Milk and Coffee

Äldre 18 May 20:41

592 svar

Inte kär i min man

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

MammaMu01

Äldre 31 May 11:32

#31

barbapappa01 skrev 2011-05-31 11:14:58 följande:

Tack för dina värmande ord - jag är också ledsen men befinner mig fortfarande i ett fullständigt "overkligt" tillstånd.

Min reaktion och mitt avslut byggde helt och hållet på logik; hon vill inte ha mig = vi måste skiljas.
Kärleken och känslorna pulserar dock fortfarande och det lilla halmstået finns ju kvar ända tills vi faktiskt pratar och hon bekräftar att hon inte vill försöka.

Det är bra att du inte stänger dörren helt. Hon kan ju fortfarande ändra sig och inse att det är dig hon vill ha. Man är så berusad av förälskelse i början att man inte tänker klart. Och man kan faktiskt ha känslor för två personer. Det har jag själv fått erfara. :)

Jag tror att det är bra att du varit tydlig med hur du känner. Men ge inte upp ännu. Det finns fortfarande tid till försoning.

När min andre man valde bort mig så var jag i fullständig chock i över en veckas tid. Varken åt eller sov. Och det tog ett halvår att landa någorlunda i mig själv igen. Att min man inte märkte något är mycket märkligt.

Så jag förstår din overklighetskänsla. Gör inget drastiskt och ta inga livsavgörande beslut medan den fasen pågår. Låt tiden gå. Alla känslor lägger sig med tiden och då ser man lite klarare på det hela. Ta hand om DIG så länge. :)

de Robespierre

Äldre 31 May 11:37

#32

barbapappa01 skrev 2011-05-31 09:33:54 följande:

Jag tror du har rätt, delvis. Man kan inte återskapa nyförälskelse - men man kan hitta tillbaka till en nyfikenhet. Att fortsätta utforska sig själv, sin partner och varandra. Skapa minnen och bygga starka upplevelser tillsammans.

Dessa upplevelser kan sedan leda till en fördjupad förståelse, gemenskap och - faktiskt - mynna ut i en passion som kan vara nästan lika stark som en nyförälskelse men annorlunda.

Det är möjligt om man vill och ger sig hän - jag har sett/hört/läst flera exempel på detta. Tyvärr har vi inte samma önskan och längtan till denna nivå av relationen, konstaterar jag med sorg i hjärtat.

Lärda säger att den förälskelse man en gång kände när man första gången träffades aldrig kan återskapas igen. Däremot kan man hitta tillbaka till kärleken om rätt förutsättningar finns. Men aldrig på förälskningens sätt vilket kanske är naturligt eftersom man nu känner sin partner och ett antal dimensioner har "försvunnit" - men ett antal nya har även tillkommit. Det är dessa man skall använda.

Det intresanta är dock att om man inte fick en bra start i början av förhållandet, dvs det inte fanns tid/möjlighet att bli sådär förälskade så kan man göra ett nytt försök senare och lyckas ta igen det riktigt bra.

MammaMu01

Äldre 31 May 11:42

#33

de Robespierre skrev 2011-05-31 11:37:27 följande:

Lärda säger att den förälskelse man en gång kände när man första gången träffades aldrig kan återskapas igen. Däremot kan man hitta tillbaka till kärleken om rätt förutsättningar finns. Men aldrig på förälskningens sätt vilket kanske är naturligt eftersom man nu känner sin partner och ett antal dimensioner har "försvunnit" - men ett antal nya har även tillkommit. Det är dessa man skall använda.

Det intresanta är dock att om man inte fick en bra start i början av förhållandet, dvs det inte fanns tid/möjlighet att bli sådär förälskade så kan man göra ett nytt försök senare och lyckas ta igen det riktigt bra.

Ja, det är min uppfattning oxå. Man kan jobba på nyfikenheten och att knyta an till varandra. Kanske göra nya, lite galna saker tillsammans och på så sätt se sin partner i ett nytt ljus. Jag hoppas på att det går - trots allt.

