psykiskt sjuk=dålig förälder?

En liten fundering kring psykiska problem, är att det inte är roligt att vara förälder till barn som drabbas av exempelvis våldsamma adhd-barn i skolan. Ännu värre är det givetvis att vara det utsatta barnet. Och jag misstänker att adhd-barnen inte är helt nöjda med situationen heller. Alltför ofta tillåts dessa våldsamma barn sätta omgivningen i skräck på tok för länge innan någon reagerar, och ännu längre innan något händer för att förbättra situationen.

Jag kan berätta vad som kan hända när en förälder är psykiskt sjuk och den andra är frisk. Klart de skulle skaffa barn. bebisen föddes, pappan som var den friska återgick till arbetet, nån måste ju dra in pengarna. Mamman som var sjuk misshandlade barnet systematiskt samtidigt som hon vanvårdade det. Pappan var frisk, men ville såklart inte tro att hans fru var en barnmisshandlare. en dag fick mamman nån typ av psykos och släpte barnvagnen i trappan och sen lämnade hon det medvetslösa barnet på dagis. Eftersom detta var innan 79 som kom hon undan helt utan straff även om barnet omhändertogs.

Några år senare var det dags för nästa barn. Pappan var ju fortfarande tvugen att jobba så släkt och vänner kopplades in som vakt för att mamman inte skulle kunna göra nått. Mamman fick aldrig vara ensam med bebisen. Systemet fungerade hyfsat i 2,5 år. Visst barnet var vanvårdat och livrädd för sin mamma men hon levde iaf. Men sen så hände det som inte fick hända. Mamman blev ensam med barnen, ja det var två nu. En  2 åring och en bebis. Hon höll på att ha ihjälp bebisen med en kudde. Tur att pappan klev innanför dörren precis då. DÅ fick han tillsist upp ögonen och insåg att det var ju helt sjukt att släkt och vänner ska vakta mamman för att hon inte ska skada barnen. Han kastade ut henne och tog ut skilsmässa. Han fick vårdnaden och hela boeendet. Mamman flyttade utomlands

Sex år efter att hon nästan haft ihjäl bebisen med kudde fick pappan ett samtal från Scotland Yard med en fråga om mamman tidigare misshandlar barn. Hon hade närmligen spräckt skallen på sin 18 månaders. Även i det här fallen fanns det en "frisk" pappa med i bilden.

Men vadå självklart ska vi låta psysjuka skaffa barn, det finns ju en frisk partner.

Min älskade helt underbara man har en psykisk sjuk mamma. Hon fick under hela hans uppväxt psykoser som gjorde att hon knappt visste vem hon själv var, hon blir förvirrad och svävar ut i det blå så att säga. Glömde att ge barnen alltså min man och hans lillebror mat, tvättade inte deras kläder, städade inte.

Nu ligger hans mamma sedan lång tid tillbaka på en psykiatrisk avdelning för att få mediciner och försöka att blir bra, men ingenting verkar hjälpa.

Jag förstår att vissa barn mår jätte dåligt av att deras föräldrar är sjuka, det är inget konstig.
Jag vill bara ge en annan sida av det hela också.

Min man hade ingen bra uppväxt, efter att deras pappa stack och mamma blev sjuk satt han som 8åring med ett spädbarn på armen då deras mamma inte orkade ta hand om någon av dom.
Jag vill säga att detta har gjort honom till en underbar människa, han är den mest omtänksamma, charmiga, sociala och goaste människa jag någonsin har träffat. han har ett band till sin lillebror som ingen kan bryta, vilket inte är så konstigt då lillebror ser min man som mer eller mindre pappa.

Men aldrig aldrig någonsin har han haft ont utav detta, aldrig har han varit bitter på sin mamma eller sin pappa för det som har hänt. Han accepterade att hans mamma var sjuk och han säger alltid att även om hon var jätte sjuk, kände jag aldrig att hon inte älskade mig, Där har ni det viktiga!

Man kan vara hur sjuk som helst, man får man sina barn att förstå det och att det inte är dom det är fel på.
Det är bara så viktigt att barnen vet att dom är älskade även om man inte är den perfekta mamman.

Som sagt ni bortser från de allra flesta med psykisk sjukdom och fortsätter prata om psykoser och galna mammor, trots att det är en promille av de psykiskt sjuka.