Dominans och Undergivenhet...

Jag har aldrig levt i ett traditionellt förhållande med ug/dom-prägel och skulle heller inte vilja det. En del av grejen för mig ligger i att alltid ha en gnutta osäkerhet kvar i kroppen. Jag litade på min dominante älskare, men kände honom inte SÅ bra att jag helt visste vad han planerade...

Saknar ibland den biten mängder... nuvarande äskling försöker sig på smisk ibland, men det är ju värdelöst utan den mentala koppingen. Tror man antingen har det i sig eller inte och att det krävs en man med pondus och omtänksamhet för att göra det bra. Har dock även råkat på en och annan förnedringsälskare... män som går igång på att faktiskt förnedra och göra illa, mer än att få kvinnan till gränsen av så kåt som hon klarar av, mha en stadig hand.

Åh tack för svar! Men han säger sig vara erfaren och han har visat det...i början av vårt förhållande. Men nu allteftersom  tiden gått tycker jag han faller mer och mer ut ur rollen. och jag har börjat fundera på om det beror på mig, att jag inte vet hur jag ska uppfylla hans krav eller kanske inte gör det på rätt sätt som han vill. Svårt att förklara

Kan föreställa mig att det är svårt att behålla rollerna om man lever tillsammans 24/7... men som undergiven bör du kunna fråga honom... för att vara honom till lags be honom styra dig om du känner dig lite lost.

"Mental koppling" tror eventult det är nåt sånt vi saknar. Eller att vi måste prata mer om vad vi egentligen vill och tycker om.. men jag är så blyg och tycker det är så svårt

Det gör lite ont att läsa vad du skriver. Man vill inte förlora något så viktigt.
Vilka är omständigheterna som gör att det kraschar? Jag tänker att om det är tillräckligt viktigt så hittar ni snart tillbaks...?

Om inte annat - så kommer du finna något liknande igen. Inte på exakt samma sätt, för det är aldrig på sama sätt, det kan tvärtom bli nytt och ännu vackrare. 
Håll ut... 

Man kan vara en aktiv ug genom att tala om vad man drömmer om och är sugen på genom att i ett ickesexuellt sammanhang helt enkelt säga. Vet du vad jag längtar efter? Och sen vad det är. Har man tur kommer ens partner att utföra det snart. Det är upp till den styrande.

Tack för svar. Ja det känns som att hjärtat ska brista och att jag aldrig mer kommer att finna något liknande. Svårt att förklara men jag vill utveckla på alla nivåer och han vill bromsa. Jag är kär, så det gör ont att känna sig bortvald gång på gång. Det är avtändande. Jag trodde att han kände samma?? Men vi har hur som helst olika sätt och vi når inte varandra.

En reflektion jag gör dock. Att vara mer försiktig i framtiden med vem jag ger det ansvaret och förtroendet till. Det känns ju missbrukat i dagsläget. Han signalerade att han ville ta det, ta hand om mig på alla sätt inklusive sexuellt, och så vill han inte mötas i mina andra behov. Trist. Jag kan ändå inte ångra att jag gav honom det förtroendet att använda mig. Annars hade jag kanske aldrig upptäckt denna sida. Men som sagt, jag tog tillbaka det.

Känns ändå bättre idag. Jag inser dock att det måste dröja länge innan jag ens provar någon annan. Vette fan vad jag missade. What a waste!!!!! It could have been magic.

Jag tycker om texten jag citerat här:
vildvanilj.com/2012/11/25/en-text-om-att-vara-undergiven/ 
 

Tänkvärd text men håller inte med.
Ogillar när det svänger åt det ena eller andra hållet. Det finns inte en som bestämmer, det finns två. Dominans och undergivenhet är för mig världens vackraste samspel.

Jag har alltid gillat lite hårdare sex men nu har jag för första gången mött en man som är dominant och vill ha mig undergiven. Vi har pratat en hel del och sexet är fantastiskt men jag skäms ändå lite över att jag blir galet upphettsad av att han tar det han vill ha och om jag inte lyder så straffar han mig.

I min vardag så är jag både tuff och dominant så denna sidan av mig känns helt främmande men oh så kittlande. Hur ska jag komma över mina känslor av skam?