Är jag "äcklig"?

Men vad du anser är ju inte lag. Förstår du inte det? Du har inte tolkningsföreträde på något vis. Du har förmodligen inte ens kommit fram till den här åsikten genom att fundera över dina egna moraliska ställnintstaganden, utan det låter som att du bara perpetuerar nån unken judeo-kristen åsikt utan att reflektera över varför du tycker så.

Vet du vad som är dåligt? Att inte ta ansvar för sin egna sexualitet. Det är dåligt. Men nåt som är ännu sämre är att försöka lägga sina personliga värderingar på någon annans sexualitet. Om du inte blir kåt särskilt ofta så är det ju din situation. Men en annan människa har en annan situation.

Jag har inga problem att tacka nej till choklad eller glass. Av den enkla anledningen att jag inte finner någondera särskilt gott. Jag tackar alltså inte nej till något jag vill ha, av nåt slags moralisk styrka. Trots det har jag inga problem att förstå att det finns de som tycker mycket mer om dessa godsaker och som är tvungna att utöva rejäl självbehärskning om de vill avstå. Och jag ser heller inga problem att någon som är beredd att hantera utfallet av att inte avstå, väljer att ta för sig. (Med "beredd att hantera" menar jag att man accepterar hur det löper risk att påverka hälsa och figur att äta varje chokladbit som kommer i ens väg. Vare sig man väljer att motverka det hela med motion, har sån tur att det inte märks eller lever nöjd med en större figur utan att klaga, så tar man ansvar för sitt beslut.)

Jag har aldrig varit singel mer än en månad sen jag blev könsmogen och eftersom jag bara haft relationer där vi lovat varandra monogami så har det bara blivit sex inom en fast relation. (För jag tycker man ska hålla löften. Det är helt okej med polygama relationer, men det ska etableras inom relationen och alla inblandade ska vara bekväma med et.) Detta är endast, och allenast, min personliga erfarenhet - det är inte ett ideal som jag tycker andra ska ta efter. Jag tycker man ska hantera sitt kärleksliv på det sätt som passar en bäst. Att det passar mig betyder inte att det passar dig eller nån annan.

Människan är ett djur med massor av variation inom arten. Detta är sannolikt en evolutionär fördel. En del av oss verkar passa i monogama relationer - andra orkar ligga med många. En del av oss orkar göra samma jobb dag ut och dag in - andra pallar inte det, men kommer av och till på jättesmarta grejer som gör livet lättare eller roligare för oss alla. Det faktum att vi är så diversifierade kan mycket väl vara orsaken till att vi är så framgångsrika som art. Homogena arter tenderar att få problem när deras specialisering försvinner.

För övrigt, även efter att Chiffret översatte dina tankar åt dig så är det fortfarande luddigt och lite skevt. Om du menar att det handlar om vem man skulle välja att vara ihop med (givet samma förutsättningar, att känslor var lika starka etc) av nån som legat med 34 pers och mådde bra över det, eller någon som legat med 34 pers för att de mådde dåligt så är det ju fortfarande helt uppåt väggarna med ditt tänk. (Om man bortser från det himlaskriande dumma i att antalet expartners skulle göra någon äcklig eller en sämre kandidat som partner.)

Det är ju fortfarande så att någon som är bekväm med sin egen sexualitet är en väldigt mycket mindre jobbig partner än nån som använder sex som självmedicinering.

Oavsett vad man tycker om en 34-pers sexuell historia så önskar man väl sin partner att få må bra? Annars är man inte precis en kärleksfull person och förmodligen ingen vidare partner.

Tillämpar man Kamomillaprincipen* som generell regel så blir livet mycket lättare för oss alla.

* För er som inte var barn på åttiotalet: Kamomillaprincipen kommer från "Folk och Rövare i Kamomilla Stad", Överkonstapel Bastians enda lag som lyder "Man ska aldrig skada andra. Man ska alltid bjuda till. Men för övrigt kan man göra som man vill." (Unga människor med mycket kajal föredrar att attributera principen till Alistair Crowley.)