och aldrig i livet att jag skulle valt att bli gravid under tiden jag var sjuk, eller ens tiden när depressionen läkt ut. Jag var inte fit for being a mother då. Orkar man inte med sig själv - orkar man inte med någon annan. Orkar man inte jobba, orkar man inte med ett barn, något logiskt ligger i det också.  Det var inte förrän flera år senare jag kunde fundera i tankar om barn igen.
    Det finns ju många andra problem än depression, visst.

    Men fortfarande tycker jag att det finns en tendens här på Fl att "visst, det spelar ingen roll om du inte har jobb, är psykiskt sjuk, är skuldsatt, alhoholiserad, utan socialt nätverk - bara du vill så kan du ändå på något magiskt sätt klara av att ha barn." Bara du på något sätt vill att det ska gå bra, så gör det det. Kärleken räcker, eller; tanken om kärlek räcker. Det gör det inte, är min åsikt. Och vadå "en till förälder"??? Hur många förhållanden går inte i kras? Särskilt om en eller båda är i psykisk ohälsa? Då står personen där ensam med barnet på halvtid, och då blir det sju resor tuffare. Då gäller det att ha ett fint socialt nätverk omkring sig - vilket människor med psyk. probl. inte brukar ha.

    Medicinera, gå i terapi, se till att ork finns för jobb, städning, socialt liv osv - sen skaffa barn.
  • Anonym (My)
    Anonym skrev 2011-03-02 21:37:13 följande:
    Medicinera, gå i terapi, se till att ork finns för jobb, städning, socialt liv osv - sen skaffa barn.
    Det är ju möjligt att det finns kraft för det ena men inte för båda också.
  • Anonym
    Anonym (My) skrev 2011-03-02 22:47:30 följande:
    Det är ju möjligt att det finns kraft för det ena men inte för båda också.
    Det blir också en riskfaktor för barnen orkar man inte arbeta heltid försämras ekonomin och kanske måste man få socialbidrag.
  • Anonym (My)
    Anonym skrev 2011-03-02 22:52:46 följande:
    Det blir också en riskfaktor för barnen orkar man inte arbeta heltid försämras ekonomin och kanske måste man få socialbidrag.
    Det finns för sjutton hemmafruar och hemmamän.

    Sedan tycker jag att samhället kan få ställa upp för de som är mindre lyckligt lottade.
    Faktiskt.
  • Anonym (been there)

    hej.. ville bara påpeka att de finns dom som utvecklar depression efter en graviditet som kallas förlossningsdepression. Jag är en av dom jag mådde jätte dåligt och fick börja med medicin mitt barn hade sin pappa undertiden som jag genomgick detta.. de varar ju inte för evigt man blir ju bättre även om man tycker att de ser mörkt ut i början..Jag hade svårt att knyta band med mitt barn i början allt va så nytt och läskigt. men som sagt de går ju över. vissa fysiska hinder gör inte de.. Jag funkar idag som mamma och jag och min son har de jätte bra tillsammans.De jag fick höra när jag sökte hjälp för mitt mående va: Du är en bra mamma som tar tag i dina problem och vill må bra både för dig själv och dit barn.Kan ju påpeka att jag hade psykiska problem innan jag skaffade barn och skulle jag välja idag så skulle jag ha väntat till jag va frisk..Men de är inte lätt att veta för man har ju som sagt bra perioder..Oavsätt om man är psykisk sjuk eller fysisk sjuk så kan man vara en bra förälder.. depression är en folksjukdom hur många dåliga föräldrar finns de inte då där ute..Man har rätt att vara sjuk även om man har barn....

  • Anonym (grandwolf)

    Alla föräldrar som inte kan hålla ihop sitt omsorgssystem pga psykisk sjukdom eller missbruk av alkohol/droger sviktar i sin föräldraförmåga och dessutom löper barnets anknytning hög risk att bli störd. Samma påverkan på omsorgssystemet har inte fysiska funktionshinder....

  • Anonym (vemkanveta)
    Anonym (My) skrev 2011-03-02 18:31:41 följande:
    Det finns gott om människor som bara haft ett psykotiskt skov i hela sitt liv. Visst kan man som manisk, deprimerad eller psykossjuk ställa till det för sig själv och för andra, men det kan många gånger avhjälpas med medicinering och med stöttning från anhöriga och/eller med god sjukdomsinsikt kan man få hjälp i tid. Då behöver exempelvis inte en tid på psyket vara mera skrämmande för omgivningen än en tid på någon annan klinik.
    Maniska alternativt psykotiska tillstån medför  i  så gott som 100% av fallen bristande sjukdomsinsikt.
    Orsakerna till att psykiska sjukdomar och handikapp - inklusive begåvningsnedsättning - innebär en ökad självupptagenhet.
Svar på tråden psykiskt sjuk=dålig förälder?