Januaribebis 2012

Usch vad hemskt :O På vårt BB var dom jättebra med det. Dom sa att det inte var så viktigt att han åt ofta om han inte vill första dygnet och sånt och de sa mest att ville jag ha hjälp var det bara att ringa i klockan. Sen har vår bvc-tant också vart helt fantastisk när det gäller amningen. Jag ville extremt gärna amma och var jätteledsen när han gick ner i vikt när han var 2 månader (han hade kolik så det var ju inte så konstigt då jag var ständigt stressad) men hon sa att han dör inte av att få lite för lite mat i 1 vecka om du gärna vill prova lite till så jag ammade honom varannan timme precis som han ville och fick rådet att inte amma oftare för att mjölken skulle hinna rinna till och sånt och han gick upp igen och det gick bra 1,5 månader till men sen kände jag igen mönstret att han bara ville äta hela tiden och då orkade jag inte mer utan ringde och frågade om jag kunde ge tillägg och då sa hon bara direkt att prova det. Inget tjat eller nånting så det var så skönt och jag hade dessutom hunnit vänja mig vid tanken på att inte kunna helamma längre även om jag hade velat. Jag vågade inte ge honom flaska en enda gång innan han fick tillägg eftersom jag hört så mycket om att dom kunde sluta ta bröstet då och sånt, men den här gången kommer jag inte kämpa så med amningen när jag har en till liten som behöver min tid och ork och jag kommer nog pumpa ur och låta pappan ge på flaska så jag kan komma iväg ensam med vår äldre son ibland så han får egentid med bägge sina föräldrar. Och då känns det väldigt tryggt och skönt att ha en bvc-tant som jag vet inte kommer tjata på mig om amningen. Min bm tycker likadant så inga moraltanter här. Nu är det ju inte riktigt samma situation, men jag kan säga att jag kände mig så misslyckad första gången när han gick ner i vikt så hade jag haft bvc och liknande som tjatat på mig att försöka och försöka så hade dom bara förstärkt den känslan. Hoppas på ett lika bra bemötande från personalen på BB igen och hoppas verkligen dom respekterar dina känslor den här gången och låter dig göra som dom vill. Jag tror på att bebis mår bra om mamma mår bra och mår hon skit av att amma så är det bättre för bebisen att man låter bli! :)

Jag blödde 6 veckor och hade avslag ytterligare 2 veckor men det var ju inte så att jag tokblödde så länge. Förlossningens jättebindor räckte första dan och sen klarade jag mig med helt vanliga bindor och det var ungefär som att ha mens fast under en längre tid. Jag fasade för det jättelänge innan men sen när man var mitt upp i det så var det minsta problemet. Nåt sexliv var det inta direkt tal om så länge jag ammade ändå för jag var så torr i slemhinnorna pga amningen så det gjorde bara ont ändå. Men så fort jag började delamma när han var 3,5 månader gick det bättre och jag fick bara positiva effekter av att ha fött barn. Fick mycket häftigare orgasmer än innan jag blev gravid och allt funkade precis som det skulle. Var duktigt orolig innan då det stod i journalen att jag hade bristningar i klitoris och vagina och jag var orolig att klitoris skulle vara förstörd, men det var bara onödig oro ;) Sen får man tänka att av de få procenten som det faktiskt är som spricker så där riktigt illa så blir dom allra flesta helt återställda snabbt efter förlossningen. Det är några procent som får men för livet eller för lång tid så risken att du drabbas är extremt liten. Be din bm att hon håller emot och försöka vara avslappnad istället för rädd för förlossningen så går det säkert bra. Min mamma sparck ju som du vet hela vägen men hon säger att det hade läkt jättefint och hade inte gett henne några men om hon inte vart så dum att hon skulle ut och gå i skogen efteråt så hon spräckte stygnen. Till råga på allt spräckte hon stygnen andra gången också när hon hade blivit klippt. Så hon har väl helt enkelt dåligt läkekött där nere. Men hon har inga jättemen utan mest lite svårare att hålla inne nummer två om det börjar köra i magen. Läkaren på BB sa till mig att kvinnor generellt har extremt bra läkekött där nere och att det är där vi läker bäst på hela kroppen så försök att inte oroa dig och håll dig ifrån sånna trådar på familjeliv för dom gör dig bara rädd i onödan! :)

Vad skönt att åtminstone veta vad det är så du slipper gå och vara rädd att nåt är helt galet. Jag tycker åtminstone själv att det är lättare att stå ut med smärta om jag vet vad den beror på, för ska man dessutom behöva vara rädd för att det är nåt farligt så blir ju smärtan hundra gånger värre för då spänner man sig ju. Håller alla tummar och tår att bebis vill komma ut lite tidigare så du slipper ha så ont!!!!

Ja då kan den ju komma när som :D

Ja, upp till 8 veckor har jag hört så annars ska man nog kolla upp det. Nä över ett år är nog väldigt ovanligt så spara du den oron. Sen kan man ju göra så mycket annat om det nu skulle vara så att man får problem med penetrering under en längre period ;) Jag känner bara 3 som fått allvarligare bristningar under förlossning så jag känner många fler som inte fått det och då är det ju min mamma som fött 3 barn och det var egentligen bara med första hon sprack illa. Sen en kompis som fött 2 barn och bara första hon gick jättesönder och det var ju för att dom fick trycka ut bebisen eftersom han slutade andas, och så en till som valde kejsarsnitt andra för att hon hade sånna problem i 1 år och hon är verkligen pytteliten och fick en bebis på 3,8 så hon är nog inte riktigt gjord för att föda barn.

Nja, det är väl svårt att träna upp den muskelaturen utan det är väl bara för urinläkage man kan träna upp, men hon har ju lärt sig att springa på toa så fort hon känner att hon behöver och sen hon slutade med gluten så är det mycket mycket lättare så det är inget hon lider av.

Jag har ont i korsryggen och det ilar till ibland som det gjorde dan innan Leon föddes. Spännande ;) 

Min har hållt på ett par veckor, och det gjorde den sist också. Har bf på torsdag.

Nä det har jag faktiskt aldrig sett där.

Har haft värk i ryggen sen lunchtid och börjar nu känna av lite värkar. Så här var det dagen innan sonen föddes och på natten satte det igång så det ska bli spännande att se vad som händer i natt :P Har i alla fall packat ner i princip allt så packar jag hellre upp lite imorn igen. Har bf på torsdag.

Har fortfarande värkar så tror faktiskt det är på riktigt sen om det blir om några timmar eller om ett dygn vet jag inte då det gick fort när det väl började göra ont sist. Sover ett par timmar och vaknar av värkar och sover en stund till. De känns mer när jag ligger ner så går upp en stund med jämna mellanrum för att känna efter. Mina föräldrar är förberedda på att bli hitringda men har fortfarande is i magen. Spännande är vad det är!

Usch. Låter inget vidare. Jag har ju inte speciellt ont än men har haft svaga värkar sen lunch och de har blivit starkare så jämför jag med förra förlossningen så tror jag det är på g. Hade ju bara riktigt ont sista 2 timmarna då så hoppas på likadant nu. När har du bf?