roxylady skrev 2012-01-07 21:39:19 följande:
Ja det är ju inte lätt å veta innan om det funkar eller ej.. och kan tänka mig att mina obehagskänslor för det kommer att störa starten lite granna också. Men hoppas ju som sagt på att det kan fungera till en början åtmonstonet så han får råmjölken.. har lovat mig själv att göra allt för att han ska få den åtminstonet.. men funkar det inte sedan så gör det inte det.. what to do då liksom.. Det blir ju som det blir och hoppas att BVC kommer att förstå det här och att de inte klänger på en för att man ska göra som dom vill. Hur länge har man råmjölk??
Jobbigt att kämpa så länge och BVC inte nämner andra alternativ.. och om de klagade över hennes vikt så borde det vara deras skyldighet att nämna ersättning i alla fall! Gud.. hur folk kan vara inom vården.. man blir ju mörkrädd ibland
Ja.. då vet nog min mamma hur du haft det..Jag har alltid också varit tunn och läkarna undrade varför.
Men jag mådde hur bra som helst också så det var aldrig några problem.
Nej jag förstår att det är jobbigt med matstressen :( Men i med att hon följer sin utveckling och är pigg å glad så är det ju jättebra :) Jag tror att det kommer att gå hur bra som helst så länge du går på känn hur din dotter ska ha det. Och det är ju bara du som kan veta det :) Jag vet ju själv hur det känns när folk var på en.. ät nu då.. varför äter du inte. Men det gjorde jag och jag mådde hur bra som helst även under tonåren!
Skönt att det känns bättre denna gången :D
Ja det känns skönt att vara mer säker osv denna gången..
Det värsta var ju att det kändes som om folk inte trodde att hon inte får mat hemma. Men då var det väl "tur i oturen" att hon är lika dålig på att äta vart hon än är...dagis,skolan hos kompisar spelar ingen roll. För jag tänker som så att skulle hon nu inte få mat hemma skulle hon ju slänga i sig mat när chansen finns. Så det kunde ju inte folk säga nått om...
I vårat fall tror jag hennes kropp eller vad man ska säga är genetiskt....vi har alla på både min och makens sida varit oerhört smala....Makens lillasyster är 21 snart och väger straxt under 50 kg tror jag....
Men just som BVC behandlade oss/mig...tjat VARJE gång och man fick tips hit och dit som inte funka. Jag var så ledsen varje gång jag kom därifrån. Jag var ju förstagångsmamma och väldigt osäker och ville så gärna göra allt rätt, så får man bara sitta och höra detta tjat och försöka göra som dom säger och det funkar endå inte. Så tillslut rev maken ifrån och då gav dom sig.....Så nu för nått år sen fick vi äntligen höra att "Ja vi får nog alla (med det menas även dagis) acceptera att det är så här E är." och det kändes så skönt.
Och det har ju märkts att ju mer jag slappnat av desto bättre har det funkat. Visst idag måste man endå putta på henne lite osv men det är lixom inte det här TVÅNGET som nästan har varit längre.