Men viljan att hitta tillbaka måste ju finnas hos båda.

de Robespierre

Äldre 31 May 12:04

#34

Milk and Coffee skrev 2011-05-31 09:55:01 följande:

< snip >
de robespierre frågade vad som lockade mig med den andre vi träffades också utan att det var meningen att det skulle bli något, vi har kännt varandra länge och där har väl alltid varit en gnista och så frågade han om jag skulle ut någon gång och då skulle jag ut dagen efter han mötte upp med mig och min kompis och där pratade vi och connectade sedan började en mailkonveration där vi insåg att vi hade väldigt lika parteners och vi började att ha varnadra som terapi och stöttning men något djupare grodde i oss och passionen kröp fram. Det som skiljer honom från min man är att han är väldigt driven, älskar att konversera på ett helt annat plan än min man, han är energisk, positiv något som jag tror kan ibland vara en nackdel för jag tror att han är väääldigt energisk och ego att leva med. Min man är lugn, trygg, snäll och harmonisk så den andre var liksom motsatsen och i en värld av vaknätter blöjor och skrik lockade det enormt. Men jag är också fullt medveten om att den andre är inte bättre i längden bara mer spännande nu för vi såg bara det bästa av varandra. Vi var också fruktansvärt kompatibla rent sexuellt och det var väldigt frigörande. Min man är lite mer hämmad, vanilj men ändå bra på att tillfreställa. Jag har alltid varit snälla lugna flickan som väljer snälla lugna mannen som är en bra familjefar och då blev det helt plötsligt spännande med motsatsen något som jag är medveten inte alls behöver bli en bra utgång så jag jobbar hårt på att få bort honom från mitt huvud men det är otroligt svårt. En blanding av dessa två män hade varit den perfekte mannen.

Glöm dock inte bort detta faktum:

Ni är två personer som delar samma livssituation och förutsättningar - dvs ni är både gifta, lever i ett förhållande som ni inte trivs i eller som saknar något och att ni utbyter dessa känslor med varandra. Ni känner även varandra från tidigare och det finns en typ av attraktion mellan er.

Men det betyder inte att denna attraktion nödvändigtvis är en sån att ni skulle gå igenom eld för varandra. Det är en attraktion men hur stark? Tillräcklig för att bilda en ny famlij och se personen som en livspartner för resten av livet?

Vi kan i turbulenta situationer söka oss till likasinnade och där finna en samhörighet och mening till varför allt detta sker. Samt känna att denna person inte bara delar och förstår det jag känner och går igenom utan även är svaret och lösningen på alla mina problem. Se det som "två vilsna själar som funnit varandra" och som finer tröst hos varandra. Det kan vara positivt - men även negativt i vissa fall. Då behovet av bekräftelse och respons sakta går över i en romans/förälskelse och där man har svårt att värja sig, eftersom båda redan har blottat sig och visat för den andre vad man saknar och söker. Det blir inte så svårt att då ge den andre det, i allafall försöka.

Men vet man med sig att den andre är helt rätt. Att det inte råder något tvivel. Och att det man hemma är dött eller inte värt att kämpa för - ja då är det väl inte mycket man kan tillägga.

Milk and Coffee

Äldre 31 May 12:49

#35

MammaMu01: lite så var det för oss också det var så intensivt och det kändes som om han älskade mig lika mycket men när det väl kom till kritan valde han familjen. Han valde den gråa trista frun som han beskrev var lite som en mamma till honom som passade upp honom som tar hand om hans barn, han vet att han aldrig skulle få det så med mig, så han valde bort passionen eller älskade han inte mig som jag älskar honom. Det är så hemskt att jag älskar en annan jag har tom sagt det till min man hur kan du leva med någon som älskar en annan. Han säger att i längden kan han inte det men han hoppas på att försälskelsen försvinner och att jag kan se honom igen, så extremt storsint det hade jag aldrig klarat. Så jag sörjar och min man låter mig sörja och jag jobbar på att få bort den andre för han är inte värd det skulle jag lämna familjen så hade jag bara krypit tillbaka till den andre som hans älskarinna och tillintetgjort mig själv. Hans fru är nämligen ok om han skulle ha adra rent sexuellt eftersom hon inte vill ha sex, vilket jag också tycker är en väldigt konstig relation. Så bort bort bort från mitt huvud du hemska hemska förtrollning...hur är det möjligt att din man inte kunde märka något? Hur klarar du av att leva kvar och låtsas som ingenting det hade jag tyckt var extremt svårt det som gör att det finns en chans för oss känner jag är att vi kör med helt öppna kort.

barbapappa01

Äldre 31 May 13:38

#36

Milk and Coffee skrev 2011-05-31 12:49:15 följande:

Det är så hemskt att jag älskar en annan jag har tom sagt det till min man hur kan du leva med någon som älskar en annan. Han säger att i längden kan han inte det men han hoppas på att försälskelsen försvinner och att jag kan se honom igen, så extremt storsint det hade jag aldrig klarat. Så jag sörjar och min man låter mig sörja och jag jobbar på att få bort den andre för han är inte värd det skulle jag lämna familjen så hade jag bara krypit tillbaka till den andre som hans älskarinna och tillintetgjort mig själv.

