Milk and Coffee

Äldre 18 May 20:41

592 svar

Inte kär i min man

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

de Robespierre

Äldre 12 Oct 08:52

#501

barbapappa01 skrev 2012-10-12 05:37:42 följande:

Rensar bland trådar, ska stänga mitt konto här för gott. Börja leva. Snart ett år sedn senaste uppdateringen här.. För er som minns mig så vill jag bara säga att vi inte lyckades hitta tillbaka men har skiljts som vänner. Relationen är väldigt bra men separerade sen i våras. Skilsmässan klar strax och livet går vidare. Sörjer lite över att det blev som det blev men man får försöka skapa sig ett bra liv ändå.

Tråkigt att din historia inte slutade som di hade hoppats man bra att ni är vänner. Antar att skrivandet här har fungerat som en typ av "terapi" för att hantera det du gick igenom. Önskar dig allt gott här i livet och kom ihåg vad Pet Shop Boys sjöng för 1000 år sedan:

Anonym (Osäker)

Äldre 12 Oct 08:54

#502

barbapappa01 skrev 2012-10-12 05:37:42 följande:

Rensar bland trådar, ska stänga mitt konto här för gott. Börja leva. Snart ett år sedn senaste uppdateringen här.. För er som minns mig så vill jag bara säga att vi inte lyckades hitta tillbaka men har skiljts som vänner. Relationen är väldigt bra men separerade sen i våras. Skilsmässan klar strax och livet går vidare. Sörjer lite över att det blev som det blev men man får försöka skapa sig ett bra liv ändå.

Jag har tänkt på dig, och ni andra som skrivit i den här tråden så många gånger. Vad tråkigt att det slutade med en skilsmässa för er. Jag trodde faktiskt att ni skulle fixa krisen.
Godspeed nu barbapapa och lev!

Milk and Coffee

Äldre 25 Feb 08:56

#503

Har inte varit här inne på lääääääänge, min situation är samma vi är fortfarande ihop men innerst inne känner jag samma. Jag försöker verkligen och det känns ändå rätt för barnen.

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 27 Feb 13:38

#504

Milk and Coffee skrev 2013-02-25 08:56:05 följande:

Har inte varit här inne på lääääääänge, min situation är samma vi är fortfarande ihop men innerst inne känner jag samma. Jag försöker verkligen och det känns ändå rätt för barnen.

Hej Milk and Coffee!
Hittade din tråd precis och trodde nästan jag skrivit den själv!!!!

Är själv gift med två små barn och allt vad det innebär. Träffade en man på ett dop och började maila. Vi har träffats tidigare eftersom våra familjer känner varandra (vilket självklart är ännu mer katastrof). Till en början var det vanliga mail, inget speciellt. Men rätt snabbt märkte jag ett ökat intresse i mailen och även jag längtade efter dessa mail och kunde sitta halva dagar och skriva nya. Sen träffades vi och pang bong, vi föll så handlöst pladask båda två. Helt galna känslor och vilken åtrå sen då....vet inte om jag varit med om det förr. Efter 3 mån så kände jag att jag var tvungen att ge min man en ärlig chans ändå, inte bara lämna honom och sen undra resten av mitt liv om det hade gått att lappa ihop. Jag och "den andre" gjorde slut och jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, aldrig gråtit så mycket osv.... Jag var inte ledsen för att mitt äktenskap knakade utan för att jag var sååå olyckligt kär i den andre och vi skulle itne ha kontakt. Så det är ju klart att det slutade med att vi tog upp kontakten igen...och det gör att jag kan fortsätta må bra och jag måste ju orka ta hand om mina små. Men vi ses knappt längre, hörs bara lite på vardagarna....men det hjälper

Dessutom ska han jobba utomlands ett år och åker iväg snart, så det är väl bara att "glömma".....eller vänta. Men men, problemet är ju då min "vanliga" familjesituation som såklart innan "den andre" kom in i bilen inte var på topp.¨

Jag älskar honom såklart....men kanske mer som ett syskon, jag vet inte? Men attraktionen är borta

Vi bråkar aldrig, har ofta skoj och det vardagliga funkar bra. Men känslorna....puts väck! Det är en otroligt obehaglig känsla

Vi har pratat mkt om detta och jag går i terapi. Vi funderar på att gå tillsammans i parterapi också för att se om det går att rädda på nåt sätt. Men frågan är om man kan få tillbaka känslor?

Vet inte om vi kanske borde flytta isär för att "nollställa" allt kanske? Vet inte? Har ni nåt förslag? Han har flyttat ut ur sovrummet nu iaf.... Att ha sex känns otroligt otrevligt för mig tyvärr och han blir frustrerad.....fasiken vilken soppa. Jag har inte berättat om "den andre", känns dumt att såra honom....även om man ska vara ärlig egentligen. Men jag vet själv inte om jag skulle vilja veta nåt sånt....

Hittade ett ordspråk som passade så himla bra när det gällde "den andre":
Meeting you was fate, becoming your friend was a choice, but falling in love with you was beyond my control...

Såhär i efterhand stör jag mig sååå på att vi inte stoppa de det hela när vi fortfarande hade ett val.....men såå galet starka känslor gick bara inte.....

Blä, vad ska man göra???

Anonym

Äldre 27 Feb 13:50

#505

Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

Även om du

Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

Äve

Anonym (Jag oxå!) skrev 2013-02-27 13:38:31 följande:

Hej Milk and Coffee!
Hittade din tråd precis och trodde nästan jag skrivit den själv!!!!

