Inte kär i min man

Kan du hänvisa till någon enda rad som jag skrivit som backar upp det du påstår?
Det du gör nu (mer eller mindre medvetet?) är klassisk "halmgubberetorik";

- Du tillskriver mig påståenden som inte existerar och sen argumenterar du mot dessa.

Bitterheten som jag uppfattar från dig (och några till) handlar inte främst om argumenten som sådana - utan det uppenbara behovet att hela tiden, gång efter gång efter gång efter gång, i tråd efter tråd.. upprepa och spy ut moraliska fördömanden.
Inget av detta är per definition åsikter eller agumentation - det är bara ett ständigt pysande av jobbiga känslor som kokar över.
Att detta definieras som bitterhet är nog (dessvärre) ingen subjektiv åsikt utan så nära en "medicinsk" definition man kan komma. Face it!

Samtal eller debatt?

Inse att varje samtal i livet inte är menad att bli en debatt. Försök att känna in med en gnutta lyhördhet om det är ett samtal du går in i (när andra redan är i gång och samtalar) eller om det faktiskt är en debatt..

Öppnar man en tråd med rubriken:
Otrohet - rätt eller fel?  så kommer ingen att reagera för att man faktiskt tycker till, bryter och bänder åsikter mot varandra. Syftet med tråden ÄR att tycka till (även om man oftast förväntas hålla sig till sakfrågan även i en debatt).

En tråd där någon öppnar sitt hjärta och skriver  "Inte kär i min man" som dessutom under ca ett år varit ett finstämt samtal om känslor, våndan, barn, uppriktig kärlek och andra mänskliga värden är ett samtal - ingen debatt!
- Skulle man kliva in i ett IRL-samtal (bland en grupp människor som redan pratat en god stund, lugnt och fint med varandra) på samma sätt med moraliska fördömanden och spetsiga tvärsäkra åsikter om någon i sällskapet hade man troligen blivit ombett att hålla tyst och gå iväg.. lyhördhet är nyckelordet här.

Lika väl som du tar dig rätten att missa/ignorera detta och klampa på totalt okänsligt i ett läge där dina åsikter varken efterfrågas eller är välkomna - tar jag mig rätten att säga ifrån och beklaga att det hände.

Det handlar inte om att man kan/får ha olika åsikter, en del (många) av dina åsikter håller jag rent av med om.. Det handlar om att det inte alltid är läge att spy ut alla åsikter man bär på - i varenda sammanhang man kan.
Med ett minimum av social kompetens och lyhördhet inser man detta.
Jag har inga större förhoppningar om att kunna förändra beteendet hos er jag syftar på men tänker ta mig rätten på samma sätt att debattera om bristande social kompetens och lyhördhet för det goda samtalet - om jag upptäcker det och det  berör mig.

999 ggr. av 1000 har jag bara lämnat trådarna. I princip läser jag aldrig under "otrohet" längre eftersom de trådarna är söndertrasade av alla era moraliska fördömanden och skarpa angrepp på allt och alla.
Det är jättesynd eftersom ämnet verkligen intresserar mig och jag skulle vilja lära mig mer.

Att debattera om otrohet intresserar mig inte alls så DE trådarna öppnar jag inte - tyvärr så blir det alltså debatt i alla trådar där någon dyker upp som varit otrogen, samtalet dör, ingen ny kunskap eller insikt får plats och mitt intresse dör.

Denna tråd känner jag lite extra starkt för eftersom den så länge var undantaget - en av ytterst få trådar som inte blivit en debatt om rätt och fel utan handlade om djupare, inre frågor, ambivalens och omtanke. Dock inte utan nyans.. det har funnits utrymme att blotta sig själv och sin tydliga egoism.
Det var inte heller en tråd där människor sökt "stöd" för att kunna fortsätta vara otrogna (eller börja) - något som ju också förekommer i forum och som även fått mig att reagera ett par gånger..

trött

Måste man skriva allt som man INTE vill prata om i TS..? Det skulle bli ganska så komplicerat att lyckas få med något.. Jag skulle kunna börja skriva kakrecept plötsligt i en tråd om aborter - med hänvisning till att detta inte undanbedes..