Hur hanterar du tillvaron och kontakterna med din förälskelse? Har ni kapat helt eller har du fortfarande någon form av kontakt?

MammaMu01

Äldre 31 May 13:44

#37

Milk and Coffee skrev 2011-05-31 12:49:15 följande:

MammaMu01: lite så var det för oss också det var så intensivt och det kändes som om han älskade mig lika mycket men när det väl kom till kritan valde han familjen. Han valde den gråa trista frun som han beskrev var lite som en mamma till honom som passade upp honom som tar hand om hans barn, han vet att han aldrig skulle få det så med mig, så han valde bort passionen eller älskade han inte mig som jag älskar honom. Det är så hemskt att jag älskar en annan jag har tom sagt det till min man hur kan du leva med någon som älskar en annan. Han säger att i längden kan han inte det men han hoppas på att försälskelsen försvinner och att jag kan se honom igen, så extremt storsint det hade jag aldrig klarat. Så jag sörjar och min man låter mig sörja och jag jobbar på att få bort den andre för han är inte värd det skulle jag lämna familjen så hade jag bara krypit tillbaka till den andre som hans älskarinna och tillintetgjort mig själv. Hans fru är nämligen ok om han skulle ha adra rent sexuellt eftersom hon inte vill ha sex, vilket jag också tycker är en väldigt konstig relation. Så bort bort bort från mitt huvud du hemska hemska förtrollning...hur är det möjligt att din man inte kunde märka något? Hur klarar du av att leva kvar och låtsas som ingenting det hade jag tyckt var extremt svårt det som gör att det finns en chans för oss känner jag är att vi kör med helt öppna kort.

Jag vet faktiskt inte hur det är möjligt att min man inte märkte något. Efter ett tag så berättade jag att jag hade en livskris - är ju runt 40 - och då kunde jag börja prata om det som jag upplevde som problem i vår relation. Men han har aldrig med ett ord nämnt mitt konstiga beteende de första veckorna efter brytningen. Så, han kanske såg och misstänker, men väljer att tiga.

Jag sörjer den kärlek som aldrig fick bli något - fortfarande efter ett år så tänker jag på honom och saknar honom enormt. Vi har viss kontakt fortfarande - mail och telefon. Vilket såklart gör att det är svårare att glömma. Men jag mäktar inte med att bryta helt. Känslorna är fortfarande för starka - för oss båda! Han har visserligen valt att stanna hos familjen men han älskar fortfarande mig! Bitterljuvt.

Jag förstår hur du känner att ni bara har en chans om du är helt ärlig. Det tror jag oxå är en förutsättning för att man ska klara av att gå vidare. Jag väljer att tiga - av feghet. Men jag tror inte att vi klarar detta i längden om jag fortsätter tiga. För att nå försoning (jag måste ju försonas med mig själv och det jag gjort) så måste allt upp till ytan. Jag har bara inte vågat ännu. Vad gäller den andre mannen så berättade han bara en liten del av sanningen för sin fru. Hon vet i själva verket inte allt och de lever ju på sätt och vis i en lögn nu. Men hon tror att det är sannningen. Så, ja, jag tror på öppenhet och ärlighet för att komma vidare. I mitt fall ser det ju egentligen inte så bra ut.

Anonym

Äldre 31 May 18:28

#38

blackfallingstar skrev 2011-05-31 09:48:26 följande:

Jag har inte läst hela de du har skrivet, men kort sagt. Behåll Din man, han är bäst för dig, sånt som händer nu som är runt omkring "manliga bekanter och sånt skit" är easy come easy go, din man är återigen bäst för dig, dina barns pappa, den du har gått genom eld o vatten med säkert, alla kan ha bekymmer och om man ha problem inebär inte att man kan göra slut hur lätt som helst, kämpa på, försök att ha en egen tid med högt kvalitet med dig man, du kommer se sen hur din kärlek till dig man växer och blommar, ta alltid och tänk på allt positivt som har hänt med er den tiden ni ät ihop. allt runt omkring är bara som en "sommar moln" försvinner fort som den har kommit.

good luck.

oj, är det så enkelt? Då borde alla lyckas.....

