roxylady skrev 2012-01-11 10:29:46 följande:
Fy vad jobbigt Leia

hoppas att det sätter igång ordentligt imorgon nu då!!
Jag måste få gnälla lite. Var nyss hos BM och det kändes som att hon tvingar mig att amma. Jag vet ju inte nu idag om jag vill det förens jag provat. Men hon sa att man inte får ge upp förens efter MÅNADER av försök. Vadå inte FÅR??? Det handlar inte om att ge upp. Det handlar om att känns det bara fel så kommer inte barnet att gilla det heller. Jag vet att alla BMs är utbildade i att propagandera om amning. Men man behöver väl inte känna sig tvingad?? Tanken just nu att en mun ska täcka hela min bröstvårta skrämmer mig ju. Det hjälps inte att jag säger det. Varför känns det som att man inte får bestämma över sin egen kropp????? Blir tokig, arg och ledsen

Trodde inte min BM var såhär. Hon är så bra i allt annat!
Känner igen mig allt för väl i det du skriver. Jag var väldigt ung då jag fick mitt första barn och "vågade" inte riktigt säga ifrån till amningen. Min dåvarande BM sade samma sak till mig då jag tog upp om amningen, och då jag låg på BB så var det amning, amning och åter amning. Jag sade till den ena sköterskan en gång att jag inte riktigt tyckte om hela saken med att amma. Då fick jag en blick av henne som sa mer än tusen ord om hennes åsikt, och så fick jag till svar att "alla mammor
ska amma sitt barn!"
Sköterskor kom in i rummet med jämna mellanrum och krånglade på med mina bröst hit och dit, dag ut och dag in, och jag vågade inte säga ifrån någon fler gång, trots att det var bland det värsta jag hade varit med om. Jag mådde verkligen illa åt alltihopa!

Till saken hör också att mitt barn hade svårt för att ta bröstet och det ville inte alls fungera. Då en av sköterskorna började prata om att det skulle sättas amningsnapp på mina bröst också så började jag att mata ur flaska "i smyg", och då de kom in för att krångla på så sade jag att jag redan hade ammat.
Nu den här gången så kommer jag inte ens att försöka amma. Har satt ner min fot direkt med det! Känner mig illamående bara jag tänker på det, och jag har också meddelat att jag inte tänker amma. Sen får de tycka och tänka precis vad f*n de vill om mig där på sjukhuset, hos BM osv. Man är inte en sämre mamma bara för att man inte ammar!
Jag tänker ha gosiga matstunder med mitt barn, inte stressande och irriterande matstunder där både jag och barnet bara blir frustrerade!
Skulle jag vara du så skulle jag säga precis vad jag tycker och tänker, och rent ut sagt
skita i vad BM, sjukhuspersonal m.m. säger till dig. Matstunderna ska vara något härligt mellan förälder och barn, och det blir det inte om mamman ska utsättas för sådant som hon inte tycker känns bra! Sådant känner även barnet av!