psykiskt sjuk=dålig förälder?

Apropå ADHD, så har jag träffat flera med diagnosen som mest ser den som en fördel för dem. Att samhället inte är anpassat efter överaktiva människor är en annan sak.

Nej, jag skrev fel! Givetvis skulle jag skriva minioritet. Vad pinsamt.

Barn till ensamstående är en riskfaktor likaså fattigdom och utbildningsnivå hos föräldern. Föräldrar med psykisk sjukdom-missbruk är en riskfaktor. Att det är en riskfaktor säger inte att alla barn till föräldrar med psykisk sjukdom ska fara illa men det är en riskfaktor rent generellt har man sett i forskning.

äh

Parförhållanden är väl en riskfaktor, om vi ska se det så.
Kärnfamiljen är ju trots allt ett ganska nytt påfund.

Du kanske ska läsa en bok om riskfaktorerna under barndomen?

Jag undrar hur folk som dömmer en förälder pga psykisk ohälsa hade reagerat om dem vetat att någon som jag som lider av psykisk ohälsa, fibromyalgi, skolios har flera barn? Är jag pga mina sjukdomar en sämre förälder? Nej jag tror inte det, tror snarare tvärtom för jag tror att vi som är drabbade av diverse sjukdomar har lättare att förstå andra och i detta fallet ens egna barn. Dem får så mycket mer, iallafall mina barn.

Nu behöver vi inte kliva upp på huvudklapparstegen här.
Jag är naturligtvis medveten om att det finns riskfaktorer för att själv drabbas av ohälsa. Samtidigt vill jag gärna belysa att vårt samhälle är byggt utifrån en ideologi om parsamhet, trots att risken för en otrygg barndom naturligtvis minskar även i en begränsning av bara två ansvarstagande vuxna.

Ja, men visst så är det. När man är nykär och speciellt som ung blundar man lätt för saker samt att det är inte alltid man har kunskaper för att kunna se vidden av ett handlande. Jag har en ny sambo och ett barn med honom. Det tog många år innan jag vågade skaffa barn med honom just pga att jag ville verklgen veta vem jag skaffade barn med. Det är inget fel att ha diagnoser, man är inte en sämre människa. Men det kan vara ett hinder i livet när det gäller familj, arbete, körkort osv för ett funktionshinder eller sjukdom bergänsar en. Hade det inte begränsat en hade det inte vart en diagnos. Sen finns det de som lär sig såpass bra att leva med sina diagnoser att det inte behöver vara en begränsning men det tror jag beror på vad man lider av och i vilken grad samt vilken personlighet man har. Jag har en släkting som var bipolär, hon förummade sina barn till den grad att det var ren vanvård och kunde därför inte ha hand om dom. Samtidigt vet jag de familjer där föräldrarna har ADHD eller asperger och de barnen har det lika bra som alla andra barn.

Det finns ingen forskning på att det är en riskfaktor med två fungerande föräldrar. Säger sig ju självt egentligen...Att man lever i en kärnfamilj innebär ju inte att man kan ha mormor, farbror, grannar etc. närvarande i barnens liv.