Anonym

Äldre 31 May 18:50

#39

Oj vad många som upplever samma sak som jag....
Efter ett mycket långt förhållande träffade jag en man (gift) som det slog gnistor om. Vi kämpade så in i h...e för att dölja o inte låssas om vad som hände i oss. Men väldigt tidigt började vår intensiva dagliga kontakt. Min man märkte det omedelbart o var helt galen. Han krävde av mej att helt bryta med min vän. Jag o vännen hade då aldrig uttalat något om känslor o vi hade inte haft någon fysisk kontakt.
Jag lovade att sluta ha kontakt, men det var helt omöjligt. Vännens fru märkte ingenting.
Det slutade med skilsmässa för min del o mitt ex spred rykten om mej o om min vän. Rykten som inte stämde. Vännens fru fick höra ryktena, men han förnekade allt o hon trodde på honom. Hon ville inte att han skulle hälsa på mej, men det gjorde han ändå o hon valde att tro på honom.
Tiden gick. Vår relation blev allt med intensiv o fysisk. Vi hade sex ett par gånger. Sen bröt jag med honom för jag stog inte ut med att han valde frun. Själv säger han att han valde barnen, inte frun.
Tiden gick. Vi hade ingen som helst kontakt på 6 mån, sen hörde han av sej o så var det klippt igen. Det senaste året har vår kontakt varit avancerad, med sex o massor av kontakt. Men han ska stanna hos frun (eller som han säger barnen). Nu kommer jag att träffa honom för ett avskedssex o sen är det tack o adjö. Han vet inte om än att det blir det sista han får av mej. Men jag kommer att säga att om han ens tar kontakt med mej så kommer jag att kontakta frun. Det kommer att få honom att hålla sej undan.
Relationen har pågått i 3 år nu.
Ibland åker han ensam bort o gråter en dag eller två. Han sörjer sitt liv o sin situation. Och jag min situation. Men han väljer frun (eller barnen då...?)
Jag vill allt med honom, men det kommer aldrig att bli så. Varför kan jag inte bara fatta det?

Anonym (me)

Äldre 31 May 19:00

#40

Anonym skrev 2011-05-31 18:50:39 följande:

Oj vad många som upplever samma sak som jag....
Efter ett mycket långt förhållande träffade jag en man (gift) som det slog gnistor om. Vi kämpade så in i h...e för att dölja o inte låssas om vad som hände i oss. Men väldigt tidigt började vår intensiva dagliga kontakt. Min man märkte det omedelbart o var helt galen. Han krävde av mej att helt bryta med min vän. Jag o vännen hade då aldrig uttalat något om känslor o vi hade inte haft någon fysisk kontakt.
Jag lovade att sluta ha kontakt, men det var helt omöjligt. Vännens fru märkte ingenting.
Det slutade med skilsmässa för min del o mitt ex spred rykten om mej o om min vän. Rykten som inte stämde. Vännens fru fick höra ryktena, men han förnekade allt o hon trodde på honom. Hon ville inte att han skulle hälsa på mej, men det gjorde han ändå o hon valde att tro på honom.
Tiden gick. Vår relation blev allt med intensiv o fysisk. Vi hade sex ett par gånger. Sen bröt jag med honom för jag stog inte ut med att han valde frun. Själv säger han att han valde barnen, inte frun.
Tiden gick. Vi hade ingen som helst kontakt på 6 mån, sen hörde han av sej o så var det klippt igen. Det senaste året har vår kontakt varit avancerad, med sex o massor av kontakt. Men han ska stanna hos frun (eller som han säger barnen). Nu kommer jag att träffa honom för ett avskedssex o sen är det tack o adjö. Han vet inte om än att det blir det sista han får av mej. Men jag kommer att säga att om han ens tar kontakt med mej så kommer jag att kontakta frun. Det kommer att få honom att hålla sej undan.
Relationen har pågått i 3 år nu.
Ibland åker han ensam bort o gråter en dag eller två. Han sörjer sitt liv o sin situation. Och jag min situation. Men han väljer frun (eller barnen då...?)
Jag vill allt med honom, men det kommer aldrig att bli så. Varför kan jag inte bara fatta det?

Eller så vaill han egentligen ha sin fru men säger det som behövs för att få ha sex med dig med ?
Är du fortfarande kvar i din gamla relation ?

Inte kär i min man

INNEHÅLL