• Anonym (My)

    psykiskt sjuk=dålig förälder?

    Apropå annan tråd här i känsliga rummet, om barn och psykisk ohälsa...

    Någon skrev något i stil med att det inte är konstigt att man reagerar negativt när det kommer till psykisk ohälsa och barn.
    Det kanske det inte är, med tanke på hur vi ser på psykiska problem i samhället fortfarande...

    Men jag undrar ändå...
    Varför ifrågasätter man förmågan att vara en okej förälder när man har ett psykiskt funktionshinder så självklart när man inte gör det med andra sjukdomar?
    Eller är folk lika fördömande mot rullstolsburna som skaffar barn? döva? cp-skadade? skoliossjuka? migrändrabbade?

    Det känns i alla fall som att de med sjukdomar i resten av kroppen inte alls ifrågasätts så som vi med sjukdomar i hjärnan gör.

    Kanske borde inte det här ligga i känsliga rummet, men jag vill vara anonym i  min trådstart.

  • Svar på tråden psykiskt sjuk=dålig förälder?
  • jagvetbäst

    Det är helt underbart att vara dotter till en psykiskt sjuk mamma! Gudas vad man lär sig att hantera alla möjliga saker man utsätts för och för att inte tala om konflikter...
    Nu är jag helt iroisk!
    Man vill inte utsätta sin värsta fiende för en manodepresiv mamma/pappa... Fy faan säjer jag bara!!
    Tänk engång till och tänk rätt ni som har en diagnos eller lever med någon som har en diagnos och funderar på att skaffa barn...

  • Anonym (My)
    TjockKatt skrev 2011-03-03 10:53:00 följande:
     De som får psykoser regelbundet eller har grava maniska/depressiva skov är en klar majoritet i den stora smet man bakat ihop som psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom.
    Är det?
  • Anonym (tveksamt)
    jagvetbäst skrev 2011-03-03 11:33:48 följande:
    Det är helt underbart att vara dotter till en psykiskt sjuk mamma! Gudas vad man lär sig att hantera alla möjliga saker man utsätts för och för att inte tala om konflikter...
    Nu är jag helt iroisk!
    Man vill inte utsätta sin värsta fiende för en manodepresiv mamma/pappa... Fy faan säjer jag bara!!
    Tänk engång till och tänk rätt ni som har en diagnos eller lever med någon som har en diagnos och funderar på att skaffa barn...
    folk tror att det handlar om rätten att skaffa barn. så är det inte. Det handlar om rätten FÖR ett barn. Alla barn ska ha rätt att få sina behov tillgodosedda. Kan tänka mig hur hemskt det måste vara att växa upp med en maodeppressiv mamma. Vilken otrygghet för barnet. Ett barn ska aldrig behöva ta rollen som den vuxne och oroa sig för mamma eller pappa.
  • Anonym (My)
    Dr Mupp skrev 2011-03-03 11:06:08 följande:
    Visst finns det grader, det är det ingen som säger emot. Och visst det finns massor med fall där det går bra, men ska vi bara kolla på dem och säga att men självklart ska psykiskt sjuka få skaffa barn. Och visst de får skaffa barn, sen får man ju hoppas att samhället griper in innan det är försent. Men med tanke på vad folk har för inställning till att anmäla till soc så händer det ju inte. Barn får fortsätta leva med psykiskt sjuka föräldrar som inte kan ge barnen det de behöver.

