Dominans och Undergivenhet...

Sant. Man är kanske inte fast hela livet i samma sexuella preferenser. Ännu en anledning att tänka i flera dimensioner så som jag föreslår i ett tidigare inlägg.

Intressant tråd. Har suttit och läst igenom. En grej jag inte riktigt hajar när jag läser som ni kanske kan förklara för mej. Ser att det finns många som är gifta med män som inte är dominanta. Samtidigt säger de flesta UG tjejer att de märker direkt om en man är dom eller ej. Hur fan går det ihop? Varför gå in i en relation med en man som inte är dom om man är ug?

Sen så undrar jag vad de är för låst tråd det snackas om tidigare här. Är det någon medlemsgrupp eller liknande?

Som jag förstått det är vi många som inte insett, eller vågat bejaka, vår undergivenhet förrän senare i livet. Den biten har inte varit med i ekvationen när vi valt partner utan vi har hamnat med vaniljkillar. Som kanske inte heller varit medvetna om att de har dominansen i sig eftersom vi är några här som faktiskt lyckats med att locka fram den hos våra män. 

Precis! Jag skulle också vilja tillägga att iaf jag inte är undergiven rent generellt och har aldrig tidigare varit ute efter en dominant man för att jag behöver få vara undergiven eller liknande. Jag tycker om att bli dominerad men det är något jag kommit på senare år och jag träffade min man för nästan 10 år sedan.

Att jag sedan upplevt undergivenhet inför en viss person och gillar känslan så innebär det inte att jag inte kan leva utan det.

Varför alltid dessa tröttsamna regler om att inte vara med någon annan?

Fast jag kan ju säga att jag e monogam och vill att även min partner ska vara det, så för mig e det inte så konstigt. Det som jag reagerade på angående mig själv var känslan av otrohet. Jag menar vi har ingen relation i den bemärkelsen, vi har ju bara en kontakt med varandra där vi pratar mycket. Vi har inga bestämda regler oss sinsemellan.

Ok. Annars verkar det vara vanligt att den den dominanta har det som första grej att bestämma om. Kanske bara handlar om att de egentligen är monogama men det är ocoolt att säga?

Jag tycker att det låter väldigt konstigt att du låter en man som du inte ens träffat, men haft kontakt med i ett år, så mycket "makt" över ditt liv, dina tankar och känslor.
För det första undrar jag om han ens är singel eftersom ni haft kontakt men aldrig setts. Det finns många nätrunkare där ute och det är nog lätt att fastna för en sådan om man är ny på området. 

För det andra så tycker jag inte att någon slags "nätdominant" är rätta saken att börja med. Dominans och undergivenhet ÄR ganska kraftfulla saker att syssla med och kan röra till ens huvud ganska ordentligt och jag tror att det är säkrare att göra den resan tillsammans med någon som finns där även fysiskt.

Träffa den här mannen på riktigt och se om du vill gå vidare med honom eller leta vidare efter en annan lekkamrat. Att ge bort kontrollen betyder inte att inte vilja något utan att gemensamt sätta upp ramar för vad din partner får bestämma över och vad du är bekväm med och släppa kontrollen för vad som finns innanför dessa. 

Det här är inte självklart. Jag tycker mig klart märka att det finns två olika sorters inställningar till det här. Å ena sidan har vi prat-D/s där man först kommer fram till vilka man är, vad man vill osv innan man börjar leka. Å andra sidan har vi action-D/s där man drar igång och sen löser det sig andra efterhand.

I vilket läger man finns är inte direkt ett genomtänkt beslut utan handlar nog mer om personlighet. Att man är i fel läger är därför inte ovanligt. En del försiktiga kanske skulle behöva släppa taget/ta tag och lita på sig själva och den andra. En del av de som direkt sätter igång kanske skulle behöva tänka efter lite mer och stämma av vad de och den andra vill.

Nätdominans kan också vara väldigt bra då möjligheterna att projicera önskade egenskaper blir större. Att inte ha irl kontakt gör det också lättare att dra sig ur eller under tiden tillsammans få möjlighet att på egen hand justera det som görs. En grad av frihet som inte finns om man håller på irl. Ett problem vid enbart nätkontakt är att det inte går att hantera det som TS upplevde efter hon varit med sin gamla kk.

Jag sågar inte det du säger utan vill visa att det lika mycket handlar om vem man är och hur man hanterar det man håller på med. Där har irl och nätet olika fördelar men också olika nackdelar. Att tänka igenom dessa och se vad som passar en själv är därför viktigast.