Januaribebis 2012

Den kommer och går men håller ofta bara i sig ett par dar och är borta sen igen. Jo min har ju också rört sig så det gjort ont men inte sån smärta så man inte vet vart man ska ta vägen. Men googlade lite och verkar som att när bebisen ligger med nacken mot mammans rygg så kan man tydligen få grymt ont i ryggen när den pressar neråt så förmodligen var det därför och det är antagligen förklaringen till att jag har ständig molvärk i ryggen också. Men jobbigt när man inte får sova >.<

Nä men din bebis ligger ju inte så som min gör så det är nog ingen fara. Hade inte så här när jag väntade Leon.

Jo men den kan ju inte andra huvudet lika lite som du kan vrida huvudet så du tittar bakåt. Alltså måste den hoppa ur fixeringen. googla vidöppen Kronbjudning och läs så förstår du nog mer hur jag menar. Ingen munter läsning direkt.

Fast den kan ju flytta ryggen från höger till vänster sida för man kan ju vrida huvudet 90 grader åt bägge håll. Du kan ju titta åt höger eller vänster och på samma sätt kan ju bebis vrida sin kropp, men den kan ju inte vrida kroppen ett helt varv när huvudet sitter fast ;) Jo men det är ju under själva förlossningen och det är ju det som kan göra det långdraget och jobbigt, att den ska vrida sig så långt och om den inte vrider sig rätt under förlossningen så kan det ju vara svårt att få ut den och den får syrebrist och allt vad det är. Nä usch, jag som hela tiden sett fram emot förlossningen känner bara att jag vill ha skiten undanstökad och ha en frisk kry bebis i famnen utan några hjärnskador pga syrebrist och inga akuta kejsarsnitt eller sånt tack. Inte nog med att man ska ha ont hela tiden utan man ska behöva oroa sig hela tiden också :( Hoppas jag får sova inatt så kanske jag är lite mer positiv imorn =/

Vet du om dom låg fel i magen eller om det var så att dom låg rätt men vände sig fel i förlossningskanalen? Oftast vet man ju inte innan att dom ligger så om man inte gjort ultraljud men jag är så smal så det känns tydligt knän och fötter fram och känner inga sparkar bak och min bm hittar ingen rygg. Kändes helt annorlunda med sonen som låg rätt. Men sen kan den ju ändå födas i framstupa kronbjudning om den vänder sig rätt innan den kommer ner i förlossningskanalen har jag fattat det som. Men jag fattar inte riktigt om läget påverkar öppningsskedet och smärtan under det eller om det bara påverkar om den kommer ner fel i förlossningskanalen och att det då kan bli komplicerat? Tycker inte jag får nån info av min bm utan hon försöker bara lugna, men jag är sån att jag vill ha fakta så jag vet vad jag har att vänta mig på på forumet hittar man några få som tycker att det vart jättelätt och hur många som helst som haft ett helvete jämfört med sina andra förlossningar och att barnen har drabbats av syrebrist och allt vad det nu är så man blir bara rädd :( Hade du hemska smärtor i ryggen när bebisen rörde sig i slutet om det nu var så att den låg så från början? Jag har ont bak mot tarmen hela tiden nu när det trycker mot men det är ingen hemsk smärta men jobbigt för att den är konstant, och när bebisen rör sig så ilar det bak i ryggen och tarmen men helt hanterbart. Men den smärtan jag fick inatt när den rörde sig var som topparna på förlossningsvärkarna med sonen fast kom helt plötsligt utan att byggas upp och var inte som en värk utan bara att bebis var helt tokig i magen och jag bara kallsvettades och skakade av smärtan.

Min bm skrev på eget initiativ att jag hade en relativt snabb förlossning och bör komma in ganska så fort efter att värkarna börjar även om jag inte har speciellt ont. Min är född 5 timmar efter att jag vaknade med mer riktiga värkar, men det var egentligen bara sista 2 timmarna som jag hade ont och behövde lustgas. Dock var dom ganska regelbundna men det frågade dom inte ens om i telefonen utan sa bara att kom in om du vill så tittar vi på dig typ. Men det beror ju säkert på vem man har tur att prata med men det kan säkert absolut stå med i journalen eftersom min bm sa att hon tyckte vi borde skriva det även om min förlossning inte var supersnabb, men snabb för att vara förstföderska.

Min byter inte sida helt men flyttar sig lite fram och tillbaka så ibland knör den fram i magen och ibland i höger sida så ryggen ligger bak eller åt vänster beroende på vad den känner för.