    Jag förstår inte varför man vill ge barnen den uppväxten. 
    Det är väl ingen som sagt att det är "självklart att psykiskt sjuka ska ha barn"?
    Däremot är det väldigt vanligt att folk i allmänhet klumpar ihop allsköns psykisk ohälsa till "en grupp som inte bör ha barn".
    Få skulle uttrycka sig så om "fysisk sjukdom".
  • Mrs Moneybags
    Anonym (tveksamt) skrev 2011-03-03 11:36:53 följande:
    folk tror att det handlar om rätten att skaffa barn. så är det inte. Det handlar om rätten FÖR ett barn. Alla barn ska ha rätt att få sina behov tillgodosedda. Kan tänka mig hur hemskt det måste vara att växa upp med en maodeppressiv mamma. Vilken otrygghet för barnet. Ett barn ska aldrig behöva ta rollen som den vuxne och oroa sig för mamma eller pappa.
    Det är precis så jag också ser det.
  • Anonym (bärare)
    Anonym (tveksamt) skrev 2011-03-03 11:31:06 följande:
    det var konsekvensen av att skaffa barn med någon man inte känner säskilt bra. När folk pratar om att bli gravida fort i ett förhållande avråder jag direkt från det just för att det inte är lämpligt. Man ska veta vem man skaffar barn med och man lär inte känna en människa på 2 röda. ADHD hade han när vi träffades, det andra kom sen. Så nej, det var inte särskilt lämligt. Mitt barn har ingen pappa, han saknar det jämt. Han har dessutom egna diagnoser, grav autism och svår ADHD. Arvet efter pappa... så det var verkligen inte lämpligt. Först att skaffa barn med en som inte klarar av det och sen ge barnet dessa diagnoser. Had jag skaffat barn med någon som var frisk hade mitt barn sluppit lida. Du ska veta vad ont det gör i hjärtat av att alltid gå och ångra att man skaffade barn med fel man när konsekvensen blir en sån katastrof. Hade jag kunnat göra något ogjort hade jag skaffat barn med någon som var frisk.
    Kan tänka mig hur ont det gör :(   Jag förde ovetandes över en svår sjukdom med ett gravt funktionshinder som följd till mitt barn och hur har inte det plågat mig genom åren. Jag har känt mig som en smittbärare, och då visste jag ändå ingenting om sjukdomen jag hade.
  • Anonym (My)
    ModestyB skrev 2011-03-03 11:17:37 följande:
    Om man har en psykisk sjukdom så är risken att man inte kan ge sitt/sina barn ett fullgott föräkldraskap högre. Jag förstår inte vad som är så märkligt med det. Samma sak gäller om man lever med en allvarlig sjukdom, eller en funktionsnedsättning. Det finns garanterat föräldrar med psykiska funktionsnedsättningar som är underbara föräldrar, men jag tror tyvärr att dom flesta som lever med psykiska sjukdomar inte har förmågan att vara känslomässigt 100% närvarande föräldrar.
    Problemet här är att folk tenderar att tänka "individ" och "individens svårigheter" när det kommer till fysisk sjukdom, men inte när det kommer till psykisk.
    Det finns massor av fysiska skukdomar där man som förälder inte kan vara närvarande alltid, men det gör ändå inte att allmänheten ser "fysisk sjukdom" som ett hinder för föräldraskap.
  • Anonym (Kämpar)

    Jag har 3 st olika diagnoser. Borderline, socialfobi, och tvångstankar.
    för 1 år sedan var jag inlagd på sluten psykiatrin i 1 1/2 månad pg a djup depression och psykosnära drag.
    Där fick jag ECT ("elchocker") och en massa bra vård och mediciner som jag tar dagligen.

    Efter att jag vart utskriven fick vi komma till socialen för att prata med dom och berätta hur allt fungerade i vardagen m m. Dom nöjde sig med att träffas en gång för att allt var bra.

    Jag ser mig själv som en jätte bra mamma till mina barn som är 3 och 6 år Dom får massa kärlek, omtanke m m och både dagis och skolan säger att dom är riktigt trygga i sig själva och det äraldrig några problem med dom. Jag har fått dispens för dom så dom får gå 40 timmar i skolan och på dagis så att jag kan "ta hand om mig själv".

    Mitt, sambons och barnens liv fungerar som vilka andra som helst

  • Anonym (utav hänsyn)
    Dr Mupp skrev 2011-03-03 10:25:03 följande:
    Ja visst kan de bli bra människor, jag är ju trots allt en av dessa som kom ut som normal på andra sidan. Mina syskon blev det dock värre för. Men visst du kan ju säga till min storsyster att psykiskt sjuka mammor är bra. Hon kommer säkert uppskatta det. Jag menar hon bor ju bara i gruppboende och är utvecklingsstörd efter den misshandel som hon utsattes för.
    Nu förvränger du allt jag skrev. Allt det jag skrev i min berättelse nu har du vänt och gjort till något fult.

    Jag sa aldrig någonsin att det inte kan gå illa, jag har en alkoliserad pappa och har blivit misshandlad under hela min uppväxt. Jag menar inte heller att vissa människor reser sig starkare av motgångar medan andra inte klarar av det. Fullt förståligt och jag dömer inte eller kastar skit på någon.

    Det enda jag ville var att visa båda sidorna, att det finns de som har föräldrar som inte är bra men det betyder inte i alla fall att barnen behöver i längden fara illa utav det.

    Läs nu vad jag skrev från början och försök förstå och tro dig inte läsa mellan raderna på saker som jag ALDRIG har uttalat.
  • Anonym (My)
    Anonym skrev 2011-03-03 11:20:47 följande:
    De som skaffar barn med folk som inte kan ta hand om sig själva, är det lämpligt?
    Borde inte det vara likvärdigt med att skaffa barn som singel? Eller med någon som inte är så intresserad?

    Min sambo kan inte tänka sig ett liv utan barn. Han har att välja på att lämna mig eller få barn med mig.
Svar på tråden psykiskt sjuk=dålig förälder?