Vore det inte betydligt mer rimligt och klokt att den som går in och skriver i en tråd håller sig till det som faktiskt/tydligt frågas om..!?

så här skriver TS (efter en självkritisk och utelämnande beskrivning av sina felaktiga handlingar/beslut och känslomässiga våndor):

Vad i detta är svårt att förstå?
TS söker/sökte inte stöd för att fortsätta vara otrogen, inte heller hade hon behov av att bli "förlåten" eller bekräftad att hon gjort rätt. Hon ville (vill) ta sig ur ett mycket svårt känslomässigt dilemma och söker erfarenhet från andra människor som varit i liknande situationer.

Hur  kan man få detta till att syftet skulle vara en generell debatt för eller emot otrohet..!?
Ska man verkligen behöva beskriva det tydligare än så?

Du får vara hur trött du vill , det bekommer mig inte det minsta , men som sagt ,bara för att du och jag har olika åsikter om vissa saker betyder inte det per automatik att varken du eller jag har mer rätt en den andra. Vi kanske anser oss ha rätt , men om det ÄR så eller ej är upp till var och en , vi har helt enkelt olika åsikter och uttrycker dem.

När man däremot börjar anse sig ha rätten att censurera andra människors åsikter , dvs förneka dem rätten att uttrycka vad just de tycker för att det inte överensstämmer med ens egna åsikter så är man ute på fel spår. Du får tycka vad du vill om mig och det jag skriver , det har du allt rätt till , men att ge dig själv rätten att besträmma vad som är ok eller inte ok för mig att skriva kan du bara glömma , jag kommer fortsätta ge uttryck för vad just jag tycker precis som du kommer skriva vad du tycker.   

Men nog sagt , vill ni har er tråd i fred alldeles för er själva , så varsågod , jag skriver inte här mer och ni kan återgå till rådande koncensusfestival. Men mitt tips är att om ni vill undvika sånna här diskutioner i framtiden så borde ni oxå lägga upp regler i trådstarten för exakt hur man får yttra sig i denna tråd. 

Då tackar jag för rådet och ger dig rådet att faktiskt läsa vad andra skriver.. både i TS och i de inlägg du argumenterar emot.
Jag har svarat flera gånger på precis det du tar upp nu (igen) men du verkar inte ha läst - eller begripit.

Samma råd kan alltså gälla dig; starta gärna egna trådar där du och likasinnade kan debattera och komma "överens" om hur dumma alla andra är.

men tack för att du lämnade här - och lycka till

Dina åsikter är väldigt vettiga och insikstfulla till skilnad från många här så stryker du inte otrogna medhårsDina åsikter är insiktsfulla och vettiga till skilnad från många här stryker du inte otrogna medhårs eller försöker ursäkta otroget svek.

Väldigt bra skrivet! TACK
Jag blev också glad när jag hittade denna tråd för att ev kunna bolla och skriva av mig. Men som vanligt blir man påhoppad av bittra (eller vad felet nu är) människor....men mest synd är det ju om dem. Varför ni ens skriver i denna tråd är en gåta?? Ni sitter ju inte i denna sits vad jag har förstått det som? Jag läser också många trådar om det ena eller det andra och håller absolut inte med vad alla skriver eller tycker att alla gör rätt, men inte behöver jag hoppa på dessa människor som behöver skriva av sig heller! Låt folk få prata av sig med folk i samma sits. Jag fattar väl självklart oxå att otrohet är oförlåtligt och vidrigt?!!
Men strunt samma, det är som sagt mest synd om er som måste älta detta om och om igen....kan inte kännas så givande och positivt?

Tack och hej från mig / "det otrogna svinet"

Svekfulla bedragare din man förtjänat bättre än att bedras.

Så du har ingen som helst respekt ölr din man då du så fegt och ryggradslöst smyger runt bakom hans rygg och bedrar honom.

Känner såå igen mig! Hade gärna bollat vidare i denna tråd, men som du ser så verkar det mest bli en massa tjaffs från folk som inte ens är i samma sits.
Jag vill inget hellre än att få tillbaka mina känslor till min man och att vi kan fortsätta som en fin familj, men känslor är svåra att styra och ställa över. Men jag kämpar så gott jag kan och tar en dag i taget....

Synd bara att du behöver begå svekfullt relationsbedrägeri genom din otrohet du förtjänar inte din mans trohet.