psykiskt sjuk=dålig förälder?

Till anonym kämpar:
jag tar inte det så seriöst.. det är ju inte du som tar hand om dina barn, skola/dagis gör det ÅT dig!!! För att du inte klarar av det och behöver tid för dig själv... strålande!
Fråga dina barn när dom blir vuxna vad dom tycker...

men återigen vad menar ni med psykisk sjukdom???
Eftersom jag är en sk presterande psyksjuk som har hög utbildning, bra jobb, socialt liv och barn så undrar jag vad ni menar med psykisk sjukdom?

Dessutom är alla människor bara en psykos i från en pykossjukdom ;)

Glömde...det här är ju fl så man måste vara lite mer EXAKT.

Japp, jag har dispens på 40 timmar i veckan vilket är jätte bra att jag har fått om det BEHÖVS.
Nu är dom alltid lediga varje fredag.

Jag själv går på en rehab 3 dagar i veckan för att komma ut i arbetslivet så då är dom mellan 9-15 i skolan/dagis.
Den fjärde dagen hämtar jag kl 14.

Är alltid hemma lov m m. Den här veckan är det sportlov och dom är hemma med mig.

Tror dom kommer vara ganska nöjda när dom blir äldre...

Jag har haft en psykisk sjukdom. Jag är frisk men har fortfarande vissa svårigheter som jag arbetar med. Jag har haft bulimi sen jag var tolv år gammal, vart frisk för ett par år sen. Min sjukdom och mitt tillfrisknande har gett mig otroligt stor självinisikt, kanske tom. bättre är friska människor har?

Indeed.

Det är en tråkig historia, och jag beklagar att det blev som det blev för dig och ditt barn. Att skaffa barn fort är inte så bra just för att man i början har överseende med en del saker och orkar dölja andra.  Hoppas framtiden blir ljusare för er.

Hur tror du dina barn kommer lyckas med en förälder som inte kan stava ordentligt?

ja, det gör det det finns massa människor med ADHD, lätt till måttlig som har familj och klarar det hur bra som helst. Men just detta med att föra generna vidare och barnen lider av det. Eftersom min son har ganska grava diagnoser så lider han av det. Det är en sorg för honom att se andra klara saker som han inte klarar. Det är svårt för honom att ha ångset och våra aggressioner. Han mår inte bra psykiskt. För mig hade det inte vart lika illa att vara ensamstående om det inte hade vart för generna. Jag var ung när min son föddes, 20 år. Jag hade inte någon kunskap om vare sig ADHD eller något annat på den tiden då jag träffade hans far. Jag förstod inte vidde av detta och hur det kan gå men det har jag gjort vid detta laget.
Förstår att det har plågat dig i alla år med att ha fört över till ditt barn trots att du inte visste. Samvetet gör ju ont fast det inte var ditt fel.