Jo, jag hade ju bara ont i ryggen med Leon och hade konstant smärta sista 1,5 timmen så det stämmer ju egentligen ganska bra in på vad dom beskriver att det känns att föda när den ligger i vidöppet läge men det är ändå läskigt när man läser alla skräckhistorier. Visst, blir det långdraget och supersmärtsamt så kan jag ju alltid ta EDA, men det skrämmer mig med historier om barn som får syrebrist och grejer för att man får krysta så länge eller att få krystningskänsla innan man är helt öppen men tänker tala om när jag kommer in att den förmodligen ligger så och att jag vill att dom tjatar på mig att stå på alla fyra för att hjälpa bebis att rotera rätt, samt att jag vill att dom har stenkoll på att bebisen inte får syrebrist. Tyckte det var väldigt skönt att dom hade skalpelektrod på Leon eftersom hans hjärtljud krånglade lite och när dom tog hål på hinnorna visade det sig ju att han bajsat lite i vattnet så han var ju stressad, men sen stabiliserade sig allt. Men det var en trygghet att veta att dom hade sån koll på honom.

Jo det är ingen hit när huvudet ska igenom, men det är en väldigt kort liten del av förlossningen plus att man är så nära målet så du får försöka tänka så :)

Jo det brukar bli så det sista, att man bara önskar ut dom :P Hoppas din kommer ett par dar tidigare i alla fall ;) 

Man klarar mer än man tror :) Vi är ju gjorda för att föda barn :p Nä så jag eller Gustaf får säga det. Jag har perioder när jag nojar för det och sen lugnar min bm mig så då kändes det inte nödvändigt att det skulle stå med, men nu är jag nojig igen för det.  Vad menar du att dom blir stressade av? EDA eller läget? Jag hade inte EDA med Leon och förlossningen gick snabbt men han var stressad ändå. Men då var det skönt att dom hade koll. Och han mådde kanon när han kom ut. 9 av 10 på apgar-värdet.  Jag vet inte vad som hände egentligen, men vet att jag och Gustaf låg och funderade på siffrorna för hjärtslagen, för om jag inte minns fel sjunk dom varje gång jag fick en värk och vi undrade om det var mina eller bebisens och om det skulle vara så. Sen kom snart bm in och sa nåt om att hjärtslagen inte riktigt såg ut som dom skulle och att hon ville byta maskin för det kunde vara maskinen som mätte fel. Så bytte hon men det visade likadant och då förklarade hon att hon ville ta hål på hinnorna så hon kunde sätta en skalpelektrod istället för den visade bättre. Så då gjorde hon det och sen såg allt bra ut. Men i journalen står det nåt konstigt om "flera konstiga variabla decimaler" eller nåt sånt men jag litade fullt på vad hon höll på med och blev inte så orolig utan kände att hon hade koll. Likadant när vattnet gick när hon tog hål och hon sa att han bajsat lite, då tänkte jag bara att "jag koncentrerar mig på att föda barn och hon har koll på bebis" :P

Många säger det men jag minns inte smärta när huvudet gick igenom. Minns inte smärta med krystvärkarna heller även om det såklart gjorde ont allting säkert men minnet av hur starka krystvärkarna var tar överhanden. Var inte alls beredd på att det skulle vara sån stark reflex som bara tvingade en att krysta. Var som en magsjuka baklänges och jag minns mer att jag snabbt blev utmattad och inte orkade mer och att varenda muskel i kroppen värkte men kroppen bara tvingade mig att krysta 1 timme ändå. Som när man är magsjuk och det inte finns nåt mer att spy upp och magmusklerna värker men kräkreflexen bara fortsätter. Så jag tror minnet av det förträngt minnet av smärtan :P Sen hade man nåt att göra till skillnad från innan när det bara var att ligga och andas och man kände varenda liten del av smärtan. Sen när huvudet kom igenom så minns jag bara att det spände nåt fruktansvärt och att rädslan för att spricka illa var värre än rädslan för smärtan så jag bara sa om och om igen "jag känner att jag kommer spricka, jag känner att jag spricker" typ för att det spände så :P Men alla säger att det svider väldigt mycket så det gjorde det säkert men jag minns det inte :P Jag fasar i alla fall för det för det är så läskigt när det spänner så och hela hjärnan säger åt en att inte trycka på medan bm tjatar om att man ska trycka på hur läskigt det än är typ, men samtidigt är det som sagt en väldigt liten del av hela förlossningen :)

Min har legat så jag känner huvudet genom slidväggen med fingrarna i flera veckor, så nä tyvärr =/

Okej. Kanske var så att sonen också låg så i magen då men roterade rätt sen för mina värkar satt bara i ryggen och från 8 cm hade jag ont konstant i ryggen tills han var ute. Men min mammas värkar har också bara suttit i ryggen så jag vet inte. Sprack du inte väldigt illa när dom fick trycka ut henne så? Min kompis råkade ut för det med sitt första barn. Hans hjärtljud försvann helt så dom fick trycka ut honom fort som attan och hon gick totalt sönder och samman och fick men efteråt men sen rättade det konstigt nog till sig när hon födde andra barnet trots att hon inte sprack nånting så dom sydde liksom inte nytt men smärtan har försvunnit sen dess. Men kanske är skillnad när det blir så på en förstföderska och när det blir så på en omföderska också. Man spricker väl inte lika lätt när man är omföderska enligt min bm.