• Milk and Coffee

    Inte kär i min man

    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

  • Svar på tråden Inte kär i min man
  • Anonym (Osäker)
    Tik Tak skrev 2013-02-27 15:24:38 följande:
    Jag har själv blivit bedragen i ett tidigare förhållande av min ex sambo så jag har utvecklat nolltolerans mott otrohet och otrogna jag inser vilket vidrigt elakt svek det är.
    Jag har också blivit utsatt för otrohet men jag försöker att diskutera saken på ett vettigt sätt istället för att sitta och skriva luder, svin, hora. 
  • Tik Tak
    Anonym (Osäker) skrev 2013-02-27 15:33:10 följande:
    Jag har också blivit utsatt för otrohet men jag försöker att diskutera saken på ett vettigt sätt istället för att sitta och skriva luder, svin, hora. 

    Jag har aldrig kallat någon hora men en sak är säker otrogna är svin för otrohet är svineri och inget annat det gäller att vara rak på sak´.
  • Labbe54
    Tik Tak skrev 2013-02-27 15:24:38 följande:
    Jag har själv blivit bedragen i ett tidigare förhållande av min ex sambo så jag har utvecklat nolltolerans mott otrohet och otrogna jag inser vilket vidrigt elakt svek det är.
    Börjar ana varför du blev bedragen :/
  • Tik Tak
    Labbe54 skrev 2013-02-27 15:35:58 följande:
    Börjar ana varför du blev bedragen :/

    Jag har inte alltid varit så här när det gäller otrohet sånna som har åsikter som jag skapas av erfarenhet det är resultat av  svineri jag är rak på sak när det kommer till otrohet.  
  • Anonym (barbapappa)
    Milk and Coffee skrev 2013-02-25 08:56:05 följande:
    Har inte varit här inne på lääääääänge, min situation är samma vi är fortfarande ihop men innerst inne känner jag samma. Jag försöker verkligen och det känns ändå rätt för barnen.
    Usch så tungt det låter.. Kan du säga ärligt att du är lycklig? Eller känner du (vilket jag anar/tolkar) att du offrar din egen lycka..?

    Jag separerade i höstas och vi är nu skilda, har en bra relation och trevar oss fram på var sitt håll mot nån slags framtid. Om det var rätt eller fel kan man alltid spekulera i, de gånger jag tänkt seriöst på allt som hände är jag övertygad om att vi hade en möjlighet att hitta tillbaka men jag hade inte tålamod nog och hon hade ingen tillräckligt stark önskan att vilja. Till slut så blev beslutet det enda möjliga när vi båda var så trötta och tilliten slut.

    Visst är vi olika på många sätt men inte mer än nästan alla andra par jag känner.
    Jag känner fortfarande ibland att det var sorgligt att det gick som det gick, men det är inte tragiskt eller så. Shit happens, bara att gå vidare på bästa sätt. Barnen funkar hyggligt bra i detta men det vore en lögn att säga att det är friktionsfritt, det tar tid och man har ett mått av dåligt samvete för att man utsätter dem för en sån här förändring i livet, utan rösträtt eller möjlighet att påverka.

    I ett läge som ditt M & C kan jag dock inte se något annat val än att gå vidare och försöka bli lyckliga på varsitt håll. När det verkligen är så torftigt och känslomässigt (passion) dött.. Är det verkligen det man vill lära sina barn..!? Att de ska "nöja sig" med ett sånt liv..? Detta är nämligen resultatet av att du "offrar dig".. De lär sig att man inte kan/ska ställa högre krav än så i en relation. Du lär de var de ska lägga ribban..

    När de sedan träffar en partner som förväntar sig mer passion och närhet så kommer de inte förstå vad han/hon pratar om..? Vaddå, det är väl bra som det är...?