Är själv gift med två små barn och allt vad det innebär. Träffade en man på ett dop och började maila. Vi har träffats tidigare eftersom våra familjer känner varandra (vilket självklart är ännu mer katastrof). Till en början var det vanliga mail, inget speciellt. Men rätt snabbt märkte jag ett ökat intresse i mailen och även jag längtade efter dessa mail och kunde sitta halva dagar och skriva nya. Sen träffades vi och pang bong, vi föll så handlöst pladask båda två. Helt galna känslor och vilken åtrå sen då....vet inte om jag varit med om det förr. Efter 3 mån så kände jag att jag var tvungen att ge min man en ärlig chans ändå, inte bara lämna honom och sen undra resten av mitt liv om det hade gått att lappa ihop. Jag och "den andre" gjorde slut och jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, aldrig gråtit så mycket osv.... Jag var inte ledsen för att mitt äktenskap knakade utan för att jag var sååå olyckligt kär i den andre och vi skulle itne ha kontakt. Så det är ju klart att det slutade med att vi tog upp kontakten igen...och det gör att jag kan fortsätta må bra och jag måste ju orka ta hand om mina små. Men vi ses knappt längre, hörs bara lite på vardagarna....men det hjälper

Dessutom ska han jobba utomlands ett år och åker iväg snart, så det är väl bara att "glömma".....eller vänta. Men men, problemet är ju då min "vanliga" familjesituation som såklart innan "den andre" kom in i bilen inte var på topp.¨

Jag älskar honom såklart....men kanske mer som ett syskon, jag vet inte? Men attraktionen är borta

Vi bråkar aldrig, har ofta skoj och det vardagliga funkar bra. Men känslorna....puts väck! Det är en otroligt obehaglig känsla

Vi har pratat mkt om detta och jag går i terapi. Vi funderar på att gå tillsammans i parterapi också för att se om det går att rädda på nåt sätt. Men frågan är om man kan få tillbaka känslor?

Vet inte om vi kanske borde flytta isär för att "nollställa" allt kanske? Vet inte? Har ni nåt förslag? Han har flyttat ut ur sovrummet nu iaf.... Att ha sex känns otroligt otrevligt för mig tyvärr och han blir frustrerad.....fasiken vilken soppa. Jag har inte berättat om "den andre", känns dumt att såra honom....även om man ska vara ärlig egentligen. Men jag vet själv inte om jag skulle vilja veta nåt sånt....

Hittade ett ordspråk som passade så himla bra när det gällde "den andre":
Meeting you was fate, becoming your friend was a choice, but falling in love with you was beyond my control...

Såhär i efterhand stör jag mig sååå på att vi inte stoppa de det hela när vi fortfarande hade ett val.....men såå galet starka känslor gick bara inte.....

Blä, vad ska man göra???

Gör slut med din älskare eller din man du respekterar inte din man genom ditt otrogna svineri mott honom du förtjänar inte din mans trohet och respekt det din otrohet är låg billigt och tarvligt mott din man som tuvär litar på en som du.

Anonym

Äldre 27 Feb 13:52

#506

Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?
TS du måste inse även om du inte

Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

TS du måste inse även om du inte är kär i din man har du ingen rätt till att bedra honom genom otrohet.

Anonym (Osäker)

Äldre 27 Feb 14:56

#507

Milk and Coffee skrev 2013-02-25 08:56:05 följande:

Har inte varit här inne på lääääääänge, min situation är samma vi är fortfarande ihop men innerst inne känner jag samma. Jag försöker verkligen och det känns ändå rätt för barnen.

Tittade in här idag och såg att den här tråden var bumpad. Jag har tänkt på er alla som varit med i den, kan inte fatta att det snart är två år (!) sedan vi skrev här.

Tråkigt att höra att du har samma känslor Milk and Coffee. Det är ju inte så lätt att tvinga sig själv att ändra på dem. Har du någon kontakt med din vän?

Här är det ungefär som förut. Har inte haft kontakt med min vän på drygt ett år och har verkligen försökt att få saker att fungera med min man. Nu konstaterar jag nog mest krasst att det här är stendött och det kommer inte att bli bättre än så här. Jobbar på att ta mig ur det. Det går långsamt, men framåt. Jag mår ganska bra och känner mig stark i alla fall, vilket är en oändligt stor skillnad mot våren 2011. Orkar inte ens tänka på hur eländigt jag hade det då.

Tik Tak

Äldre 27 Feb 15:09

#508

Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

Gör slut med din man men bedra honom inte otrohet är lågt och billigt svineri finns inga ursäkter till det.

Anonym (Osäker)

Äldre 27 Feb 15:11

#509

Tik Tak brukar vara inne och spamma sönder sådana här trådar med olika upprepningar om att otrogna är horor, svin, luder och liknande. Jag föreslår att vi alla ignorerar personen och diskuterar det som tråden handlar om.

Tik Tak

Äldre 27 Feb 15:24

#510

Anonym (Osäker) skrev 2013-02-27 15:11:22 följande:

Tik Tak brukar vara inne och spamma sönder sådana här trådar med olika upprepningar om att otrogna är horor, svin, luder och liknande. Jag föreslår att vi alla ignorerar personen och diskuterar det som tråden handlar om.

Jag har själv blivit bedragen i ett tidigare förhållande av min ex sambo så jag har utvecklat nolltolerans mott otrohet och otrogna jag inser vilket vidrigt elakt svek det är.

Inte kär i min man

INNEHÅLL