    Hoppas allt går bra nu med allt och att du hittar en väg där du vågar vara lycklig och stå för att det är viktigt i livet - både för din egen skull och barnens.

    kram
  • Tik Tak
    Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:
    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?
    Det verkar som det är mer än att du inte är kär i din man du verkar ha tappat respekten för honom som så elakt svinigt bedrar honom din man har ingen skyldighet att vara dig trogen i och med dina egna hanlingar. 
  • Anonym (Osäker)
    Tik Tak skrev 2013-02-27 18:25:42 följande:
    Det verkar som det är mer än att du inte är kär i din man du verkar ha tappat respekten för honom som så elakt svinigt bedrar honom din man har ingen skyldighet att vara dig trogen i och med dina egna hanlingar. 
    Men du, den här tråden är två år gammal och mycket har hänt under vägen och sedan dess. Läs igenom allt istället för att gå in och ta urgamla inlägg och börja hacka på dem med dina maniska ramsor. 
  • Anonym (Jag oxå!)

    Jag håller med om att otrohet är vidrigt, absolut....det är aldrig fint att ljuga för någon. Men lite väl onödiga påhopp här ändå tycker jag! Jag ville bolla med någon i samma sits, för det är INGEN ovanlig sits det här ändå!

    Det är inte så att jag skuttar runt och är nykär och såååå lycklig och känner en enorm tillfredsställelse att bedra någon!?!
    Jag har beskrivit vad jag känner och har gjort och visst det låter inte så trevligt i den bedragnas öron såklart. 
     MEN man är två i ett förhållande och anledningen till att mina känslor svalnat för min man beror inte bara på mig utan även honom. Jag skulle kunna skriva en roman om hur vi har det hemma, hur snedfördelat vi har det i vardagen, hur utnyttjad jag känner mig osv. Det är väl isåfall också ett svinaktig beteende? Men visst, otrohet är hemskt och jag trodde verkligen ALDRIG att jag skulle göra som jag gjort. Men den andre fick upp ögonen på mig innan jag kolpasade helt. Jag hade inte förstått hur utnyttjad (emotionellt och sexuellt) jag blivit under alla år, även om vänner och familj sagt åt mig gång på gång....
    Vem vet om jag själv blivit bedragen, vad vet jag? Ibland är det nästan värre att vara den som lämnar än att bli lämnad och det är INTE lätta beslut att ta måste jag säga! Det är trots allt JAG som krossar någons hjärta, splittrar en familj osv....
    Men men, strunt samma....alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv.... 

  • Tik Tak
    Anonym (Jag oxå!) skrev 2013-02-28 13:41:59 följande:
    Jag håller med om att otrohet är vidrigt, absolut....det är aldrig fint att ljuga för någon. Men lite väl onödiga påhopp här ändå tycker jag! Jag ville bolla med någon i samma sits, för det är INGEN ovanlig sits det här ändå!

    Det är inte så att jag skuttar runt och är nykär och såååå lycklig och känner en enorm tillfredsställelse att bedra någon!?!
    Jag har beskrivit vad jag känner och har gjort och visst det låter inte så trevligt i den bedragnas öron såklart. 
     MEN man är två i ett förhållande och anledningen till att mina känslor svalnat för min man beror inte bara på mig utan även honom. Jag skulle kunna skriva en roman om hur vi har det hemma, hur snedfördelat vi har det i vardagen, hur utnyttjad jag känner mig osv. Det är väl isåfall också ett svinaktig beteende? Men visst, otrohet är hemskt och jag trodde verkligen ALDRIG att jag skulle göra som jag gjort. Men den andre fick upp ögonen på mig innan jag kolpasade helt. Jag hade inte förstått hur utnyttjad (emotionellt och sexuellt) jag blivit under alla år, även om vänner och familj sagt åt mig gång på gång....
    Vem vet om jag själv blivit bedragen, vad vet jag? Ibland är det nästan värre att vara den som lämnar än att bli lämnad och det är INTE lätta beslut att ta måste jag säga! Det är trots allt JAG som krossar någons hjärta, splittrar en familj osv....
    Men men, strunt samma....alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv.... 

    Även om du inte är kär i din man har du ingen rätt till att bedra honom.
  • Krollspell
    Tik Tak skrev 2013-02-28 13:47:54 följande:

    Även om du inte är kär i din man har du ingen rätt till att bedra honom.
    Aha, så du tycker hennes man äger henne, och har rätt att bestämma?

    Välkommen till verkligheten vilken dag som helst. Är du man så går det bra att fälla in pungen och landa nu!


Svar på tråden Inte kär i min man